Subscribe

Archive | Träning och sunda tankar

Progress

Letade fram en bild på hur jag såg ut två månader efter förlossningen och jämförde den med en formbild från förra veckan – jag kunde knappt tro att det var sant! Jag minns ju att jag tyckte att jag såg eländig ut efter några tunga sista månader av graviditeten med noll och ingen fysisk aktivitet, men att det skulle vara så där stor skillnad hade jag aldrig kunnat föreställa mig! 

Åtta månader mellan bilderna. Hårt slit och mycket godis och jag har äntligen en rumpa igen! ;) 

 

Lyfta, tajta, forma

Tillbaka i träningskläderna efter ett ganska långt uppehåll. Förkylningar som avlöst varandra, innan det giftstruma och semester. Har i och för sig hunnit med nått gympass lite här och där utimellan, mest ben, men inget som kan räknas som något seriöst försök att komma i form. Som bekant blir ju träningen som allra bäst och ger resultat när man har kontinuitet och rutiner. Jag är ju mer en träna-hela-vintern-och-bli-lat-på-sommaren-typ av tjej. Man måste helt enkelt hitta på något att göra när det är som mörkast och kallast för att behålla förståndet. 

Jag skulle väl i och för sig kanske ha mest att vinna på att köra cardio nu,  men förbränningen ökar ju i takt med att man får mer muskelmassa i kroppen, så jag tänkte att jag skulle börja med något som jag tycker är roligt. Konditionspassen får jag smyga in när jag minst anar det, då slipper jag momentet där jag går och gruvar mig.  Har dock blivit en del promenerande med vagnen sista veckorna, en bra start! 

En gammal gymräv använde så himla klyschiga ord på vad vi tjejer gör där nere i gymmet, när han kom med tips på bra övningar – lyfta, tajta, forma – så jag antar att det är vad jag kommer att ägna mig åt de kommande månaderna! ;)

  

Hattenbacken

Har nyligen kittat upp mig med såväl nya kompressionstights som nya löparskor. Ett ytterst strategiskt drag från fru Abrahamssons sida; det blir ju alltid lite roligare att träna när man har nya grejer! ;)

Fick till ett kortare intervallpass igår, och idag kom jag på idén att promenera uppför backen till Silverhatten. Men drrrrrrraaaa mig baklänges så helvetes jobbigt som det var! Jag tog med mig Sune i vagnen och sprang intervaller hemifrån och till just innan backen börjar, sen började jag gå. Och gå. Och gå. Runkeeper tycker inte att det tog lika lång tid som det kändes, men en sak är i alla fall säker – det där ska jag göra om fler gånger. Kul att se om man kan göra något åt tiden också, nu när jag har något att jämföra med! Vet inte riktigt vad barnvagnen väger, men den kändes tung där på slutet! 

Försöker vara försiktig med mina smalben, ni vet jag har ju haft stora problem med dem när jag sprungit tidigare, så jag kör kortare pass löpning och längre promenader. Nån gång måste ju flåset komma!  

 

Hurtig helg

Fredag kväll brände jag av ett pass tabata på 40 minuter, vila lördag och ikväll tog jag mig ut på fyra kilometers intervaller gång/löpning. Det går inte särskilt fort när jag springer, men målet är inte att kunna springa varken fort eller långt, målet är att bränna kalorier och få lite flås på köpet. Sen kan det ju alltid hända att jag börjar tycka det blir roligare med löpning när flåset tids nog blir bättre, och det är ju i så fall en trevlig bonus! 

Har utöver löprundan hunnit gräva ur större delen av en blombänk (sjukt tungt!!) och städat huset. Inte underligt    att jag känner mig trött. Här ska sovas!

Blombänken före massakern. Efter-bild kommer när jag är färdig!

 

Hemmaträning

Har haft en riktigt lat dag hemma idag, inte klivit utanför ytterdörren annat än för att hämta posten. Tog till och med en tupplur på eftermiddagen när Sune sov! Det kändes dock i kroppen att jag inte gjort något vidare ansträngande, så jag skrev snabbt ihop ett tabatapass, hoppade i träningskläderna, höjde volymen i hörlurarna och körde så svetten lackade. Blev sex rundor på totalt 40 minuter av blandad träning som involverade mer eller mindre hela kroppen. Nu är jag så där skönt trött och borde sova som en prinsessa i natt.  

 

-2

Vinnarkänslan som uppstod i morse, när jag på vinst och förlust testade ett par jeans jag inte kunnat ha på två år, och fick på mig dom! Va! Kompis, det går bra nu! Jag fick feeling här i eftermiddag och vägde mig för första gången på ganska många veckor – minus två kilo! Hurra för mig och för att mitt slit för att komma i form äntligen börjar betala sig. 

