Var dinosaurierna kom från

Var dinosaurierna kom från, och tjugofem tusen andra viktiga och helt relevanta frågeställningar, det är vad som rör sig i min älskade sons huvud. Och det är liksom inte alltid så lätt det där, att försöka förklara för en treåring någorlunda sanningsenligt och nog lättförstått, hela evolutionsteorin. Helst ska det gå snabbt också. Så när Sune berättade om sin skräck för dinosaurier sa jag naturligtvis att de inte är något att vara rädd för, för dinosaurier finns inte.

Varför det?

Bra fråga! Nästa! Det kom en storjävulens komet som ödelade allt liv på jorden? Det lär förvisso dra fokus från dinosaurierädslan, men vill vi verkligen riskera att treåringen ska börja frukta jordens undergång istället? Tveksamt alltså. Dom dog, rätt och slätt. (Hoppas att han hoppar ”varför” den här gången…)

Var kom dom ifrån?

Följdfrågan jag inte var beredd på. Eeeeeehhhhh. Jaaaa-aaaa, alltså, det är en lång historia (som jag knappt kan mer än i väldigt grova milstolpar om ett par miljarder år.) Säger sanningsenligt: dom kom från jorden, Sune, precis som du och jag. Och grillningen, av vad som lika gärna kunde varit vilken journaliststudent som helst som går igenom de gyllene när, var, hur, vad, varför och vem, hade med största sannolikhet fortsatt om jag inte lyckats dribbla bort honom med motfrågor.

Herre. Jesus. Men det är så himla roligt att höra hans funderingar! Man inser snabbt att de är långt mer komplicerade vid tre års ålder än vad de kan förefalla vid första anblick. Lite känner jag igen mig också i hans vetgirighet. För en del växer den bort med åldern, för mig svalnade den en period under uppväxten, men spirar som aldrig förr nu som vuxen.

Trots

När allt, precis allt, är en fight. Pyjamasen på kvällen, täcket på natten. Pottan, frukosten, och kläderna på morgonen, varenda mål mat vi försöker få i oss. Och tillbaka till pyjamasen på kvällen. Då är det extra viktigt att komma ihåg att det inte är Sunes riktiga jag som lyser starkast, och att det kommer gå över. Men ibland kan jag inte rå för att bli så där otröstligt ledsen över att inget blir som jag tänkt.

En av 25

Läkaren som lyssnade på Sunes lungor idag kom med charmig fakta; ett normalt barn i Sunes ålder som går på förskola har någonstans mellan 15-25 virus per vinterhalvår. Haha. Ja, vad säger man? Det bekräftar bara min uppfattning om att vi knappt gjorde annat än att vara förkyld förra vintern. 

Andra vabben för vintern. Bara 23 kvar då! ;)

Pippi

SOM jag har längtat! Har letat tatueringstid i vad som känns som en evighet, och äntligen sitter den där – min lilla svala. Kärlek vid första ögonkastet! Blev till och med så nöjd att jag passade på att boka två nya tider. Två månader till nästa gång. Can’t wait! 

Ta vara på

Odlat egen basilika under sommaren som jag nu så här på höstkanten känns lite färdig med. Skördade bladen från hela krukan och finhackade alltsammans. Med lite olivolja i ett tråg för isbitar blir det perfekta tärningar att plocka fram när man vill ha en basilikatouch på grytan, soppan, biffarna osv. 

Mvh, tant Fia. 

Om mig

Fia, det är alltså jag det. Jag är en riktig norrlänning som kapar orden med omsorg när tiden är för dyrbar för att slösas på onödiga ändelser. Journalist till vardags, Batman på kvällstid. 

Välkommen in i min värld och till hur jag ser det!