Vaknade på tok för tidigt i morse av en helt
fantastiskt rolig dröm. Jag o Micke snackade
jämt om att vi skulle fara till kåtan igen o
återuppleva lite gamla minnen. Det blev ju aldrig
av, men i min dröm i morse så var vi tillbaka där.
Jag, Micke, Challe o Kenneth satt runt elden och
tjuvrökte, precis som förr. Grillade varma mackor,
sjöng och snackade natten lång.

Jag vet inte om det var min otroligt livliga fantasi
som komponerade ihop det där som en tröst för att vi
aldrig hann göra verklighet av våra planer. Kanske var
det så enkelt. Jag hoppas dock att det var Micke som
hört vad jag tänkt och på nått klurigt vis letade sig
in i mina drömmars värld och gjorde det så vansinnigt
realistiskt. Det skulle jag göra om jag dog före mina
vänner.. om de gick alltså.

Begravningen är nu över, och inte helt förvånande så
var den jättevacker. En tjej gjorde en fantastisk tolkning
av en låt från Kristina från Duvemåla – Du måste finnas..
Inte ens den kyligaste och hårdaste människa hade kunnat
hålla tillbaka tårarna. Lite trött ikväll efter allt gråt,
är iaf glad att jag följde med till Grundträsk på begravningsfikat.
Eter de så stack jag, lillstefan o malin till graven för att kolla
in var den var. Helt vansinnigt vackert med alla rosor,
ser dock helt fel ut att det står Mikael Lundberg på korset.

http://www.youtube.com/watch?v=5KkciUPy7G0&feature=related

Suck.. ja få se nu vad som händer i morrn. Pratas om
brännboll och öl, lät inte helt fel måste jag säga. Man
måste få ta paus i sorgen och försöka tänka på annat.

Macke kom hit i eftermiddag. Hade gått o lagt mig i friggen för
att vila bort huvudvärken och vips dyker han upp o lägger sig brevid.
Lyckan var fullständig. ;)

fia.

Onsdag förmiddag, mulet och svinkallt ute, men det gör inget!
Jag är lika pigg och glad för det. Jag har nämligen spenderat
natten i min älskade friggeboda. Det var en himla massa år sen
sist, men likadant som förut. :)

Jag har sovit som.. som.. hm. Vet inte ens vad man brukar
jämföra en hård natts sovning med. Jag brukar ändå vara
rätt bra på liknelser, men idag så måste jag erkänna mitt
nederlag. Jag har hur som helst sovit väldigt gott i natt.

Nu sitter jag här i crewrummet på Arvidsjaurs flygplats och
väntar på planet. Det har varit ovanligt roligt att jobba på sistone,
vad det beror på vet jag inte riktigt. Kanske för att jag tänker mindre
på saker som bekymrar mig och mer på att bara vara serviceminded.
Det är väl trots allt i stora drag vad mitt jobb går ut på. + att följa
checklista på checklista och tänka på säkerheten i första hand.
Det går mer på automatik nu efter mer än 8 månader i branchen.

Finns inget jobb som jag trivts så bra på som detta!

Man får dock räkna med vissa snabba ändringar, men det är
väl också en sak som gör det så spännande också. I måndags
skulle jag bara ha flugit en enkel kvällsflygning t.o.r till Arlanda,
vi blev dock ståendes på Arlanda pga. tekniska problem och kvällen
slutade i Knivsta på hotell Nova Park efter ett å annat parti hjärter 7.
Trevligt sällskap och ett himlans fint hotell är ganska gemytligt
åtminstone en gång i månaden. :D

16 maj närmar sig med stormsteg. Har medvetet försökt att förtränga
allt som varit för att klara av vardagen. Det går otroligt bra vissa stunder,
men när tankarna vänder och riktas mot Micke igen så börjar jag må illa.
Jag blir inte ledsen, inte arg, inte förtvivlad. Bara illamående och känner
obehag inför tankarna. Jag har inte förstått det här på långa vägar, trots
det så har Arvidsjaur aldrig känts så här tomt någonsin.

