Subscribe

Archive | Sune och sånt

Vecka 27

Barnet är cirka 34 cm långt och väger ungefär ett kilo. Det var den sommarformen! Haha! Nä, skämt åsido, jag har aldrig någonsin varit så stolt över att inte ha en smal midja! Vad underligt det kommer att kännas den dagen magen drar ihop sig igen. Förstår verkligen mammor som säger sig sakna magen. Ja, man är otymplig, men det blir ju också ett normaltillstånd, hur konstigt det än kan låta för en som inte testat.

Fysisk update: fortfarande inga problem med foglossningar (peppar peppar!), jag har dock börjat känna av att jag stundvis har ett ganska stillasittande jobb. En heldag på kontoret gör inte direkt underverk för svanken. Blir trött och får dålig hållning, vilket sprider sig i hela ryggen och resulterar i muskelknutor i axlarna. Nu om någonsin är det extra viktigt att besöka gymmet och hålla igång blodcirkulationen!

Har inte märkt av någon vätskeansamling i benen annat än att ankelsockar kan skapa rätt fina ”valkar” i fotlederna om resåren är för tajt. Däremot hade mina ringar svullit fast på fingrarna en morgon. Spolade med kallvatten, gjorde lite fingergympa och efter en stund kunde jag lirka av dem. Lärdom: sov utan ringar.

Tröttheten? Inte alls så handikappande längre sedan jag började äta järntillskott. Jag kände mig till och med så pigg att jag gick ut på marknadsgalej i helgen! Mindre smart idé att bära stilettklackar, dock. Fick åka hem och byta skor när fötterna svall ganska rejält när jag dansade. Riktigt kul att komma ut i alla fall!

I övrigt mår jag nästan precis som vanligt så länge jag är noga med att äta ordentliga måltider och inte skippa mellanmålen. Av någon underlig anledning verkar inte hungerkänslorna fungera på samma vis längre. Den där distinkta jag-måste-äta-nu-annars-dör-jag-skriket i magsäcken byts ut mot andra konstiga symptom. Jag kan i olika kombinationer bli yr, knäsvag, börja kallsvettas, bli jättevarm eller må allmänt illa.

Slutligen vill jag vara dela med mig av en småkul grej som hände i fredags på föräldragruppen. Barnmorskan pratade oss igenom en hel förlossning, och när hon kommit så långt som till utdrivningsfasen och barnets huvud ligger någonstans mitt i bäckenet säger hon: ”nu kan det kännas som att bäckenet ska gå sönder. Det är helt normalt.”
Jag frågade också var man kan förvänta sig att det kommer göra ont. Om man liksom kan lokalisera det onda till vissa delar av magen eller om det gör ont överallt. Svaret: ”det kommer göra ont från typ hit till hit.” (Visade med ena handen just under revbenen och den andra vid knäna.)

Haha! Älskar hennes brutala ärlighet. Bättre att veta vad som väntar än att komma till förlossningen och bli upprörd över att ingen sagt nått!

IMG_5727.JPG

Vecka 25

Ungefär 15 veckor kvar nu tills vi får träffa den där livliga pysen som huserar i min mage. Jag mår fortfarande oförskämt bra och kan väl egentligen inte påstå att jag känner igen värst många av de symptom som beskrivs i gravidappen jag läser i varje vecka. PEPPAR PEPPAR! Det pratas om diverse läckage – såväl urin som råmjölk. Svullna ben, tryckkänsla i bäckenet, ryggbesvär och mycket annat. Nä, någon dans på rosor låter det inte som, va! Men visst fan känner jag ju av att jag är gravid. Gymbesöken är inte vad de tidigare varit, jag klarar bland annat inte av skumpiga rörelser vilket direkt utesluter crosstrainern. (Till vilken jag satt min tilltro när det kommer till att försöka bibehålla någon typ av kondis.) Magen drar ihop sig som ett russin och det känns direkt obehagligt. Trädgårdsarbete går visserligen an, men jag är inte lika snabb och vigulant och långt ifrån lika uthållig som jag varit innan. Det kändes dessutom i kroppen hela två dagar efter förra helgens drabbning.

Vidare har jag börjat vakna oftare om nätterna igen. Har i och för sig sprungit på toaletten minst en gång per natt sedan någon gång i maj, men nu blir det minst två vändor. Har också börjat uppleva att jag ibland inte får så mycket syre som jag vill. Ni vet hur de känns när man drar en djup suck och tillfredsställelsen efteråt. Den går jag miste om ibland. Men med facit i appen kunde det som bekant varit en hel del värre.

Humöret då? Ja, eftersom jag är något av part i målet kanske jag är fel person att uttala mig, men jag upplever i alla fall mig själv som mer stabil i mitt humör än jag någonsin varit. Jag har visst haft någon enstaka dålig dag när jag helst velat säga upp mig och krypa ur mitt eget skinn. Lyckligtvis har de varit lätträknade.

Och vågen? Tja, att jag inte skulle öka massivt i vikt så här i början hade jag räknat med. Vid invägningen stod vågen på 68 kilon, och många av dem var nyvunna muskler sedan vinterns slit och släp inför beach 2014. Gott så. Men sådär tolv veckor senare, alltså förra veckan (v 24) hade det inte hänt särskilt mycket. Jag vägde mig i förbifarten när jag skulle på gymmet. 70 kilo. En smula förvånande. Jag hade räknat med minst 75 kilo vid det här laget, med tanke på hur lite jag rör på mig i jämförelse med innan. Men det säger väl kanske mer om i vilken form jag var innan än i vilken form jag är nu. Innan jag började styrketräna låg jag på stadiga 61 kilo – hur jag än betedde mig. Jag har med andra ord haft några kilon att ta ur innan det börjat vända uppåt, för hur mycket jag än vill träna så orkar jag inte lika mycket som förut. Då tappar man muskler, så enkelt är det.

Så där fick ni en uppdaterad lägesrapport av mitt fysiska tillstånd! Spännande va? :)

IMG_5450-0.JPG

Gravidcraving

Man har ju hört om de mest underliga cravings som gravida kvinnor haft. Murbruk, rå potatis, tegel, sten. Tja, man verkar kunna bli sugen på lite allt möjligt. Själv har jag egentligen ingen allvarlig längtan efter något speciellt, förutom citron. I alla dess former. Bara tanken på ett glas med iskallt, hårt kolsyrat vatten med färska citronskivor får det att vattnas i munnen på mig!

Ikväll gjorde jag mig en kopp citronte, men det smakade ju alldeles för lite citron. Det fick bli en saftig skiva av den äkta varan.

Mmmmmmmmmm.

Antar att det kunde varit värre. Tänk om jag bara satt och tänkte på choklad hela dagarna, fan va tungt det hade kunnat bli. I dubbel bemärkelse. Det hade förmodligen inte undgått att synas lite extra på vågen. ;)

IMG_5317.JPG

På tal om kläder…

Ikväll köpte jag de första plaggen till lilla pyret som lever rövare i magen på mig. Tänk att han ska växa tills han blir nästan så där stor så att han passar i dessa sparkdräkter innan han kommer ut!

IMG_5283.JPG

Fåfängan

Ja, det kommer säkert att låta fåfängt, och det kanske det är också, men en sak jag tänkt mycket på sedan jag blev gravid är kläderna. Efter 29 år med en garderob, som visserligen varit i ständig förändring, men som man känner som sin egen bakficka, blir det en stor omställning den dagen gylfen på byxorna inte längre går igen. Lite av en minipanik, faktiskt.

För mig är kläder ett av mina stora intressen. Jag gillar att känna mig fin och bekväm med det jag drar på mig på morgonen, jag gillar att äntligen ha ett yrke där jag får uttrycka min personlighet med mina kläder. De flesta andra yrken jag hunnit med har varit förknippade med någon typ av uniform. Mycket praktiskt, kan nog många tycka. Mycket tråkigt, anser jag. Så när den första dagen utan uniformsjobb kom, och jag klev upp på morgonen med till synes oändliga valmöjligheter i garderoben, valde jag att gå all in med kjol, höga klackar och läppstift. Bara för att jag kunde.

Min tanke med garderoben fram till januari är att försöka trixa och använda mina vanliga kläder i så stor utsträckning som möjligt. Mammabrallor har jag dock varit tvungen att inhandla redan i somras. (Magiskt skönt med hög mudd! Varför har inte alla byxor sån??) Jag inser dock begränsningen – jag måste hålla mig till koftor, kavajer och skjortor som går att bära utan att knäppa alla knappar, och dessvärre äger jag inte särskilt många överdelar som ser kloka ut utan att knäppa. Hittills har kroppen inte förändrats nämnvärt mer än att magen är större och att rumpan lider lite av sviterna från att jag helt och hålet skippat rump- och benträningen senaste månaderna. Men det finns ju ingen säkerhet att jag inte kommer att samla vätska värre än en svamp och behöva flera storlekar större än jag vanligtvis har. Som om det inte vore en nog stor chock att en dag vakna och inse att man inte ser tårna när man ligger på rygg. Haha!

Något säger mig att jag kanske måste göra ett till besök i en stad innan januari. Bara för att shoppa helt nödvändiga saker. För januari är ju ändå fyra månader bort.

IMG_5252-0.JPG

Som om det bara var meningen

Var på vårt första ultraljud igår. Rutinkoll att allt sitter där det ska och fungerar. Men jag hade nog inte riktigt räknat med att det skulle vara riktigt så omtumlande som det faktiskt var! Visst, jag har känt sparkar i magen i flera veckor. Visst, det är helt magiskt. Men det blir verkligt på ett helt annat vis när man får se livet som växer där inne visuellt. Det blir helt plötsligt en person som sparkar, inte bara något man skulle kunna bortförklara som en gasig mage. Verkligheten faller över en som en massiv våg. Första mötet med han som kommer förändra våra liv för alltid.

En tanke slog mig när jag låg där på britsen och det visade sig att pojken där inne har två armar, två ben, ett fint hjärta, en hjärna som utvecklas som den ska. Ögon. En näsa. Två små händer: Hur lyckligt lottade vi är. Första försöket. Inga missfall. Inga konstigheter med barnet eller livmodern. Inga större krämpor än så länge. Allt verkar flyta på precis som om naturen bara väntat på att det ska hända. Och allt det här har alltså hänt medan jag inte gjort något för att påverka det. Medan jag bara fortsatt leva som vanligt. Lite som ordspråket Life is what happens when you’re busy making other plans.

Helt otroligt!

På bilden är han 21 veckor gammal. Halvtid är passerad!

IMG_5127.JPG

Mage!

Inte underligt att jag inte kan ha mina vanliga byxor längre! Även om magen inte hunnit bli ens i närheten av gigantisk, har den ökat en del i omfång. Nu är det synligt, dessutom. Skillnaden mellan vecka 4 och 16 ser ni på bilden.

Älskar mina mammabyxor jag hunnit köpa på mig. Att inte alla byxor har en sån där hög, härlig mudd i midjan! Inget kläm, inga valkar, inget skarpt. Magiskt! Kommer att ha extremt svårt att lägga undan dem när allt detta är över!

IMG_4989.JPG