När jag var på återvinningsgården idag såg jag en person som letade igenom högen med ”brännbart”. Genast blev jag lite irriterad, jag hade ju just slängt en sopsäck med kläder där som tjänat ut sitt syfte. Men sen när jag satte mig i bilen och gav det en minut att sjunka in började jag snarare ifrågasätta min reaktion. Vad hade jag gjort, jo slängt kläder som jag inte ville ha. Hade jag velat behålla det skulle plaggen aldrig legat i den säcken. Varför då egennyttig? Vet inte ens om personen kollade igenom säcken, men det spelar ju egentligen ingen roll, det är min reaktion jag funderar över. Varför kände jag så? 

Har sett flera diskussioner på sociala medier där folk säger ”har jag slängt det så är det för att jag vill att det ska slängas, inte att någon annan ska använda det”. Men är inte det ett underligt sätt att resonera? Okej om det handlar om saker och ting som kan förknippas med starka känslor;  man kanske inte vill ha sin döda mormors oljeporträtt hängandes i en främmande människas hem. Men en säck med omoderna, urvuxna jackor? Eller ett gammalt köksbord? 

Jag har inget svar på de här funderingarna, och jag antar att det bara är en själv som kan avgöra vad som är rätt eller fel i frågan. Det är bara intressant att vi ”försvarar” våra sopor, sånt man ändå inte själv vill ha längre. Är det inte bättre att det kan komma någon annan till gagn, eller har vi tagit vårt konsumtionssamhälle till en helt ny nivå?