Typiskt dumsnålt är när man stör sig på en pryl man använder ofta, som egentligen inte är något hemmansköp men som bara inte blir av att man skaffar nytt förrän man nästan blivit gråhårig. Och när man väl skaffat nytt undrar man varför, varför, varför man väntat så länge, för livet blev ju så mycket enklare!

Jag har två såna exempel i närtid, ett i köket och ett i badrummet. Det ena är en potatisskalare som jag såg till att uppdatera för ett tag sedan. Jag vet inte hur många gånger jag stått och svurit vid diskhon, typ vid paltkoket när man måste skala en miljard potatisar och mest bara halkar runt med den slöaste skalaren som världen skådat. Dumt. Bara dumt. Den andra prylen är en plattång. Jag använder den efter varje gång jag duschat håret, vilket blir ungefär två gånger i veckan. Det är 52 veckor på ett år. Jag har med andra ord varit arg minst två gånger i veckan över en gammal och sliten plattång, och så har det varit de senaste fem åren. Det är 520 jävulskt onödiga utbrott. När jag började tänka efter insåg jag också att jag och den där plattången hängt ihop i alla fall i tio år, men jag tror snarare det är 12-13. Det var den dyraste jag kunde hitta på den tiden, och har bevisligen betalat sig flera gånger om.

Men i veckan efter jag sett min lönespecifikation gick jag crazy bananas och beställde mig en ny. Gissa vad den kostade! 520 kronor! Så ironiskt! Nu kan jag vara arg för en krona per gång i lika många år till, om jag vill. ;)