Arjeplog den 10 september 2015

10 september, 2015 by Ord fångade i bild

En rakt igenom bra dag, kanske den bästa på hela sommaren. En sån där dag när skogen står i brand i höstfärger, luften är hög och klar och världen för ens fötter. Har hunnit med så mycket att det känns som två dagar! 

Först öppna förskolan. Sune tar för sig mer och är mindre försiktig och blyg. Vår sociala träning går framåt! Sen blev det promenad hem för lunch och för att fylla på termosen med kaffe. Det blev en lång promenad, förmodligen uppemot en mil, med pitstop på en brygga medan Sune sov. Andrum. En bättre kopp kaffe. 

Vi beställde pizza till middag och tog Bella ut för en sista tur på Hornavan innan vinterförvaringen. Inte en krusning. Det följdes av gräsklippning och trädgårdsarbete. Jag har energi för tio, men snart ska det nog rådas bot på. Min läkare tror att jag har hypertyreos, en överaktiv sköldkörtel som gör att kroppen går på högvarv. Har nog aldrig varit så effektiv i hela mitt liv! Men otäckt samtidigt. Jag luras ju att tro att jag är pigg medan kroppen i själva verket tar ganska mycket stryk. Sover som en kratta och känner mig allmänt rastlös. Hoppas på en remiss till Sunderbyn inom kort så vi kan få ordning å reda på mig igen! 

Arjeplog från en av sina många fina sidor. Som ett vykort! 

   
    
    
 

Höst 

3 september, 2015 by Ord fångade i bild Sune och sånt

Jag gick ut en morgon, och plötsligt var det höst i luften. Hög, fräsch luft, sol från en klarblå himmel och löv som sakta börjat ändra färg. Jag älskar hösten nästan mer än sommaren. Det måste vara mysfaktorn med att ta på sig tjocka tröjor, vira in sig i halsdukar, kura ihop sig under filtar. Ja, bara njuta av allt det vackra. 

Sune testade att gunga för först gången för någon dag sedan. Nog var det bäst att hålla i sig med båda händerna när mamma hittar på såna tokerier! ;)  

    
   

Vitaste vit

1 september, 2015 by Heminredning

Favoritsoffan har fått sig ett ansiktslyft! Från svartaste svart till vitaste vit och med ett nytt fräscht tyg som vi hittade i Stockholm på semestern. Nu är bara frågan hur man enklast och bäst får vita innerdörrar i hallen – måla eller köpa nya… Ska man våga sig på att använda den där färgsprutan vi köpte som egentligen var tänkt att måla taket på övervåningen med, men som bara blivit liggandes? 

Förr: 

 
Nu:   

Jag är min största fiende

27 augusti, 2015 by Allmänt

Jag hatar den där sidan hos mig själv som tycker att jag aldrig är bra nog. Det spelar ingen roll hur hårt jag jobbat, hur många timmar jag lagt ned, hur mycket hjärta jag petat in i uppgiften (vilken den än är) – Inte nog bra. Det förföljer mig i praktiskt taget allt jag gör. Först var det skolan. Sen blev det arbetslivet. Om folk berömmer mig eller ger mig en komplimang tackar jag artigt men stöter genast bort det i huvudet. 

Det finns andra som är vassare. 

Håret blev inte så bra som jag hade tänkt mig. 

Ja, jag kanske kan sjunga, men andra är bättre. 

Hurtig? Nja, jag tränar ju ändå bara fyra-fem dagar i veckan. 

För att vara ärlig är jag så svinless på den där odugliga/otillräckliga/inte bra nog-tjejen. Så sjukt oattraktivt att aldrig kunna klappa sig själv på axeln, räta på sig och se att man är lite bra ändå. Men det hänger väl ihop med någon sorts Jantetanke om att inte vilja sticka ut, bli baktalad för att man tycker om sig själv. Inte tro att man är någon. 

Det här med att vara vuxen är minsann inte så rosaskimrande som jag som tonåring en gång föreställde mig att det skulle vara. Vänta bara tills vi är vuxna, då får vi bestämma själva. Då kommer vi inte bry oss om sånt här trams. Men sanningen, Fia, är att ja, visserligen får man ju bestämma själv, men det skeppet kommer lastat med ett stort fett ANSVAR. Och nej, man upphör inte magiskt att bry sig bara för att man är vuxen. Man väljer striderna på ett annat vis, hanterar konflikter annorlunda. Men man blir fortfarande lika ledsen ibland. Känner sig liten och vilsen trots körkort, huslån och prenumeration på Allers. 

När jag resonerat igenom den här sidan av mig själv (med mig själv) kom jag faktiskt fram till en sak. Det är inte andra som gör att jag är så här. Det är inte min omgivning som förväntar sig att jag ska tycka att jag inte duger. Jag har ingen mobbare som dagligen påminner mig om hur dålig jag är. Annan än mig själv. Jag har ingen annan att skylla på än mig själv. Jag är min största fiende när det kommer till min egen självkänsla. 

Jobbig men viktig insikt. Nudå?

Sommar! 

20 augusti, 2015 by Allmänt

Ja, äntligen blev det varmt och soligt även i Arjeplog! Jag hade nästan gett upp hoppet, men vips blev det 25 grader och klarblå himmel. Knappt en vindpust. Helt osannolikt! Vi njuter i fulla drag, det är ju Mackes sista semestervecka, sen återgår saker till de normala. 

  

Om mig

Fia, det är alltså jag det. Jag är en riktig norrlänning som kapar orden med omsorg när tiden är för dyrbar för att slösas på onödiga ändelser. Journalist till vardags, Batman på kvällstid.

Välkommen in i min värld och till hur jag ser det!