Att det skulle gå så här fort allting. Det har inte ens gått ett år och idag är jag själv på Nyheter i norr i Arjeplog. Inte för evigt förståss, men tillräckligt länge för att jag ska bli kallsvettig och undra vad i helvette jag tror att jag håller på med.

Att vara själv på redaktionen innebär att jag måste hitta nyheterna själv, hitta vinklarna själv, åka ut på arbetet själv, fota själv, skriva själv, korrläsa mina egna texter och slutligen skicka in mitt material till tidningarna för publicering.  Och allt detta samtidigt som jag tänker på att jag ska representera en hel ort, en nyhetsbyrå och synas i två tidningar. Om ni kunde förstå vilket ansvar jag har vilandes på mina axlar.

Det här är ytterligare ett steg mot att försöka inse vad jag egentligen klarar av. När jag vaknar på morgonen tror jag att allt kommer att gå åt helvette. Kring lunch inser jag att det kanske går, men bara kanske. Och när deadline åter igen har passerat lutar jag mig tillbaka, tittar tomt in i skärmen och undrar vad det var jag just gjorde. Vad hände?

Men missförstå mig rätt, jag kan, men inte tillräckligt. Frågan är om man nånsin kommer att känna sig färdig.