Archive by Author

Vi som är födda på 80-talet

ooo, jag läste just denna på Peakens blogg, och jag lovar de ger en del nostalgikänslor! haha. Så ta er tid att läsa igenom den, de är helt klart värt de.

Det var vi som…

’knackade på’ hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem.
Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal pet-flaskor som behövspantas för att köpa 100 st 50-örestuggummin
Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt
Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare
Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade
Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfiskenoch baddaren
Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen
Vi som samlade på allt – främst kapsyler
Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin
Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda sammafraser som i ’Berts Dagbok
Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola ’gömställen’ som det fanns på TV
Vi som förmodligen var den sista generationen att motta hemstickade tröjor och sockar från våra far/mor-mödrar
Vi som på egen hand lärdes ossdatorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail
Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal
Vi som trodde att vi blev rika när guldtian ersatte papperstian
Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan
Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen)
Vi som trodde att pins i stil med ’Rör inte min kompis’ skulle förändra världen
Vi som använde gnuggisar dagligen
Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks
Vi som började ’hänga med våra polare’ när det blev för ocoolt att’leka med våra kompisar’
Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan
Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten
Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram
Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs
Vi som spelade in musik på kasettband genom radion
Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google
Vi som frågade chans på någon ny varje vecka
Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter
Vi som drack Cuba Cola och Jaffa
Vi som läste OÄ i skolan
Vi som insåg att dagliga duschar och deodorant är en självklarhet
Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV
Vi som fortfarande säger negerbollar och aldrig har sagt det och menatnågot förolämpande
Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrandepinnar och tesvamp
Vi som har gjort massvis med busringningar innan ’Anitan’ dök upp
Vi som smällde äkta tiger-smällare och thunder kings (inga nyamjukisvarianter) varje nyår
Vi som åkte båt till Danmark
Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen
Vi som tvingades runt för att sälja bingolotter/ Kvällsposten varje vecka
Vi som fick fler finnar av Clearasil
Vi som hade förstaklickare-kepsar
Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten
Vi som läste Lyckoslanten
Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga
Vi som var med på rökrutornas tid
Vi som drack Sunkist ur pyramidformade förpackningar
Vi som kallade 1:orna för ettakladdare
Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma
Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem
Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson
Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött,och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag
Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme
Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost
Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra
Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka
Vi som var de första i backen med snowboard
Vi som använde telefonkort och beeper innan mobilernas tid
Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna
Vi som spelade snake på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren
Vi som älskade bockastyren och max antal växlar på cyklar
Vi som hade föräldrar som inte helt förstod att varumärken betydde allt på skolgården
Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det
Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt
Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet
Vi som går igång på ’När du hör den här signalen… *pling* …när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjarvi…’
Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk
Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen
Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio
Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm
Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kassetband
Vi som hade bänkar med lock på
Vi som fick de blåaste tungorna av Vira Blåtira
Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 istället för 90 000
Vi som gick omkring med väldigt korta magtröjor med oanständiga texter på de ännu ej utvuxna brösten och kunde göra så för att våra föräldrar inte förstod texten som stod på engelska
Vi som gjorde fingerlekar med garn’ såsom vaggan, eifeltornet,fiskenätet
Vi som kunde ringa in och få chansen att spela Hugo i direktsändning(och tycka alla andra var så dåliga) för att vinna sega råttor av SofiPropp
Vi som glömde skrivstilen snabbare än vad vi lärt oss den
Vi som vet hur man gör popcorn på spisen

Good news! My brills are back!

Jag har verkligen tänkt ett tag nu att jag ska ta tag i bloggningen, men eftersom jag drabbats av den skoningslösa förkylning som går just nu så har jag helt enkelt inte orkat. Men nu, eftersom min soulmate peaken peakat mig lite så är jag här igen. Snorig, röd i ögonen med en färsk finne på hakan, fräshare än aldrig förr.

Har inte tagit mig ur sängen ens, eller jo, jag fick allt masa gammkroppen till köket och ordna lite fika. Äta bör man annars dör man, och nöden har ingen lag så de fanns inte så många alternativ. Macke knegar ju, och inte har han ju tid att ta hand om en dödssjuk fia när livet känns som värst. Jag vet, jag tycker så fruktansvärt synd om mig själv just nu.

så vad har hänt på sistone?

Bruttan ringde här för någon dag sen och kom med väldigt goda nyheter. När jag o Macke va på kreta i somras så köpte jag ett par otroligt snygga och otroligt fejkiga Dolce Gabbana solbrills. Efter hemkommandet så försvann dessa och jag har verkligen haft sorg över detta. Bönhörd som jag blev, ringer som nämnt ovan, Rut och undrar om jag saknat 2 par brillor! Lovely! Jag kan snart alltså åter pryda min lilla näsa med dessa gigantiska skönheter. (dvs när vädret tillåter och snoret försvunnit..)

