Rumpan, hallå? Det här är alltså vad som återstår av den efter många månader av stillasittande. En platt och sorglig liten bakdel. Behöver jag säga att fokus nu ligger på att få den i form igen? Det tillsammans med en starkare bål står överst på prioriteringslistan för träningen. Min hållning är riktigt dålig och det känns på kvällarna om jag burit Sune mycket under dagen.

Räknar med konstant träningsvärk närmaste tiden, jag verkar inte ha en muskel kvar! Lite deppigt att lasta av en massa kilon i alla övningar, men nu försöker jag istället få till strikta reps med bra form. Börja om från början.

Har gjort comeback i gymmet ikväll! Det var knappast så storstilat som det kan låta, snarare tvärt om. Med tanke på att det är en knapp månad sedan jag låg på förlossningen fick det bli ett mycket lugnt pass. Har hört att det rent av kan vara farligt att ta i för mycket så här tidigt, så det blev mer att känna sig för. Körde lite av varje men återkom till rumpan ett flertal övningar. Den har verkligen sett sina bättre dagar…

Jag hade räknat med att vara klen, men riktigt så klen? Suck. Men för att se det positiva med det hela; nu om någon gång har jag möjlighet att följa min egen utveckling från ax till limpa! Ska införskaffa ett måttband (glömde jag göra sist jag började gymma) och mäta igenom hela kroppen, samt ta bilder på hela mig. Detta ska bli intressant!

Enligt en app jag har där man kan kolla sin puls med hjälp av kameran på telefonen, slår mitt hjärta ungefär 20 slag färre per minut nu när jag vilar jämfört med när jag var gravid. Det är ganska häftigt ändå! Det är dock en relativt hög vilopuls motför vad jag hade förra vintern när jag tränade som allra hårdast. Då låg jag på ungefär 60 slag per minut, det säger väl en del om i vilken form jag är i för tillfället. ;)

Jag har förutom lägre puls återgått till mitt normala, frusna jag. Nu är det med andra ord slut med att sova utan täcke och gå utomhus med jackan öppen.

Bilden till vänster är utgångsläget, bilden i mitten är tagen vecka 37 (ungefär två veckor innan förlossningen), bilden till höger är tagen idag, åtta dagar efter förlossningen. Livmodern drar sakta men säkert ihop sig, jag kan ha de flesta toppar jag hade innan jag blev gravid, men byxorna är det än någon centimeter kvar i linningen innan jag kan ha dem så att de sitter bekvämt.

Nu längtar jag verkligen efter att magmusklerna ska läka ihop så att jag kan börja träna bålen igen. Min rygg har tagit lite stryk av de sista månaderna med en riktigt tung mage. Jag är innerligt glad att jag var i den fysiskt goda form jag var när jag blev gravid. Jag är övertygad om att det bidragit till att jag klarat mig så lindrigt ifrån biverkningar såsom allvarliga foglossningar och annat kul. Lite krämpor hade jag, men som sagt – de var lindriga motför hur man kan ha det om man har otur.

En så bra känsla från gymmet efter benpasset igår kunde jag ju bara inte låta gå till spillo. När jag väl tränar vill jag hinna gå igenom hela kroppen på en vecka, annars känns det halvdant gjort. Ikväll fick det bli axlar, bröst och lite lats. Sjukt kul att vara tillbaka! Det är först nu jag inser hur mycket jag saknat det.

Nu återstår mer eller mindre bara biceps och triceps, sedan är veckan fulländad! Att det inte längre är fysiskt möjligt att träna mage är inget jag sörjer. Det hör nog till det tråkigaste jag vet i träningsväg, och hänger som oftast med som ett ont måste.

Natten till idag tog jag tydligen igen en del sömn. Efter jag jobbat färdigt för kvällen åkte jag hem, tog en dusch och borstade tänderna. Klockan var inte mer än 21.45 när jag la mig under täcket. Cirka 15 minuter senare sov fru Abrahamsson. (Har väl inte hänt sedan någon gång i slutet på 90-talet!) 8.00 i morse ringde klockan, timmarna däremellan minns jag inte mycket av annat än att jag var upp på toa vid fyrasnåret. Tio välbehövda timmar med John Blund gjorde hela skillnaden. Varit så mycket piggare idag jämfört med de senaste dagarna. Efter middagen kände jag mig till och med så fräck att jag vågade mig iväg till gymmet! Det fick bli ett blandpass, men fokus låg på rumpa och bål.

Fixar inte riktigt alla övningar jag brukar göra. Det drar och sliter i magen när jag kör squats, exempelvis. Ett set tjurade jag mig ändå igenom. Låga vikter, fler reps. Men vart tog flåset vägen?? Benträning är ju som bekant ganska påfrestande, och jag fick stanna upp och vila ibland för att andningen inte riktigt hängde med.

Tyckte ändå jag fick till ett helt okej pass med tanke på omständigheterna. Det kommer med största sannolikhet att kännas ett par dagar framöver. :)

Heja mig!