Jag tror att jag slagit någon form av personligt rekord i soffliggning! Hela gårdagen, och då menar jag från uppstigandet ur sängen till sänggående, tillbringade jag och mina vänner i sofforna i vår källare här i Kalix. Bästa bakisdagen på länge med det ett kavat sällskap. Jag vet inte varför, men av någon anledning så blir allt så mycket roligare när man är trött och sliten. Trots att jag var skötsam i fredags så var jag och min kropp inte i samförstånd i går. Det måste vara åldern.

Så, efter en hel dags mörgning, lite chips och dip och Gran Torino med världens bästa Clintan blev klockan sluligen midnatt och jag begav mig upp på mitt rum. Och gissa vad som händer! Skrivkrampen jag lidit av sedan i torsdags släpper! Och vad annat göra än att ta tillvara tillfället? Jag började skriva på min text.  Berättande journalistik. Fick en riktig snilleblixt så början är jag väldigt nöjd med. Nu är det bara mitten och slutet kvar. haha. Men det kommer.

En dusch på det här så början man ju likna en människa igen.

Jo förresten. Det går koka pasta i en vattenkokare! Allt går bara man är nog hungrig. haha.