Så till dagens I-landsbekymmer

Jag har nu legat här hela förmiddagen och zappat fram o tillbaka på tv:n, och inte ETT vettigt tvprogram har dykt upp hittills. Det kan inte vara meningen att man ska se tv på förmiddagar, för om man inte känner för att spela bort en massa pengar på ett av dom där löjliga ring-in-å-gissa-de-självklaraste-ordet-i-världen-programmen så är de fin rumpa man ska få genom det senaste Vibratone bältet. Shit. Hur dumma tror ni att jag är egentligen?? Och snälla svara på denna fråga, VEM i helvete vill ha ett sånt jobb där man kallpratar oavbrutet i en timma om ett ord som är så enkelt att en treåring skulle klara av det?
Pinsamt.

fia. snorig och förbannad

Frontalkrock me fjällvärlden

Sådär ja, hemma igen efter en underbar helg uppe i fjällvärlden,
närmare bestämt en bit ovanför Vouggatjolme i Sildutdalen.

Ja, vi kan ju börja med frontalkrocken jag lyckades med under influens
av alkoholen. Så här i efterhand känns de lite löjligt, jag kom åkandes
i en av ravinerna på Bäno som är full av fjällbjörkar. Lite lullig av någon
öl så blir man ju hulken själv och jag missbedömde avståndet mellan
mig och den stackars björken helt fatalt och hann just och pass väja
undan brädan för att undvika de oundvikliga. Haha, framåtlutad som jag
stod så passerade brädan björken men inte mitt huvud utan där tog det
pangbom tvärstopp och där blev jag liggandes en stund.

Ingen vital del skakades alltså och allt var frid och fröjd. Jag är fullt återställd
och minns både mitt namn och min ålder. Det är väl de mest väsentliga?

Lite skoteråkande och skoterkörande har jag hunnit med också. Kände mig
som en äkta skogshuggare igår förmiddag när vi var ute o letade "torragor"
alltså, träd som dött o torkat men fortfarande står upp. Letade på en, hoppade
ikull den och drog hem den bakom skotern. haha.

Nu är jag hemma igen för att ha lite mer standby, sen återvänder jag nog upp
till skoterparadiset nästa helg igen. Gäller att passa på nu när tillfälle o grannväder ges.
 

Ah well, återkommer med lite fina bilder när min andra hälft kommit hem med kameran!

fia. when nature is calling..

Två pannkakor o en köttfärssås senare

Ja herregud, här lyser flitens lykta vill jag lova! Inför helgens
stundande fjälltripp så har jag gjort livet lite enklare för mig
och förlagat en massa mat. Som rubriken kanske avslöjar så
blev de ett storkok med köttfärssås och två pannkakor. Pannkakorna
blev ett större projekt än jag väntat när jag insåg att jag faktiskt bara
äger en långpanna. Suck, diska hör inte till mina favoritsysslor om
man säger så..

När jag väl var färdig med kockandet var det ju hög tid för middag, men jag hade tappat all aptit av all matlagning så det fick bli en sen middag idag också. Varma mackor idag också. Jag är inte kvinnan av stor variation när latheten slår till. nä de är ju tydligt..

Vidare så har jag handlat förnödenheter för helgen, bland annat lite frukost.
Kan ju alltid vara bra. Kört en tvättmaskin idag också, OCH JA jag vet, jag har
inget liv. Det är tvättmaskinen och jag numera. Av någon outgrundlig anledning
verkar tvätten hopa sig som dammråttor under sängen. Och dammråttor gott folk,
det är ett ständigt återkommande problem när man har katter, men det ämnet
har jag redan berört så jag kan bespara er en hel uppsats om det igen. tack gode gud för de!

Funderar lite på en kall öl, men de kändes samtidigt för nedrans onödigt.

fia.  Taking the fight is the life of a hero

Allt är mina Birkenstocks fel

Här händer det minsann grejer mina vänner! Idag har vi fått datarummet tapetserat,
och jag behöver väl kanske inte berätta att det blev jättefint. Allt är ju bättre än de va
förut! Jag har tillbringat hela eftermiddagen i ett rum på kanske 15 kvadrat, slipat,
slipat, slipat, slipat (ja ni förstår väl grejen) och torkat slipdamm, torkat slipdamm,
samt torkat tapetklister. Svettats.

Nu sitter tapeterna äntligen där, och livet känns på nått konstigt sätt betydligt roligare.

