Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ innför svaret.
Att du inte finns till, fast jag trodde på dig.

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?

Nej du måste finnas, du måste. Jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns.

Aldrig förut har jag haft dig i tal eller tanke.
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves?
Om du inte finns till vad ska jag göra då?

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den? 
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?
Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen? 

Nej, du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns

Du måste finnas du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting.
Om du inte fanns.

Vaknade på tok för tidigt i morse av en helt
fantastiskt rolig dröm. Jag o Micke snackade
jämt om att vi skulle fara till kåtan igen o
återuppleva lite gamla minnen. Det blev ju aldrig
av, men i min dröm i morse så var vi tillbaka där.
Jag, Micke, Challe o Kenneth satt runt elden och
tjuvrökte, precis som förr. Grillade varma mackor,
sjöng och snackade natten lång.

Jag vet inte om det var min otroligt livliga fantasi
som komponerade ihop det där som en tröst för att vi
aldrig hann göra verklighet av våra planer. Kanske var
det så enkelt. Jag hoppas dock att det var Micke som
hört vad jag tänkt och på nått klurigt vis letade sig
in i mina drömmars värld och gjorde det så vansinnigt
realistiskt. Det skulle jag göra om jag dog före mina
vänner.. om de gick alltså.

Begravningen är nu över, och inte helt förvånande så
var den jättevacker. En tjej gjorde en fantastisk tolkning
av en låt från Kristina från Duvemåla – Du måste finnas..
Inte ens den kyligaste och hårdaste människa hade kunnat
hålla tillbaka tårarna. Lite trött ikväll efter allt gråt,
är iaf glad att jag följde med till Grundträsk på begravningsfikat.
Eter de så stack jag, lillstefan o malin till graven för att kolla
in var den var. Helt vansinnigt vackert med alla rosor,
ser dock helt fel ut att det står Mikael Lundberg på korset.

http://www.youtube.com/watch?v=5KkciUPy7G0&feature=related

Suck.. ja få se nu vad som händer i morrn. Pratas om
brännboll och öl, lät inte helt fel måste jag säga. Man
måste få ta paus i sorgen och försöka tänka på annat.

Macke kom hit i eftermiddag. Hade gått o lagt mig i friggen för
att vila bort huvudvärken och vips dyker han upp o lägger sig brevid.
Lyckan var fullständig. ;)

fia.

Onsdag förmiddag, mulet och svinkallt ute, men det gör inget!
Jag är lika pigg och glad för det. Jag har nämligen spenderat
natten i min älskade friggeboda. Det var en himla massa år sen
sist, men likadant som förut. :)

Jag har sovit som.. som.. hm. Vet inte ens vad man brukar
jämföra en hård natts sovning med. Jag brukar ändå vara
rätt bra på liknelser, men idag så måste jag erkänna mitt
nederlag. Jag har hur som helst sovit väldigt gott i natt.

Nu sitter jag här i crewrummet på Arvidsjaurs flygplats och
väntar på planet. Det har varit ovanligt roligt att jobba på sistone,
vad det beror på vet jag inte riktigt. Kanske för att jag tänker mindre
på saker som bekymrar mig och mer på att bara vara serviceminded.
Det är väl trots allt i stora drag vad mitt jobb går ut på. + att följa
checklista på checklista och tänka på säkerheten i första hand.
Det går mer på automatik nu efter mer än 8 månader i branchen.

Finns inget jobb som jag trivts så bra på som detta!

Man får dock räkna med vissa snabba ändringar, men det är
väl också en sak som gör det så spännande också. I måndags
skulle jag bara ha flugit en enkel kvällsflygning t.o.r till Arlanda,
vi blev dock ståendes på Arlanda pga. tekniska problem och kvällen
slutade i Knivsta på hotell Nova Park efter ett å annat parti hjärter 7.
Trevligt sällskap och ett himlans fint hotell är ganska gemytligt
åtminstone en gång i månaden. :D

16 maj närmar sig med stormsteg. Har medvetet försökt att förtränga
allt som varit för att klara av vardagen. Det går otroligt bra vissa stunder,
men när tankarna vänder och riktas mot Micke igen så börjar jag må illa.
Jag blir inte ledsen, inte arg, inte förtvivlad. Bara illamående och känner
obehag inför tankarna. Jag har inte förstått det här på långa vägar, trots
det så har Arvidsjaur aldrig känts så här tomt någonsin.

Träffade macke en snabbis igår utanför Expert. Saknar honom..

fia. _{^{per aspera ad astra}}

Ja hej å hå, nu var vi stolta ägare till en
gura av senaste sort. Eller, snarare den billigaste
som gick att få tag i, men hey, alla proffs började
säkert inte med den dyraste utrustningen? :)

Det kommer att krävas en stor dos tålamod, men nu är
det bannemig dags att uppfylla en livslång dröm. Man blir
ju inte yngre precis..

Skulle va häftigt att ha ett såndant gehör att man bara
kunde höra en melodi och sen dra iväg den på en gura som
om det var de enklaste som fanns. Antar att det är många
år dit, men börjar man aldrig får man ju aldrig veta om
det ens var möjligt.

Så vad har hänt på senaste då?

. Macke har bytt bil (BUHUUU, mercan är borta!! :()
. Det har investerats i några högtalare till min bil, adjöss köksradio.
. Jag har gått från lite blond till ännu mera blond.
. Har bakat bröd i min bakmaskin idag. Supernyttigt och jättegott
. nött sim city som den värsta nörden idag.

Ja och säkert har det väl hänt lite mer, men jag
känner mig inte nog inspirerad till att börja plita
ner allt ikväll. Snart är det duschen som gäller och
i morrn ska jag upp och flyga igen.

Här kommer lite bilder från påsken uppe i Sildut. Erase and rewind..

fia. up up and away

– När orden sviker mig och saknaden saknar beskrivliga proportioner

Idag är första dagen på ett bra tag som känts riktigt bra. Den har
rusat ifrån mig som ett godståg påväg mot okända destinationer.
Jag får nästan lite dåligt samvete när jag glömmer bort det onda
och tillåter mig själv att vara glad.

Åt vårens första mjukglass idag med lille stefan och Malin. Den var helt okej, trots
att killen som gjorde glassen missförstod vilket strössel jag skulle ha, och ljög när
jag frågade om det svarta strösslet var salt. Johanna kom förbi och jag kom på mig
själv med att önska att Micke också kunnat vara med. Det känns så orättvist. Han är
den pusselbiten som saknas för att göra bilden komplett.

Valborgsfirande i Abborr i morrn, och samma där. Vill inte förstöra
mina värdefulla minnen med nya, men så kan man ju inte heller tänka.

fia. _{^{I can see a new horison.}}