En del mammor/blivande mammor pratar ibland om hur folk verkar tycka att det är okej att ha åsikter om hur en gravid kvinna ser ut; stor mage, liten mage, gått upp i vikt eller ej. Och så vidare. Men jag måste säga att jag inte reagerat särskilt på hur folk bemöter mig. Jag upplever inte att folk ofta tar sig friheten att känna på min mage utan att be om lov, och även om någon skulle göra det vet jag inte om jag tycker att det är hela världen. Man gör det ju för att man är fascinerad, för att det är spännande. Jag har aldrig upplevt det som en kränkande handling och jag har heller inte tänkt på min mage som ett intimt område på det viset. Jag hade nog däremot kunnat surna till om någon gett mig ett tjuvnyp i magfläsket med tillhörande lustig kommentar innan jag blev gravid, men det är en annan diskussion.

För att återgå till ämnet, när folk säger saker i stil med ”men guuud vad stor du blivit!” kan man ju välja att se det som något otrevligt, som något negativt och rent av oförskämt. Men när man träffar någon man inte sett på ett tag där något drastiskt förändrats på det sättet – något som är så uppenbart, ja, då är det en naturlig reaktion. Jag gör precis på samma vis själv och menar inte minsta illa med det.

Det är förstås individuellt och alla har ju rätten att bestämma var ens egna gränser går, men mina är ganska vaga i det här fallet.

Fyndigast och roligast hittills var en man jag sprang på i kassakön på Ica. Han tog sig en rejäl titt på magen och begrundade den noga, innan han sa: Nu har du ju snart lika stor mage som mig!