Hm. Det finns mycket som ligger och lurar i mossen som skulle behöva se dagens ljus. Men tiden rinner ifrån mig och det är bara en tidsfråga innan jag jobbat färdigt på Nyheter i Norr för i sommar. Så sorgligt. Hur hur och hur ska jag kunna motivera mig själv att skriva texter som inte publiceras i ett helt år till innan jag är journalist på pappret? Suck.

Veckan bjuder på bra väder och festligheter i helgen. Men fröken duktig är tråkig och jobbar. Jaja. Det kommer nog fler tillfällen.

Måste förresten fixa ett nytt pass till veckan. Kom ihååååg!

Gårkvällen på Nattivalen var fantastisk. Träffade många som jag inte sett på länge, många var det flera år sedan jag stötte på sist. Vissa har jag saknat mer, andra inte alls. Men det är väl kanske mixen som gör det perfekt.

Sprang på min barndomsvän i vimlet. Det känns så konstigt. Jag känner henne kanske bättre än någon annan. Eller kände jag henne? Vi har varit vänner så länge jag kan minnas, men jag kanske bara kände henne som barn. Jag vet inte. Men där stod vi i allafall, 10 år senare, både som främlingar och som gamla bästisar. En sån underlig känsla. Men tilliten fanns där precis som då, trots att det gått så  många år och att vi varit i varsitt land den senaste tiden.

Fick även träffa min bästa vän Annica. Evigheter sen men alltid lika roligt. Synd att dygnet inte har mer än 24 timmar.

Kanske skulle man ha dammsugat bilen iaf.

Igår Arvidsjaur, idag invigning på Kraja, trollingtävlingsavslutning och sedan Arvidsjaur och Nattivalen. Jag älskar det så mycket att jag nästan blir gråtfärdig när jag tänker på alla år jag INTE gjort det här. Jag pratar givetvis om mitt jobb som journalist. Eller vikariat för att vara mer exakt. Men det gör inget. En dag kanske det är ett fast jobb, men så långt orkar jag inte tänka. Jag vill bara leva i nuet och ta del av allt det underbara som händer runt omkring mig.

Nej jag är inte hög.

Så, lite mer ström i batteriet till kameran så är jag good to go igen. Ska bli spännande och se vem som tar hem vinsten på 20 000 kr i trollingtävlingen!

Att det skulle gå så här fort allting. Det har inte ens gått ett år och idag är jag själv på Nyheter i norr i Arjeplog. Inte för evigt förståss, men tillräckligt länge för att jag ska bli kallsvettig och undra vad i helvette jag tror att jag håller på med.

Att vara själv på redaktionen innebär att jag måste hitta nyheterna själv, hitta vinklarna själv, åka ut på arbetet själv, fota själv, skriva själv, korrläsa mina egna texter och slutligen skicka in mitt material till tidningarna för publicering.  Och allt detta samtidigt som jag tänker på att jag ska representera en hel ort, en nyhetsbyrå och synas i två tidningar. Om ni kunde förstå vilket ansvar jag har vilandes på mina axlar.

Det här är ytterligare ett steg mot att försöka inse vad jag egentligen klarar av. När jag vaknar på morgonen tror jag att allt kommer att gå åt helvette. Kring lunch inser jag att det kanske går, men bara kanske. Och när deadline åter igen har passerat lutar jag mig tillbaka, tittar tomt in i skärmen och undrar vad det var jag just gjorde. Vad hände?

Men missförstå mig rätt, jag kan, men inte tillräckligt. Frågan är om man nånsin kommer att känna sig färdig.

Lite blek, lite mager och ganska svag, men 100 gånger piggare än igår. En dusch innan sänggående igår kväll och en värktablett mot febern gav mig en himmelsk sömn. Har just petat i mig första fasta födan på nästan två dygn – håller tummar och tår för att få behålla maten åtminstone en timma.

Min bil gick genom besiktningen också. Härliga tider! Nu har audin nya sommarsulor och rullar som den aldrig gjort något annat. Allt tack vare min älskade man och Anders hjälpinsatser. För evigt tacksam!

Tillbaka till soffan och vilningen. I morrn ska jag vara fit for fight igen!

Bromsslangarna bytta  (TACK ANDERS!!), den trasiga lampan lokaliserad, sommardäck kirrad, bilbatteri inköpt. 1300 spänn fattigare, men med tanke på vad det kunde ha kostat så får man väl kanske inte klaga. Nu är snart Audin i rullning, ska bli skönt att ha en egen bil igen! Men det finns ytterligare några bilrelaterade orosmoln som hänger över mig. Som tur är kommer jag inte att behöva bilen i vinter och då ställs den av. (=alla bekymmer bortblåsta till nästa sommar.)

