2 meter kärlek lämnar stort tomrum

Där låg han. Eller inte han, de va mickes skal som låg där. Ett tomt skal, helt avstannad, helt kall, inga hjärtslag, ingen färg. Så lite micke som de kunde bli. Men fortfarande så fin, så fylld av ro. Ingen smärta, inget blod. Bara som en vaxdocka, helt overkligt.

Det känns så kontigt att se ett skal av en människa som för ett tag sen stod upp, log, tog en cigg och drack en öl. Njöt av livet i fulla drag.

Vart tar det som jag kallar jag vägen? Det som vi känner med, det som vi tycker med. Det som får oss att skratta och gråta. Det där som som bubblar inom oss när vi är lyckliga? Det kan bara inte slockna, livet är på tok för komplicerat uppbyggt för att bara en dag stanna.

Alla dessa nätter i kåtan, eller att ej förglömma alla kortkvällar vi hade i Abborrträsk. Har alltid haft ett gott öga till micke, en ängel har han alltid varit, trodde bara inte att han skulle bli en riktig så här tidigt. Kanske är jag självisk, men jag är så förbannad och besviken på att de blev just han. Varför inte nån annan? Ja precis, vem bestämmer vilket människoliv som är mer värt än ett annat? Kunde ju lika gärna ha varit jag eller nån annan.

image7
2 meter kärlek som alltid har en bit av mitt hjärta. Tack för tiden vi fick tillsammans Micke!

fia. jag är tom på ord

19 april, sorgens dag i Arvidsjaur

Jag har just vaknat, det ringer i mobilen från ett nummer som jag inte känner igen. Det är Nicklas som jag inte pratat med på väldigt länge, blir förvånad över varför han ringer.

"Hej fia, du jag måste berätta nått, det kanske inte är så kul men jag vill att du ska veta.." Samma fras som förra gången..

Jag vet ingenting och känner paniken växa inombords.


Min vän Mikael Lundberg omkom idag i en skoterolycka.

Död.
Död som i att hjärtat inte längre slår och som i att hjärnan inte fungerar.
Död som i att ännu ett par ögon har slutits för att aldrig mer öppnas.
Död som i att jag aldrig kommer att se honom igen.
Död som i minnesstund, begravning, tårar och saknad.

Tragisk olycka av ännu okänd orsak

Hans liv gick inte att rädda

Chockade kamrater såg hjälplöst på när deras vän dog

Egentligen finns inga ord som kan sätta fingret på vad jag känner, försöker bara skriva av mig den sorg och frustration jag känner över att inte ha kunnat göra något åt det. Världens snällaste människa har nu tagit sina sista andetag och lämnat jordelivet. Han var, som jag brukade säga, 2 meter ren kärlek.

Alla tårar känns förgäves, men jag vet att dom behövs. Tårar läker och får oss att kunna gå vidare. Tårarna river alla murar av vad man borde känna och vad man borde säga.  Tårarna gör oss sårbara och avväpnar oss när vi i svåra stunder behöver tröst.

Man kan aldrig säga för mkt till sina vänner hur mkt dom betyder, för ena stunden finns dom bland oss, o andra sekunden är dom borta.

fia. med sorg och saknad

Get ready for life as it should be

Tillfrisknad, nyduschad, sminkad o fräsch sitter jag nu här, luktar plommonros (eller snarare kokos) och funderar vad jag ska ge mig ut på för äventyr idag. Arvidsjaur kanske? Ja kan man tycka, men Micke som jag ska umgås me idag brukar inte vara så het på jauret.. vilket även brukar vara ett vanligt förekommande fenomen bland arjeplogsinvånarna.

Skulle behöva handla lite onödiga saker, äta palt på 21:an, handla mer onödiga saker samt en minidammsugare som macke vill ha. Tillbaka till alla problem katter medför. Kattsand ÖVERALLT! Å i vanliga fall är de väl jag som gör mesta delen av städningen i detta hushåll, men nu har jag satt ned hela foten och begärt lite avlastning. Det finns verkligen roligare saker att ägna sin lediga tid åt än att städa. Så sagt o gjort, macke vill nu ha en sån där elektrisk dammsugare som ska hänga i hallen som bara är att slita lös o dra igång när man vill använda den. Ja varför inte, alla sätt är ju bra utom dom dåliga har jag hört.

Vidare så har jag aldrig varit så här rastlös. Har ju legat insjuknad i diverse förkylningar med skumma symptom sedan tisdag natt förra veckan. Att ligga nästan en hel vecka sätter ju sina spår i kroppen, och med överskottsenergi som vilket annat dampbarn som helst så måste jag göra av med lite frustration över att ha varit ensam i tystnad allt för många dagar nu. Å hur gör man de i en lägenhet på 70 kvadrat när man inte får vara ute eller träna? Ja de vette gudarna.

fia.

Vi som är födda på 80-talet

ooo, jag läste just denna på Peakens blogg, och jag lovar de ger en del nostalgikänslor! haha. Så ta er tid att läsa igenom den, de är helt klart värt de.

