Tänk om man kunde få upptäcka världen igen; att varenda eluttag är jätteintressant, att en promenad i gåstolen genom huset är att jämföra med en djungelsafari och varenda nytt objekt måste undersökas noggrant ur alla vinklar. Titta bara hur Sune betraktar sin sängmobil!
Den där överväldigande känslan av att hjärtat svämmar över av kärlek. Ibland går jag in till honom när han sover och bara glor. Jag kan bli ståendes en bra stund och le fånigt för mig själv i mörkret. Jag vet, så sjukt klyschigt och förutsägbart, men det må så vara! Jag har blivit precis som alla andra kärleksfulla föräldrar – medveten (upplyst?) om livets mening, dess skörhet och skillnaden mellan att vara och att icke vara. Plötsligt var han här, och nu kan jag inte föreställa mig ett liv utan honom.
Sune har tagit sig ur den senaste utvecklingsfasen. En tjurig och lång historia som verkade oändligt lång. Nu sover han som en prins om nätterna, underhåller sig själv långa stunder om dagarna, äter som han aldrig sett mat förut och är en allmänt munter och härlig liten person att vara med. Jag njuter i fulla drag! Han uppförde sig exemplariskt hela dagen idag när vi som hastigast åkte på shopping i Arvidsjaur med Sofia och Theo. Min dåliga och trötta dag igår är glömd och förlåten och energiförrådet är påfyllt.
Älskade lilla knäppskorv!
Har haft en riktigt lat dag hemma idag, inte klivit utanför ytterdörren annat än för att hämta posten. Tog till och med en tupplur på eftermiddagen när Sune sov! Det kändes dock i kroppen att jag inte gjort något vidare ansträngande, så jag skrev snabbt ihop ett tabatapass, hoppade i träningskläderna, höjde volymen i hörlurarna och körde så svetten lackade. Blev sex rundor på totalt 40 minuter av blandad träning som involverade mer eller mindre hela kroppen. Nu är jag så där skönt trött och borde sova som en prinsessa i natt.
Hittade ett kul recept på morotsbröd på ICAs app. Det innehåller relativt mycket morötter, vilket gör det tungt och riktigt saftigt. Mjölet är en blandning av hälften grahamsmjöl, en fjärdedel vetemjöl och en fjärdedel siktat dinkel. Får fem av fem morötter i betyg av mig! Jättegott och riktigt mättande. Toppa med solrosfrön och grädda i mitten av ugnen i cirka 20 minuter.
Vinnarkänslan som uppstod i morse, när jag på vinst och förlust testade ett par jeans jag inte kunnat ha på två år, och fick på mig dom! Va! Kompis, det går bra nu! Jag fick feeling här i eftermiddag och vägde mig för första gången på ganska många veckor – minus två kilo! Hurra för mig och för att mitt slit för att komma i form äntligen börjar betala sig.
Och på tal om träning; den har fått lite hjälp på traven nu av mamma och pappa. Jag har fått låna ett löpband som jag har ståendes i vardagsrummet framför tv:n, precis så där som jag miljontals gånger tänkt att jag skulle ha, för att det är så praktiskt och för att jag vet att jag skulle använda det. Jag gör faktiskt det också! Två kvällar i rad har jag promenerat till diverse lättsmält television, riktigt fint, speciellt när Macke har brandjour och jag inte kan lämna huset utan att ta med mig Sune. Han gillar visserligen att åka vagn, men mamma är dessvärre gjord av socker och tycker inte om promenader i regn och rusk, samt att det känns onödigt att rycka upp pojken ur sängen och störa hans kvällsrutin bara för att jag har spring i benen. Bra kompromisslösning, helt enkelt!
Jag har dessutom skaffat mig en extra gymkamrat! Louise ville ha lite hjälp med att komma ihåg övningar på gymmet, så hon har hakat på mig snart en hel månad. Jag har sagt det förr: det blir så mycket roligare och mer motiverande att träna när man inte alltid är ensam!
Allt tillsammans bådar liksom lite extra gott för min hälsa och form framöver!
Fia, det är alltså jag det. Jag är en riktig norrlänning som kapar orden med omsorg när tiden är för dyrbar för att slösas på onödiga ändelser. Journalist till vardags, Batman på kvällstid.
Välkommen in i min värld och till hur jag ser det!