Träffade macke en snabbis igår utanför Expert. Saknar honom..

fia. _{^{per aspera ad astra}}

Ja hej å hå, nu var vi stolta ägare till en
gura av senaste sort. Eller, snarare den billigaste
som gick att få tag i, men hey, alla proffs började
säkert inte med den dyraste utrustningen? :)

Det kommer att krävas en stor dos tålamod, men nu är
det bannemig dags att uppfylla en livslång dröm. Man blir
ju inte yngre precis..

Skulle va häftigt att ha ett såndant gehör att man bara
kunde höra en melodi och sen dra iväg den på en gura som
om det var de enklaste som fanns. Antar att det är många
år dit, men börjar man aldrig får man ju aldrig veta om
det ens var möjligt.

Så vad har hänt på senaste då?

. Macke har bytt bil (BUHUUU, mercan är borta!! :()
. Det har investerats i några högtalare till min bil, adjöss köksradio.
. Jag har gått från lite blond till ännu mera blond.
. Har bakat bröd i min bakmaskin idag. Supernyttigt och jättegott
. nött sim city som den värsta nörden idag.

Ja och säkert har det väl hänt lite mer, men jag
känner mig inte nog inspirerad till att börja plita
ner allt ikväll. Snart är det duschen som gäller och
i morrn ska jag upp och flyga igen.

Här kommer lite bilder från påsken uppe i Sildut. Erase and rewind..

fia. up up and away

– När orden sviker mig och saknaden saknar beskrivliga proportioner

Idag är första dagen på ett bra tag som känts riktigt bra. Den har
rusat ifrån mig som ett godståg påväg mot okända destinationer.
Jag får nästan lite dåligt samvete när jag glömmer bort det onda
och tillåter mig själv att vara glad.

Åt vårens första mjukglass idag med lille stefan och Malin. Den var helt okej, trots
att killen som gjorde glassen missförstod vilket strössel jag skulle ha, och ljög när
jag frågade om det svarta strösslet var salt. Johanna kom förbi och jag kom på mig
själv med att önska att Micke också kunnat vara med. Det känns så orättvist. Han är
den pusselbiten som saknas för att göra bilden komplett.

Valborgsfirande i Abborr i morrn, och samma där. Vill inte förstöra
mina värdefulla minnen med nya, men så kan man ju inte heller tänka.

fia. _{^{I can see a new horison.}}

Inget är vackrare än månens bleka sken
som kan få den tröttaste människas ögon
att tindra. När daggen lägger sig i gräset
som en matta av silver och när nytt hopp
föds för en ljusare dag. Inget kan vara
skönare än att betrakta skuggornas svala
dans och sakta gunga med när de svävar
som änglar på lätta fötter. Natten är min tid
för njutning. Sakta vaggas jag till sömns av
stjärnornas tysta glitterspel och det är då jag
önskar att stunden kunde vara för evigt.
När solen till sist målar upp en ny dag med
starka pasteller, flyr du likt en förrymd fånge
för att om blott ett par timmar komma tillbaka
och trollbinda mig som inget annat kan.

Fia

Det finns en saga om en fågel som sjunger endast
en gång i sitt liv, men då sjunger den vackrare
än någon annan varelse på jordens yta.
När den lämnar sitt bo söker den efter en törnbuske
och ger sig inte förrän den har hittat en sådan.

Sedan sitter den och sjunger bland de taggiga grenarna,
fastnaglad på den vassaste och längsta taggen.
I sin dödskamp sjunger den vackrare än
både lärkan och näktergalen.
En enda storartad sång till priset av sitt liv.
Men hela världen stannar för att lyssna
och Gud ler i sin himmel.
Ty det bästa kan endast födas ur stora smärtor…

Så säger åtminstone sagan.

Karin Boye

O bröder o systrar, säg mig vad saknad är.
En dag stannade världen,
stod stilla i flera minuter.
Tårar brände i mina ögon och skar djupa sår i mina kinder.
O bröder o systrar, varför just du?

O bröder o systrar, du är borta.
En minut utan dig är som en hel evighet,
en evighet som är så ensam.
Hur skall jag kunna leva ett helt liv utan dig?

Bröder o systrar, Han finns nog inte.
Fanns Han så hade han skonat dig.
Du skulle fortfarande skratta ditt underbara skratt
och finnas här vid min sida.
O bröder o systrar, jag tvivlar.
Jag undrar om du ser mig,
mig och mina tårar,
Jag undrar om du kan höra när jag ber,ber för dig.

