– När orden sviker mig och saknaden saknar beskrivliga proportioner

Idag är första dagen på ett bra tag som känts riktigt bra. Den har
rusat ifrån mig som ett godståg påväg mot okända destinationer.
Jag får nästan lite dåligt samvete när jag glömmer bort det onda
och tillåter mig själv att vara glad.

Åt vårens första mjukglass idag med lille stefan och Malin. Den var helt okej, trots
att killen som gjorde glassen missförstod vilket strössel jag skulle ha, och ljög när
jag frågade om det svarta strösslet var salt. Johanna kom förbi och jag kom på mig
själv med att önska att Micke också kunnat vara med. Det känns så orättvist. Han är
den pusselbiten som saknas för att göra bilden komplett.

Valborgsfirande i Abborr i morrn, och samma där. Vill inte förstöra
mina värdefulla minnen med nya, men så kan man ju inte heller tänka.

fia. _{^{I can see a new horison.}}