Subscribe

Archive | Träning och sunda tankar

Regeln om allts jävlighet

Får man nån gång en nackspärr när man har tid med den? Det korta och enkla svaret på den frågan är ett enkelt Nej. Lustigt hur det svänger; i förrgår var lyckan fullständig. Svettade mig igenom ett 90-minuterspass på löpbandet med fokus på att orka gå länge i tuff lutning, hellre än att vara snabb. Kände mig oförskämt pigg efteråt och toppade med ett personbästa i benspark. Igår eftermiddag kom ett trist bakslag i form av en nackspärr. Medaljens baksida? Kanske. Ännu mer troligt är att jag blivit drabbad av den ökända regeln om allts jävlighet.

Det är inte första gången jag åker på nackspärr när Macke ska vara bortrest. Ni vet, när man helst bara vill ligga i gipsvagga i soffan, bli servad och tycka synd om sig själv, men treåringen vill bygga torn, brottas i sängen, bygga koja, bäras – eller något annat som kräver en kropp som fungerar. Men, och jag upprepar: MEN, det kunde ha varit helvetes mycket värre, så nu ska fru Abrahamsson ta en Voltaren, sluta gnälla och vara tacksam för att hon är frisk i övrigt.

Tack för ordet!

Flås

Har vilat mig i form under ett par månader nu, har helt enkelt inte känt för att träna. Alls. Inte orkat. Inte haft lust. Men så en dag för några veckor sedan kom energin tillbaka. Som jag längtat! Jag strök och fållade gardiner, städade hela fucking huset, bakade bröd och kunde fortfarande knappt sitta still efter det. Sov dåligt hela den natten för att jag inte kände mig det minsta lilla trött. Precis som om kroppen hade vilat färdigt och fått nog av allt vad vila hette. Fantastiskt vilken skillnad det kan bli från en dag till en annan! Tror det är jätteviktigt att lyssna på kroppen när den talar om för en att det är dags för vila, för visst hade jag säkert kunna tjura mig iväg till gymmet och fortsatt tuta och köra, men varför? Nix! 

Det var med andra ord hög tid att ta tag i flåset. Om jag ska orka vandra några toppar i sommar, och fixa att bära Sune på vår fjällsemester som vi funderat på, ja då är det fan bara sätta igång! 

Har blivit två tuffa pass på löpbandet den här veckan. Fokus har legat på uthållighet snarare än att det ska gå fort. Idag snittade jag nog omkring 6,5 km/h, men i en varierande lutning från 14-20 procent. Körde 68 minuter och hann precis 8 kilometer på den tiden. Blandade faktiskt in tre kortare löpsekvenser också i 4 procents lutning, bara för att springa bort lite mjölksyra. Räntar bra i kalorier att knata uppförs, inte för att det är det jag egentligen är ute efter. Blir en bonus! 

Heeeeeelt blöt i svett var jag när jag var färdig! Väl hemma blev det ett välförtjänt kvällsfika. 

Uppochner

Supported shoulder stand och The plow. Har aldrig förr ägnat en tanke åt hur behagligt det är att vara lite uppochner ibland förrän jag började med yoga, men det är något som är väldigt skönt med det! Söndagskvällar på gymmet är det i regel rätt ensligt, så då passar det fint att använda ytorna till lite akrobatik. 

Gymträningen går också bra och jag är ett steg närmare mitt armhävningsmål på 20 stycken. Rev av 12 igår på tå, en fördubbling motför vad jag klarade när jag började. Det är fortfarande svinjobbigt, men det ger en boost att känna att man orkar fler än tidigare! Dessutom slog jag mitt personrekord i benpress igår, testade 180 kilo och klarade det galant. Snart når jag den magiska gränsen på 200 kilo! Sen var det bara det där med löpningen… men jag tänker att jag kommer bli mer peppad framåt våren när det blir barmark. Eller nått. Hoppet lever!

Plötsligt händer det

Jag kunde äta precis vad som helst när jag var 16-17 år. Inget fastnade! Min standardfrukost genom hela högstadiet bestod av (jag skojar inte) två wienerbröd och en supersöt vaniljyoghurt med något som såg ut som müsli, fast i färgglada pasteller. Jo, det är alldeles sant! Vi pratar alltså någonstans mellan 700-1000 tomma kalorier, på EN frukost! Det är så långt ifrån hur jag ser på mina frukostar idag. Jag är ungefär alltid hungrig, så nu strävar jag efter maximal mättnadskänsla istället för att det ska vara så sött som möjligt. Gröt, fibrer, bra fett.

Träningsutmaningen jag gick med i under vintern var med målet att gå ner mina sista mammakilon. Jag väger mig otroligt sällan, så gissa om det blev en överraskning i morse när jag, sex månader sedan jag vägde mig sist, hade tappat inte ett, inte två, men SEX kilon! HALLELUJA! Jag är alltså tillbaka där jag började, fast två kilo lättare och i bättre form än jag varit på säkert tio år! Men vägen hit dit jag står idag har som bekant kantats av en tapper insats. Det har visat sig att lika svårt som jag hade att gå upp i vikt när jag var yngre, lika svårt har det varit att slimma till sig när jag blev äldre. Jag har väl iofs aldrig varit överviktig eller verkligen behövt tappa kilon för att rädda hälsan. Nä. Det handlar väl mer om självbevarelsedrift.