Bröder o systrar. låt tårar falla, ty sådan är saknaden av en vän.

Fia

En bild säger mer än tusen ord.

Efter nästan en vecka av dålig sömn så rasade allt.

Tårarna kom igen, troligtvis mest för att jag var så dödligt trött. Att bli
utkallad på jouren idag tog helt knäcken på mig. Som jag kämpat i
veckan för att hålla mig upprätt, hade verkligen hoppats och trott på
att slippa jobba fredag också.

Jag fick svälja min stolthet och allt vad arbetsmoral heter och sjukanmäla mig.
Någon kompdag var det inte tala om eftersom det verkar vara personalbrist på
Arlanda för tillfället. Skönt iaf att jag fick full förståelse över telefonen, det var nog
jobbigt att ringa och förklara hur det låg till, berätta vilken jobbig vecka jag haft och
att jag nog hade varit en fara för mig själv och andra om jag flugit idag.

Inatt har jag tagit igen efterlängtad sömn, 12 timmar skön och lugn sömn. Det 
hjälper så mkt att bara få vara hemma och att slippa sova själv. Sover man inte
fungerar ju inget annat heller. Hoppas på att kunna ställa tillbaka dygnsrytmen
i helgen och bara rå om mig själv. Göra saker som faller mig in och tillåta mig
själv att vara glad de stunder jag är det.

Ringde Jennifer och vi stack ut till Rappatjärn i de vackra vädret och pratade.  
Fortfarande så många frågetecken och existensiella frågor som rör sig i huvudet.

Datumet för begravningen är satt nu. 16 maj.

fia.

Dagarna går, nätterna desto långsammare. Försöker hålla mig sysselsatt med
diverse korsord, bilstädning, pusselbyggning o så. Men så fort jag lägger undan
mina saker och sitter stilla i min ensamhet så kommer allt igen.

Sover oroligt, och dom få sömnsnuttar jag lyckas få till så drömmer jag
konstiga drömmar. Kan inte kalla det för mardrömmar heller, för jag vaknar
ju inte kallsvettig o vettskrämd. Minns inte heller vad jag drömt, är bara vansinnigt
orolig när jag vaknar och har en hög puls.

Har valt att vara mkt ensam nu de här senaste dagarna. Har suttit för mig själv timtals
och tittat på bilder, försökt minnas och framför allt – försökt att inte glömma.

Idag gjorde jag nått som jag väntade för länge med när per gick bort. Jag provade
ringa till Mickes telefon. Inget svar förstås, och jag kommer nog att ringa fler ggr.
Jag vet liksom inte vad jag ska göra för att få mig själv att förstå att han är borta.
Alla bra är sätt utom dom dåliga, och allt som bara kan göra det här verkligt för mig
måste jag ju testa.

Nu till lite tankar runt om allt som hänt.

Jag lärde känna Micke genom Challe. En gång min bästa vän, och så har det förblivit
åtminstone i mitt minne. När jag fick beskedet var hon den första jag tänkte på. Det kändes
mer självklart än något annat att ringa och fråga om hon hade fått veta nått. Det kändes lika
självklart att vi skulle göra det här tillsammans, och jag kan inte komma på ett annat sätt jag
skulle ha klarat av det på. Ensam är inte alltid stark.

Trots att det gått så många år, och mkt har hänt så var vår kram de mest rena jag nånsin
varit med om. Vi har gått miste om mycket i varandras liv, men vi kommer alltid att ha dom
åren vi hade tillsammans med Micke o Kenneth. Betydelsefulla, värdefulla år.

Hur jag än vrider och vänder på det så kommer han ju inte tillbaka, jag önskar
bara att det fanns någon som kunde berätta för mig hur man gör för att gå vidare.

fia. tacksam

Där låg han. Eller inte han, de va mickes skal som låg där. Ett tomt skal, helt avstannad, helt kall, inga hjärtslag, ingen färg. Så lite micke som de kunde bli. Men fortfarande så fin, så fylld av ro. Ingen smärta, inget blod. Bara som en vaxdocka, helt overkligt.

Det känns så kontigt att se ett skal av en människa som för ett tag sen stod upp, log, tog en cigg och drack en öl. Njöt av livet i fulla drag.

