Vad ska jag göra av min Valborgshelg? Beslutsångesten är ett faktum. Tanken har väl varit, om än en diffus sådan, att jag skulle åka upp för att stanna i två veckor i sträck för att sedan vara hemma i två veckor. Men nu känns väl den tanken sådär.

Egentligen borde jag stanna och spara respengarna, för de kommer jag att behöva i framtiden. Men. Det känns ändå lite trist att inte fira Valborgs med min gubbe. Alla dessa världsproblem. Eller hur?

Den här dagen går nog till historien som en av de längsta i mitt liv. Nu har det i allafall mörknat och från laptopen strömmar toner från Garth Brooks. Nu kommer här ett makabert avslöjande, så ni som känner er magsvaga – keep out! Jag tycker om country. Och så var det sagt. Inte i all form och definitivt inte alla countryartister. Men Garth Brooks har något speciellt.

Första gången jag hörde Garth stod jag på ett sådant otippat ställe som i en chark. Jag plastade köttfärsförpackningar på löpande band och mojängen som brände av plasten gav ifrån sig en speciell doft jag aldrig kommer att glömma. Det fanns två skivor att tillgå i cd-spelaren, båda av countrystjärnan som dyrkades av han som var charkansvarig. Och jag tänkte, what the hek! På den vägen är det. Sedan dess kan jag inte göra något åt ryckningarna som framkallas när jag hör The night I called the old man out.

Jag för två år sedan. Det tar sig!