När allt va klart och städning blev aktuellt hände dock något som va mindre kul.
Klantarsel som man blev född till så lyckades jag halka på mitt nyskurade golv
med mina fantastiskt sköna, men ack så opraktiska Birkenstock som knappt har
kvar några mönster under. Detta hände när jag skulle flytta en bänk som säkert
väger runt 50 kilo, så jag tog i med hela min kroppstyngd, och vips så satt hakan
i ett hörn av bänken och jag låg på golvet. Så en djupfryst kycklingfilé fick bli min
hakas bästa vän för ungefär 10 min, och jag kände mig urdum.

Det är alltså med en blå bula under hakan som jag ligger här i sängen och
väntar på The starter wife som börjar 21.00 på 5:an. Bra miniserie som jag
varmt kan rekommendera.

Inga popcorn ikväll, blev en sen varmamackisar-middag så jag är proppmätt.

fia. inte utan mina birkenstocks

Ladies and gentlemen, may I have your attention please.

Godkväll damer och herrar.

Det är en trött fia med ledvärk bakom tangenterna idag. Har trots detta ändå hunnit med en hel del idag. Jag har kört 2 tvättmaskiner samt tagit hand om gårdagens rena tvätt, dammsugat och torkat kattspya i halva lägenheten.
Jo för de är så de är att ha katter, särskilt efter att vi var så duktiga och duschade båda två igår. Då blir det ett himla tvättande efteråt, och av bara farten sväljer dom ner en jädrans massa katthår som ska ut nån väg. Mysigt, började alltså dagen med att nästan trampa i en stor pöl av kattmat och hår.

image6
                                         Torsten

Till å råga på elände har jag handlat och lagat middag, diskat och plockat undan i köket, läst Aftonbladet och Sofies Mode. Nu ligger jag utslagen på sängen och ser Americas funniest homevideos. Tack 5:an för ett program man inte behöver fundera så mkt på. De är vad jag kallar easy watching, stirra och skratta. Svårare än så ska de inte behöva vara. :D

Ja, och roligast av allt idag var att välja tapeter till datarummet! Vi ska äääntligen bli av med de 10 år gamla gröna och vansinnigt fula tapeterna. Dessa skall ersättas med vita och fräscha tapeter samt en fondvägg med silvriga blommönster. Grejtans.

Jag måste bara berätta om mitt hittills bästa inköp detta år, en bok som heter Tjuvlyssnat. På ett av mina långa markstopp på Arlanda förra veckan så gick jag in på Pocketstore och köpte två pockets. Tjuvlyssnat och Varför har män bröstvårtor. Jag kan varmt rekommendera båda två, men mitt hjärta klappar lite varmare för den förstnämnda. Snacka om att vi människor säger helt obegåvade saker ibland!

Nä nu ska jag göra en djupdykning o popcornskålen igen, och bara njuta av
att jag hittills inte blivit utkallad på jouren. (peppar peppar..)

fia. de där 23:e året satte nog sina spår i kroppen.

The swedish footgame

Ja gott folk då var man ett år äldre. Firandet igår var helt fantastiskt roligt och jag kan bara tacka alla som gjorde kvällen till något jag sent kommer att glömma. Roligast var nog "the swedish footgame" som i slutändan eskalerade till en enda stor gruppkram när man praktiskt taget stod på varandra.. haha.

image4

Har jour, eller standby som vi kallar det, hela veckan från mån-fre. Med lite tur blir jag ledig hela veckan och kan ta itu med lite tvättning och praktiska saker som behöver göras. Vi har nu äntligen efter ca 2 månders uthyrning fått flytta tillbaka till lägenheten. UNDERBART! Borta bra men hemma bäst sägs de ju, och jag kan inte annat än hålla med!
Jag har bokstavligen levt i en resväska.

Blev lite snowboard idag också, trots festen igår. Det gäller att passa på nu innan all snö smälter bort. Har fått mersmak för att hoppa och blir bättre dag för dag! Har klarat alla landningar idag, 10/10! :D

Dagens uppfinningsrikedom gav Dave smakprov på när han kom på ett engelskt ord för svenskans fika. Dom har ju sina tea times i England, men inga kafferaster som vi har. Jag ska inte hålla er på halster längre, ordet är Cofteacake och uttalas Kåfftikejk. Brilliant så de slår! Super smashing great! Tiptop!

