Igår kom min chef förbi på kontoret för att stämma av schemat under jul och nyår. Min plan har hela tiden varit att jobba så länge det är fysiskt möjligt, för att sitta hemma och vänta har ju aldrig varit min starka sida – då har jag hellre lite för mycket att göra. Men så stod det ganska snart klart att jag bara har sex arbetsdagar kvar innan det är över. Den överraskningen! Jag hade visst kvar en del semesterdagar som jag var tvungen att ta ut, och det i kombination med många röda dagar kring jul och nyår, plus en del komptimmar, då blev det inte så mycket jobb kvar helt plötsligt! Sista dagen gör jag den 23 december, sen är det alltså tänkt att jag inte ska jobba förrän i oktober nästa år. Hur galet är det!

Det är mycket som kommer att förändras under 2015. Dels går min chef i pension nästa höst, så vi kommer kanske aldrig att jobba tillsammans mer, men jag har också extremt svårt att föreställa mig en vardag utan mitt jobb. I alla fall idag när jag är relativt utsövd. Gissar att det kanske inte krävs allt för många vaknätter med otröstligt barn innan man är ganska glad att slippa oroa sig över jobbet också. Men jag utgår från nuet, för det är det enda jag känner till. Det känns lite konstigt att allt man är van vid kanske aldrig kommer att vara detsamma efter det här året. Men annorlunda behöver ju per automatik inte betyda sämre, det är bara det okända som känns så läskigt. Kontrollbehovs-Fia kommer att måsta släppa taget.

Det är en massa tankar som snurrar runt i huvudet, men kanske främst en sak: Vem blir jag med dig?