Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Viktig lärdom. Jag hade mer eller mindre räknat med att jag inte skulle dratta dit i någon magsjuka när det gått tre dygn sedan dom första ur vårt nyårssällskap började kräkas. Tror att inkubationstiden är 48 timmar. Tji fick jag. Antagligen var jag inte smittad då, men blev det av Macke under nått av dygnen han var sjuk. Som tur var höll han sig mest i sängen, och nu håller vi tummarna för att Lotta, Gurra och Valter har duckat under kulorna och mirakulöst klarat sig! 

I morse efter jag och Sune hade duschat fick jag så ont i magen. Macke fick så lov att ta över ansvaret för vår son trots att han fortfarande inte kände sig helt hundra – för då däckade jag. Några timmar senare brakade helvetet lös. Nu är klockan strax halv elva på kvällen, magen är så tom den kan bli och febern ligger på stadiga 39. Mysigt! Det känns lite som att någon rivit ut alla tarmar och organ i buken för att sedan slarvigt lägga tillbaka dem huller om buller. 

Bara bryta ihop och komma tillbaka. I morgon är en annan dag.