Nä nu mina vänner ska jag poppa mig en gigantisk skål
med rykande heta popcorn, krypa ner under filten i soffan 
som jag så bittert längtat efter och titta på Parlamentet.

fia. trött och lycklig 

Beschwälitt

Nu tog jag verkligen till den bredaste norrländska som bara går att gräva fram, för just nu är de precis så allt känns. Hade jour igår och blev utkallad på världens mest vansinniga pass, och är schemalagd idag på precis samma pass. Jag ska alltså flyga nu direkt ned till Arlanda (full kärra) och sen när jag kommer ned dit börjar en 6 timmars lång väntan på min nästa flight som ska ta mig tillbaka upp hit med ännu en knökfull kärra.

En olycka kommer sällan ensam, och tror du inte att jag tappade bort en av mina kära skinnhandskar på Arlanda igår? Jo minsann, så nu känns ju den kvarvarande vänsterhandsken lite värdelös och överflödig. Måste alltså försöka ta mig till Eurostop i Arlandastad idag och inhandla ett par nya. Om de ens var möjligt så kändes detta ännu beschwäligare.

Måste dock se om jag hittar mina efterlängtade cocktailglas, vad är en cocktailbok utan glas? Det är ju som att dricka rödvin ur en pappmugg.

Jaja, nu får de fan vara färdignällt för idag.

Jag fyller år i morgon också! Detta skall firas med glass och ballong, eller är ordvalet sörja mer passande?
23 år sedan jag kläcktes, helt oskyldig och naken och ovetandes om att jag skulle bli en sådan filur som jag slutligen har blivit. Är tämligen nöjd med mitt senaste år när de faktiskt har börjat hända saker! Mindre nöjd kan man väl säga att man är över pubertetsperioden, när man så här i efterhand tittar på bilder från den tiden så undrar man hur man överhuvudtaget överlevde. Ungdomsfinnar, flottigt hår, en kropp som växte åt alla håll o kanter, oproportionerlig, humörsvängningar. Ja tack o lov att det bara händer en gång i livet!

Nä nu måste jag ta tag i livet en gång för alla och försöka göra nått åt saken.
Antar att detta är vad vi alla strävar efter?

Fia. // JZ 502 påväg ned till Arlanda

Skam den som ger sig!

Jahaja, 3 år senare är jag nu tillbaka och gör bloggvärlden osäker.

Så vad har hänt på 3 år? (för er som nu kan vara det minsta intresserad..)
Har hunnit byta jobbinriktning minst 3 ggr, och sitter nu som flygvärdinna
på Skyways med bas i Arvidsjaur. Se där, dit skulle jag ju aldrig mer. Förlovad
är jag också, de var minsann på tiden!

image6

Inga barn eller nått sånt svammel än så länge, det kommer väl med tiden som allt
annat verkar göra.

Nu efter den snabbaste livsuppdateringen nånsin så ska jag försöka vara lite
flitigare i mitt skrivande. Har faktiskt, även om den tar emot att säga det, saknat
denna del av mitt liv. Vore dumt att säga att det inte är en del av mitt liv när jag
ägnade åtminstone 15 minuter varje dag åt att splita ner oviktiga saker i min blogg
på Lunarstorm. (som numera bara ligger där till folks förfogande och står helt stilla.)

Så vad gör fia idag då?

Jag sitter på Arlanda och väntar på min flight som ska gå tillbaka upp till lapplands
urskogar runt halvsjutiden ikväll. Hade väl tänkt knata mig till Skycity en sväng för att
se om jag hittar nått att bränna mina hårt inarbetade stackars ören på. :)

Så, de får vara bra för nu, antar att jag är tillbaka snart igen med mer spännande livshistoria.

fia. // cabin crew, 10 minutes to landing.

Lessheten

Vet världen vad jag är less på? Jo, jag är less på att sakna.
Många av mina vänner som jag lärt känna under mina 4 år
här i arjeplog har flyttat de senaste 18 månaderna. Maja, Sofia,
Jennifer, Hanna, Maritha, Joppe. Listan kan göras lång. Men varför
ska livet gå ut på att sakna saker man en gång hade? Alla
underbara personligheter som på ett eller annat sätt har gjort min
vardag komplett under gymnasietiden. Är det nu meningen att man
ska dra vidare, söka efter nya saker man kan sakna? Det låter ju
helt absurt, men är den nakna sanningen. Söker jag nu på högskola
så lär jag säkert träffa nya underbara människor som jag sen ska
skiljas från – o sakna. Tänk om man kunde samla alla guldkorn som
i en liten ask, o bära med sig dom vart man än valde att styra kosan.

Markanden är förresten över nu, både skönt o tråkigt. En
riktigt tvådagars blev det, är tärd o önskar förstås att jag
varit klokare o inte druckit alls. som vanligt

fia med rätt att sakna.