Det var vi som…

’knackade på’ hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem.
Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal pet-flaskor som behövspantas för att köpa 100 st 50-örestuggummin
Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt
Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare
Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade
Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfiskenoch baddaren
Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen
Vi som samlade på allt – främst kapsyler
Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin
Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda sammafraser som i ’Berts Dagbok
Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola ’gömställen’ som det fanns på TV
Vi som förmodligen var den sista generationen att motta hemstickade tröjor och sockar från våra far/mor-mödrar
Vi som på egen hand lärdes ossdatorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail
Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal
Vi som trodde att vi blev rika när guldtian ersatte papperstian
Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan
Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen)
Vi som trodde att pins i stil med ’Rör inte min kompis’ skulle förändra världen
Vi som använde gnuggisar dagligen
Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks
Vi som började ’hänga med våra polare’ när det blev för ocoolt att’leka med våra kompisar’
Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan
Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten
Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram
Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs
Vi som spelade in musik på kasettband genom radion
Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google
Vi som frågade chans på någon ny varje vecka
Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter
Vi som drack Cuba Cola och Jaffa
Vi som läste OÄ i skolan
Vi som insåg att dagliga duschar och deodorant är en självklarhet
Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV
Vi som fortfarande säger negerbollar och aldrig har sagt det och menatnågot förolämpande
Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrandepinnar och tesvamp
Vi som har gjort massvis med busringningar innan ’Anitan’ dök upp
Vi som smällde äkta tiger-smällare och thunder kings (inga nyamjukisvarianter) varje nyår
Vi som åkte båt till Danmark
Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen
Vi som tvingades runt för att sälja bingolotter/ Kvällsposten varje vecka
Vi som fick fler finnar av Clearasil
Vi som hade förstaklickare-kepsar
Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten
Vi som läste Lyckoslanten
Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga
Vi som var med på rökrutornas tid
Vi som drack Sunkist ur pyramidformade förpackningar
Vi som kallade 1:orna för ettakladdare
Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma
Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem
Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson
Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött,och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag
Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme
Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost
Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra
Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka
Vi som var de första i backen med snowboard
Vi som använde telefonkort och beeper innan mobilernas tid
Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna
Vi som spelade snake på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren
Vi som älskade bockastyren och max antal växlar på cyklar
Vi som hade föräldrar som inte helt förstod att varumärken betydde allt på skolgården
Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det
Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt
Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet
Vi som går igång på ’När du hör den här signalen… *pling* …när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjarvi…’
Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk
Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen
Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio
Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm
Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kassetband
Vi som hade bänkar med lock på
Vi som fick de blåaste tungorna av Vira Blåtira
Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 istället för 90 000
Vi som gick omkring med väldigt korta magtröjor med oanständiga texter på de ännu ej utvuxna brösten och kunde göra så för att våra föräldrar inte förstod texten som stod på engelska
Vi som gjorde fingerlekar med garn’ såsom vaggan, eifeltornet,fiskenätet
Vi som kunde ringa in och få chansen att spela Hugo i direktsändning(och tycka alla andra var så dåliga) för att vinna sega råttor av SofiPropp
Vi som glömde skrivstilen snabbare än vad vi lärt oss den
Vi som vet hur man gör popcorn på spisen

Good news! My brills are back!

Jag har verkligen tänkt ett tag nu att jag ska ta tag i bloggningen, men eftersom jag drabbats av den skoningslösa förkylning som går just nu så har jag helt enkelt inte orkat. Men nu, eftersom min soulmate peaken peakat mig lite så är jag här igen. Snorig, röd i ögonen med en färsk finne på hakan, fräshare än aldrig förr.

Har inte tagit mig ur sängen ens, eller jo, jag fick allt masa gammkroppen till köket och ordna lite fika. Äta bör man annars dör man, och nöden har ingen lag så de fanns inte så många alternativ. Macke knegar ju, och inte har han ju tid att ta hand om en dödssjuk fia när livet känns som värst. Jag vet, jag tycker så fruktansvärt synd om mig själv just nu.

så vad har hänt på sistone?

Bruttan ringde här för någon dag sen och kom med väldigt goda nyheter. När jag o Macke va på kreta i somras så köpte jag ett par otroligt snygga och otroligt fejkiga Dolce Gabbana solbrills. Efter hemkommandet så försvann dessa och jag har verkligen haft sorg över detta. Bönhörd som jag blev, ringer som nämnt ovan, Rut och undrar om jag saknat 2 par brillor! Lovely! Jag kan snart alltså åter pryda min lilla näsa med dessa gigantiska skönheter. (dvs när vädret tillåter och snoret försvunnit..)

Så till dagens I-landsbekymmer

Jag har nu legat här hela förmiddagen och zappat fram o tillbaka på tv:n, och inte ETT vettigt tvprogram har dykt upp hittills. Det kan inte vara meningen att man ska se tv på förmiddagar, för om man inte känner för att spela bort en massa pengar på ett av dom där löjliga ring-in-å-gissa-de-självklaraste-ordet-i-världen-programmen så är de fin rumpa man ska få genom det senaste Vibratone bältet. Shit. Hur dumma tror ni att jag är egentligen?? Och snälla svara på denna fråga, VEM i helvete vill ha ett sånt jobb där man kallpratar oavbrutet i en timma om ett ord som är så enkelt att en treåring skulle klara av det?
Pinsamt.

fia. snorig och förbannad

Om mig

Fia, det är alltså jag det. Jag är en riktig norrlänning som kapar orden med omsorg när tiden är för dyrbar för att slösas på onödiga ändelser. Journalist till vardags, Batman på kvällstid. 

Välkommen in i min värld och till hur jag ser det!