Vart tar det som jag kallar jag vägen? Det som vi känner med, det som vi tycker med. Det som får oss att skratta och gråta. Det där som som bubblar inom oss när vi är lyckliga? Det kan bara inte slockna, livet är på tok för komplicerat uppbyggt för att bara en dag stanna.

Alla dessa nätter i kåtan, eller att ej förglömma alla kortkvällar vi hade i Abborrträsk. Har alltid haft ett gott öga till micke, en ängel har han alltid varit, trodde bara inte att han skulle bli en riktig så här tidigt. Kanske är jag självisk, men jag är så förbannad och besviken på att de blev just han. Varför inte nån annan? Ja precis, vem bestämmer vilket människoliv som är mer värt än ett annat? Kunde ju lika gärna ha varit jag eller nån annan.

2 meter kärlek som alltid har en bit av mitt hjärta. Tack för tiden vi fick tillsammans Micke!

fia. jag är tom på ord

Jag har just vaknat, det ringer i mobilen från ett nummer som jag inte känner igen. Det är Nicklas som jag inte pratat med på väldigt länge, blir förvånad över varför han ringer.

"Hej fia, du jag måste berätta nått, det kanske inte är så kul men jag vill att du ska veta.." Samma fras som förra gången..

Jag vet ingenting och känner paniken växa inombords.

Min vän Mikael Lundberg omkom idag i en skoterolycka.

Död.
Död som i att hjärtat inte längre slår och som i att hjärnan inte fungerar.
Död som i att ännu ett par ögon har slutits för att aldrig mer öppnas.
Död som i att jag aldrig kommer att se honom igen.
Död som i minnesstund, begravning, tårar och saknad.

Tragisk olycka av ännu okänd orsak

Hans liv gick inte att rädda

Chockade kamrater såg hjälplöst på när deras vän dog

Egentligen finns inga ord som kan sätta fingret på vad jag känner, försöker bara skriva av mig den sorg och frustration jag känner över att inte ha kunnat göra något åt det. Världens snällaste människa har nu tagit sina sista andetag och lämnat jordelivet. Han var, som jag brukade säga, 2 meter ren kärlek.

Alla tårar känns förgäves, men jag vet att dom behövs. Tårar läker och får oss att kunna gå vidare. Tårarna river alla murar av vad man borde känna och vad man borde säga.  Tårarna gör oss sårbara och avväpnar oss när vi i svåra stunder behöver tröst.

Man kan aldrig säga för mkt till sina vänner hur mkt dom betyder, för ena stunden finns dom bland oss, o andra sekunden är dom borta.

fia. _{^{med sorg och saknad}}

Tillfrisknad, nyduschad, sminkad o fräsch sitter jag nu här, luktar plommonros (eller snarare kokos) och funderar vad jag ska ge mig ut på för äventyr idag. Arvidsjaur kanske? Ja kan man tycka, men Micke som jag ska umgås me idag brukar inte vara så het på jauret.. vilket även brukar vara ett vanligt förekommande fenomen bland arjeplogsinvånarna.

Skulle behöva handla lite onödiga saker, äta palt på 21:an, handla mer onödiga saker samt en minidammsugare som macke vill ha. Tillbaka till alla problem katter medför. Kattsand ÖVERALLT! Å i vanliga fall är de väl jag som gör mesta delen av städningen i detta hushåll, men nu har jag satt ned hela foten och begärt lite avlastning. Det finns verkligen roligare saker att ägna sin lediga tid åt än att städa. Så sagt o gjort, macke vill nu ha en sån där elektrisk dammsugare som ska hänga i hallen som bara är att slita lös o dra igång när man vill använda den. Ja varför inte, alla sätt är ju bra utom dom dåliga har jag hört.

Vidare så har jag aldrig varit så här rastlös. Har ju legat insjuknad i diverse förkylningar med skumma symptom sedan tisdag natt förra veckan. Att ligga nästan en hel vecka sätter ju sina spår i kroppen, och med överskottsenergi som vilket annat dampbarn som helst så måste jag göra av med lite frustration över att ha varit ensam i tystnad allt för många dagar nu. Å hur gör man de i en lägenhet på 70 kvadrat när man inte får vara ute eller träna? Ja de vette gudarna.

fia.