Jag har snittat 3-4 träningspass i veckan sedan i höstas, dragit ned på sockerintaget, knappt druckit nån alkohol och försökt tänka på vad jag äter. Den arbetsinsatsen mot minus sex kilon på sex månader… tja, jag kan bara konstatera att min metabolism inte är som en 16-årings längre! ;)

Mina träningsbyxor som var på tok för små för sex månader sedan, gick på i går. Heja mig!

10 fucking kilon!

Det är så härligt belönande det här med gymträning. Snacka om framgång som går att ta på, framför allt om man har någorlunda bra minne och kan komma ihåg vilka vikter man en gång började träna med. Känslan när man byter upp sig, den är magisk! 

Internationella kvinnodagen till ära passade jag på att göra något som många, mindre lyckligt lottade kvinnor, aldrig ens skulle kunna drömma om. Jag drog på mig mina träningskläder och åkte på gymmet. Det gick dessutom riktigt, riktigt bra! Jag kände mig stark och full av energi. Jag kände mig så stark att jag gav mig på tio kilo i benspark! Det har varit lite av ett mål sen jag började gymträna. Då, alldeles i början, orkade jag knappt göra bensparken utan vikter, idag körde jag 10 kilon på vardera ben – 8 reps x 3! Och det var efter jag kört ett helt set på 7,5 kilo! Wtf! 

Jag hoppas på en ursinnig träningsvärk som kvitto på mina prestationer ikväll. Heja mig! 

Stretch

Det bästa med att träna måste ju vara minuterna efteråt som man ägnar åt att stretcha. Jag är i regel jättedålig på mindfullness, tänker sällan på att fånga minuterna och andas förmodligen alldeles för ytligt allt som oftast. Men min stund när jag stretchar är helig! Så lugn är jag nog aldrig annars. 

Jag har hittat den ultimata stretchövningen för baksida ben. För mig sträcker det främst baksida lår, men även en bit upp i svanken. Så skönt! Skulle kunna ligga så här hur länge som helst. 

På övre bilden slappnar jag av och släpper stretchen, på den nedre håller jag benen raka och pressar dem mot mig. 

  

God smoothie!

Den här smoothien smakar betydligt godare än den ser ut, vi kan börja med att konstatera det. Men det behöver väl inte alltid vara så jävla tjusigt? Speciellt inte efter träning. I med allt i skålen, kör ett par varv med mixerstaven. Drick! 

Detta använde jag: 

1 dl pastöriserad äggvita 
Frysta jordgubbar
En halv kiwi
En rejäl skiva färsk ananas
En halv burk kvarg med kokossmak
Kallt vatten (efter önskvärd konsistens)

Vitaminbomb och god som bara den! Man blir faktiskt lite mätt på den också. Brukar göra en liknande till frukost, men varierar frukten efter vad jag har hemma. 

 

Mage

Det har äntligen börjat hända en del med kroppen efter all slit med träningen. Synliga saker, alltså. Det behövs för att hålla motivationen uppe nu när det är sista veckan på utmaningen. Passande nog är jag föräldraledig den här veckan och har all möjlighet att samla cardio-poäng på dagtid. Det är ju annars lite knepigt att få ihop när man sitter på ett kontor och jobbar om man inte tar en promenad på lunchen, typ. Så rullar dock inte jag! På tok för bekväm för det. Jobb är jobb, träning är träning. 

I morgon tänkte jag ta en lång promenad med Sune på förmiddagen, hoppas bara att det inte toksnöar och att det är någorlunda plogat. Allt blir så mycket roligare då! På kvällen blir det 15 med Paolo, gym och crosstrainer. 

Min mage är ett exempel på område där det hänt grejer på sistone. Istället för mjuk och utan konturer, kan man faktiskt börja skönja lite muskler där under!  

  
 

15 med Paolo

Ny vinter, nya utmaningar. I år kör jag något som heter 15 med Paolo. En träningsutmaning på fem veckor som dels är baserad på laginsats, men också på individnivå. Man får en svårighetsgrad tilldelad efter man gjort ett fystest, sen får man ett träningsprogram varje dag som talar om vad man minst bör göra. Allt är baserat på poäng; klarar man dagsutmaningen får man 100 poäng, men utöver det finns det mer att kamma hem om man exempelvis tar en löptur, stretchar eller gymmar. Perfekt för en statistikälskare som mig själv! Jag ser bara siffror framför mig och vet att om jag kör fem minuter extra så klirrar det till i dagspotten. Jag kommer att träna ihjäl mig dessa fem veckor! ;)

Det har ju bara hunnit gå tre dagar i tävlingen, men så här långt ligger vi riktigt bra till! Första plats i lagplacering, och jag ligger på en fjärde plats på individnivå! Nu är det bara hålla tummarna för att man håller sig frisk hela tävlingen ut så man kan prestera.

1 2

Klen

Har blivit en del stillasittande sista veckan på grund av jul och sånt, men så igår kväll kände jag bara hur jag inte kunde sitta stilla en minut till. Efter jag nattat Sune drog jag på mig träningskläderna, dammade av tabata-appen som räknar sekunderna åt en, snabbskrev ned ett gäng övningar å ba körde! Det blev ungefär 40 sjukt svettiga minuter, trodde jag skulle dö efteråt men jag lever. Skön träningsvärk idag också. Ska strax bättra på den med att testa skivstången jag köpte mig själv i julklapp.  

Nu kör vi! :)