Det finns kalas och så finns det kalas. Tonys 30-årsfirande hör till ett av dem som kommer ligga en lite närmre hjärtat än andra tårtbjudningar man varit på. Ungefär femton minuters skoterkörning rakt ut i skogen från Jutis hade man smällt upp tre stora tält med kaminer, grävt en gigantisk eldgrop och samlat århundradets skönaste hög med vänner. Vi spelade brännboll på isen, lekte lekar, åt god mat hade allsång vid elden. Natten tillbringades i en dunsovsäck på ett renskinn. Ett helt magiskt dygn. Första natten borta från Sune också. Det var ångestladdat och kändes väldigt underligt, men gick förstås hur bra som helst för dom där hemma. Och jag överlevde.