Och på tal om träning; den har fått lite hjälp på traven nu av mamma och pappa. Jag har fått låna ett löpband som jag har ståendes i vardagsrummet framför tv:n, precis så där som jag miljontals gånger tänkt att jag skulle ha, för att det är så praktiskt och för att jag vet att jag skulle använda det. Jag gör faktiskt det också! Två kvällar i rad har jag promenerat till diverse lättsmält television, riktigt fint, speciellt när Macke har brandjour och jag inte kan lämna huset utan att ta med mig Sune. Han gillar visserligen att åka vagn, men mamma är dessvärre gjord av socker och tycker inte om promenader i regn och rusk, samt att det känns onödigt att rycka upp pojken ur sängen och störa hans kvällsrutin bara för att jag har spring i benen. Bra kompromisslösning, helt enkelt! 

Jag har dessutom skaffat mig en extra gymkamrat! Louise ville ha lite hjälp med att komma ihåg övningar på gymmet, så hon har hakat på mig snart en hel månad. Jag har sagt det förr: det blir så mycket roligare och mer motiverande att träna när man inte alltid är ensam! 

Allt tillsammans bådar liksom lite extra gott för min hälsa och form framöver!   

  

Besvikelsen

Det har tagit ett par dagar att komma över besvikelsen från mätningen i lördags, därav inga kommentarer förrän nu. Haha! Tydligen är det så att dagarna innan man ska ha mens ser mätresultaten lite annorlunda ut, så en del kan man kanske skylla på det. Man kan helt plötsligt ha fått högre fettprocent, exempelvis. Det var givetvis ungefär den tiden i månaden… Jag hade visserligen gått ned i vikt och förlorat i fettprocent, men TAPPAT muskler! Det är ju rent åt helvette! 

Efter en del funderande har jag kommit fram till att det nog inte räcker att ”bara” köra tabata, jag måste nog blanda träningen med gym om jag inte ska förlora mer muskler. Egentligen är det kanske inte så konstigt, jag har ju gymmat i alla fall tre dagar i veckan innan jag började med träningsutmaningen. Man blir visserligen stark av tabata, men jag upplever inte att man bygger muskler av den. (Om man nu inte börjar om helt från noll, vill säga.)

Back to basics med andra ord. Har kört tre gympass från söndag till igår och den välbekanta träningsvärken gör sig påmind igen. Om fyra veckor ska det fan synas skillnad! 

   
 

Fredagsfeeling

Fredagsfeelingen som uppstår när man provar en klänning som var alldeles för liten för två månader sedan – och glider i den utan bekymmer! Fy fan va skönt att det börjat hända grejer med kroppen, det behövs för att hålla motivationen uppe när det går tungt. Snart kanske jag till och med tar mig i mina gamla byxor igen, det vore ju toppen! 

  

Framsteg

Trots att det bara är fyra veckor sedan vi körde det allra första tabatapasset har jag redan gjort framsteg. Det kanske inte är stora grejer, men man får inte glömma bort att det är alla små vinster som leder en fram till målet. Idag konstaterade jag till exempel att sidoplankan inte längre är något problem. Första passet hade jag svårigheter att orka trots att jag stod på knä, nu står jag spikrak på sidan av foten och gör det stolt! Jag tror att det är i framför allt bålen som jag märker störst skillnad, men det var ju också den som farit mest illa under graviditeten. Vissa magövningar som var pest att göra i början går nu också av bara farten. 

Mätning och vägning på lördag, ska bli sjukt spännande! Jag håller förväntningarna på resultatet lågt, men jag hoppas i alla fall kunna se skillnad på den metaboliska åldern. Hade varit kul att i slutändan ha sänkt den från pigg 45-åring till i alla fall en pigg 35-åring…

En annan kul grej med den här utmaningen är att jag efter fjorton år i lilla Arjeplog ännu en gång kan hamna i ett nytt socialt sammanhang. Jag trodde att de tiderna var förbi när man tycker att man praktiskt taget känner alla redan. Extra kul är det att det är just tjejer också, jag har ju redan en drös med killkompisar. 

Snart halvvägs

Ni kanske kommer ihåg att jag gick med i en träningsutmaning för ett tag sedan, det har nu gått tre veckor av åtta och här kommer en lite tidig halvleksrapport. Jag la ju om kosten lite, började äta smartare och la till ett mellanmål på eftermiddagen. Resultatet har blivit ett knappt existerande sötsug och ett jämnare humör. Jag som aldrig åt frukost tidigare kan inte tänka mig en morgon utan den obligatoriska gröttallriken. Det märks också verkligen att förbränningen kommit igång på allvar, jag är hungrig två timmar efter jag svalt sista tuggan, oavsett storlek på målet. 

Träningen då? Ja, tabatan har blivit lidande åtminstone den här veckan när jag haft Sune ensam i tre dagar. Jag har å andra sidan tagit nästan dagliga promenader med barnvagnen och håller mig på närmare två mils motion i veckan. Jag tycker mig känna skillnad på kroppens fasthet, men tänker inte väga mig förrän tidigast vid halvtid. Ska bli spännande att se om det syns något på vågen! 

Ryggen tre veckor in i utmaningen: