Ungefär 15 veckor kvar nu tills vi får träffa den där livliga pysen som huserar i min mage. Jag mår fortfarande oförskämt bra och kan väl egentligen inte påstå att jag känner igen värst många av de symptom som beskrivs i gravidappen jag läser i varje vecka. PEPPAR PEPPAR! Det pratas om diverse läckage – såväl urin som råmjölk. Svullna ben, tryckkänsla i bäckenet, ryggbesvär och mycket annat. Nä, någon dans på rosor låter det inte som, va! Men visst fan känner jag ju av att jag är gravid. Gymbesöken är inte vad de tidigare varit, jag klarar bland annat inte av skumpiga rörelser vilket direkt utesluter crosstrainern. (Till vilken jag satt min tilltro när det kommer till att försöka bibehålla någon typ av kondis.) Magen drar ihop sig som ett russin och det känns direkt obehagligt. Trädgårdsarbete går visserligen an, men jag är inte lika snabb och vigulant och långt ifrån lika uthållig som jag varit innan. Det kändes dessutom i kroppen hela två dagar efter förra helgens drabbning.

Vidare har jag börjat vakna oftare om nätterna igen. Har i och för sig sprungit på toaletten minst en gång per natt sedan någon gång i maj, men nu blir det minst två vändor. Har också börjat uppleva att jag ibland inte får så mycket syre som jag vill. Ni vet hur de känns när man drar en djup suck och tillfredsställelsen efteråt. Den går jag miste om ibland. Men med facit i appen kunde det som bekant varit en hel del värre.

Humöret då? Ja, eftersom jag är något av part i målet kanske jag är fel person att uttala mig, men jag upplever i alla fall mig själv som mer stabil i mitt humör än jag någonsin varit. Jag har visst haft någon enstaka dålig dag när jag helst velat säga upp mig och krypa ur mitt eget skinn. Lyckligtvis har de varit lätträknade.

Och vågen? Tja, att jag inte skulle öka massivt i vikt så här i början hade jag räknat med. Vid invägningen stod vågen på 68 kilon, och många av dem var nyvunna muskler sedan vinterns slit och släp inför beach 2014. Gott så. Men sådär tolv veckor senare, alltså förra veckan (v 24) hade det inte hänt särskilt mycket. Jag vägde mig i förbifarten när jag skulle på gymmet. 70 kilo. En smula förvånande. Jag hade räknat med minst 75 kilo vid det här laget, med tanke på hur lite jag rör på mig i jämförelse med innan. Men det säger väl kanske mer om i vilken form jag var innan än i vilken form jag är nu. Innan jag började styrketräna låg jag på stadiga 61 kilo – hur jag än betedde mig. Jag har med andra ord haft några kilon att ta ur innan det börjat vända uppåt, för hur mycket jag än vill träna så orkar jag inte lika mycket som förut. Då tappar man muskler, så enkelt är det.

Så där fick ni en uppdaterad lägesrapport av mitt fysiska tillstånd! Spännande va? :)