Håll tummarna för en lyckad besiktning på onsdag. Jag vet inte vad jag tar mig till om den inte går igenom.

Vad har vi lärt oss av det här då? Köp inte bil. Åtminstone inte en som är mer än 2 år gammal.

Längesen jag var här och bubblade. Jag har varit lite upptagen och helt enkelt inte känt för att skriva. Men nu är jag tillbaka. En snabb resumé:

• Gjort premiär som personlig assistent för i sommar. Det gick bra.
• Bröllop för Sara och Rikard i fredags. Det gick också bra. (dom sa ja.)
• Ett halvt midsommarfirande i södra Bergnäs. Gick väl också bra.

Just nu har jag en makaronpudding i ugnen och en gubbe framför fotbolls-VM i vardagsrummet. En dusch på det här och rena sängkläder så är succén given! På torsdag åker jag till Avridsjaur för att jobba lite där på Nyheter i norr. Jag och min kollega ska ut på äventyr i helgen. Kanske får man träffa både Hammerfall OCH Anna Bergendahl för en intervju? Ja de återstår att se.

Maaaaat.

Som från ingenstans lever jag numera upp till min roll som storkusin fia. Min lillkusin Maja gjorde sin första övernattning hos oss igår, och detta är nog hittills den grövsta vuxenpoäng jag fått tilldelat. Nåväl, det är lika bra att gå all in. Jag blev iaf brutalt fingerkapad i Guitar Hero, och alla andra spel som vi spelade för den delen. Ja det är bara inse, jag var bättre än farmor på memory när jag var liten. 

Jo, tillbaka till vuxenpoängen och övernattningen. Det slog mig igår när jag pratade med min moster att det tog 25 år och lite till för att få det förtroendet. Jag hade säkert fått det tidigare om jag varit hemma och haft tid och inte jobbat tjugofyrasju. Men nu när det hände för första gången så inser man att vuxna människor börjar betrakta mig som en ansvarsfull individ. Hemska tanke. När blir det dags att själv kalla sig för vuxen? Jag håller envist tag i uttrycket ”ung vuxen” med rädslan att ta klivet fullt ut och börja använda flytväst trots att sjön är kav lugn.

Jag vet inte vad det här innebär. Om det innebär något. Nu är det i allafall dags för middag.

En lugn och beskedlig arbetshelg går mot sitt slut. Det blev två fotbollstexter tillslut, även om jag kan känna att jag verkligen skulle kunna göra det bättre. Men hur blir man bättre om man resolut vägrar läsa sport? Min tjurskalle säger en sak, mitt samvete en annan. Nåväl, det har i alla fall inte regnat idag och det var ju en belöning för slitet i sig. Någon toppnotering för temperaturen känns dock avlägsen, men vad gör det? Jag jobbar ju ändå! :)

I morgon börjar en ny arbetsvecka. Min research för tisdagens deadline är i det närmsta färdig så med lite tur får jag en måndagssovmorgon. Höjden av lyx om ni frågar mig. Jag håller tummarna för det och beger mig strax hemåt efter någon timmas söndagsjobb.

I eftermiddag när mackes brorsa tog ut durkslaget ut ett av köksskåpen gjorde han en minst sagt makaber upptäckt. Där låg en liten äcklig skinnömsning av en pälsänger. (eller pälsängel som man brukar kalla dem.) När jag började tittade närmare på problemet så visade det sig att kräket inte var ensam. Nejdå, han va i gott sällskap. Äcklad in till ryggraden tömde jag hela skåpet och kastade bort hälften. Så har det pågått de senaste fyra timmarna. Det börjar kännas luftigt och trevligt! :)

Köket är numer kliniskt rent sånär som på lite damm som kan ha kommit undan min brutalitet. Men ack vad det känns i kroppen. Ryggen min var väl kanske inte i toppskick innan jag började fejja och stöka, och den är definitivt inte bättre nu. Men jag kan i allafall sova gott inatt med vetskapen att mina oönskade inneboende nu simmar någonstans i ett äckligt reningsverk. Tack gode gud för vattendammsugaren.

I övrigt en rätt så produktiv dag. Har skrivit 3 texter som alla ska publiceras i morgon. Trevlig lördagsmorgon för frukostläsarna i Arjeplog alltså. :) I morgon ska jag skriva TVÅ fotbollsartiklar. Känns fortfarande lite jobbigt med sporten, men det finns bara ett sätt att lära sig.

Nu ska jag varva ned i soffan. Puh.