Foten höll, jag vågade mig till och med på lite lugn joggning! Inte helt utan att det kändes dock, men efter ett par hundra meter försvann värken så det slutade med att jag joggade tre kilometer, de resterande sex fick det bli rask promenad. Skynda långsamt, som man brukar säga. Gissa om det kändes fantastiskt att få röra på sig igen! Återstår bara att se hur fotledssituationen utvecklar sig till i morgon. Jag håller tummarna för att det är nu det vänder, jag har saknat motionen.
.. och snöblandat regn. Löpningen kunde ha varit mer angenäm än den blev. Mascaran rann och fingrarna blev kalla, men nog fan tog jag mig både ut och tillbaka. Det blev 4 kilometer löpning och 1 kilometers promenad. En varm dusch och en kopp te senare känner jag mig som människa igen. Hojja!
Igår avklarade jag första löprundan utomhus för i år. 5,5 tunga kilometer och en ond ljumske. Typiskt. Tog mig kanske vatten över huvudet när det alltid är lite tyngre att gå från löpbandet till barmarkslöpning.
Nåja, skam den som ger sig. Tog nya tag ikväll med en stor dos linement och nytt självförtroende. Det fick bli en kortare runda på tre kilometer. Gick kanonbra! Snittar 6,49 minuter/kilometer, inget rekord på något sätt eller vis, men jag har inte bråttom någonstans. Huvudsaken är att löpningen faktiskt blir av.
Det var inte helt utan tomhetskänsla som jag lämnade gymmet på Hotell Silverhatten i morse för sista gången den här säsongen. Strax stänger man för lågsäsong och då är det bara räta in sig i ledet och köpa ett gymkort på sporthallen. Ner i bunkern bara. Usch, vilken radikal förändring motför Silverhattens gym där det är fönster överallt, högt i tak, god ventilation och en fantastisk utsikt.
Nåja, man kan väl inte alltid få allt. Synd bara just nu när jag verkligen började känna mig hemma där uppe. :(
Tänkte bara snabbt tipsa om världens bästa sportbh så här från sängen i fjällstugan. Stay In Place heter märket, och det håller verkligen vad det lovar. Plus också för vadderade kupor så att man slipper fundera på om bröstvårtorna syns igenom. Jag köpte min på Intersport i Arvidsjaur för 299 kronor, tror jag. Kanonköp!
Tja, den är som den är. Jag kämpar på med gymträningen, och någon typ av muskel tycks jag ändå kunna skönja där bakom axlarna och ryggen. Jag orkar tyngre vikter nu än i början och har fortfarande inte haft några som helst problem i min rygg sedan jag började träna på allvar. Jag är piggare, gladare och mer motiverad än någonsin.
Tjoho! :)
Jävlar i min lilla låda vad det gick bra på löpbandet! Vilken satans tur att jag inte valde att ligga under täcket och läsa en bok, som faktiskt var ett alternativ ikväll. Sju förbannade kilometer blev det, exklusive uppvärmningen.
Så JÄVLA SKÖNT!!!
Men visst var det ju ändå lite komiskt. Jag ställde mig på löpbandet ganska precis 19.05, strax efter den vita röken börjat stiga ur skorstenen på Sixstinska kapellet. Det stod att det brukar ta 45 minuter för den nya påven att visa sig på balkongen. ”Jag springer tills han kommer ut” tänkte jag.
Och jag sprang.
Och jag sprang.
Och jag sprang.
Ingen påve syntes till efter 45 minuter. Och inte efter 50 heller. Då gav jag upp. Och vem fan stiger inte ut på balkongen ett par minuter senare?
Typiskt.
Funderar på att skippa träningen.
Tittar på inspirationsbilder.
Äter min middag.
Funderar lite till.
Byter om.
Åker på gymmet.
Nog var det väl satan om man inte skulle kunna bli så där stolt-över-sin-egen-kropp-i-bikini-stolt.
Jag ger inte upp!
Varje gång jag ser mig själv i spegeln när jag har mina träningskläder på mig och är på väg till gymmet, då ler jag mot mig själv och känner mig stolt. Stolt för att träningen har blivit en del av min vardag och inte bara är ett tillfälligt, övergående påhitt.
Och ibland när jag känner mig extra kaxig, då kan det se ut så här i backspegeln:
Samma vikt, en byxstorlek mindre, fastare, starkare och piggare. Så kan man snabbt summera mina framsteg sedan jag kom igång med kontinuerlig träning. Muffinsmagen är där fortfarande, men mindre. Gäddhänget har jag också fortfarande men det är också mindre. Rumpan har lyfts någon centimeter och mina lår känns fastare. Ryggen har inte gjort ont på två månader.
Att gå tillbaka för att läsa när jag tycker mig ha bra anledningar till att strunta i träningen.
Nu: havregrynsgröt, kaffe och strax löpning.
Av sex dagar som passerat den här veckan, har jag varit på gymmet fem av dem. Fy fan va bra jag är! Idag blev det dock ingen styrketräning, jag sprang istället. Tjurskallen fick sig en rejäl utmaning. Hade bestämt mig för att springa längre än 5,40 km som jag sprang sist, och dum som jag var började jag räkna meterna efter jag passerat fem kilometer. Varför?! Det blev helt plötsligt dubbelt så jobbigt och sista 500 meterna var fan inte roliga. Nästa gång ska jag täcka över displayen och bara bestämma mig för att springa tills jag inte orkar längre. Det är så mycket psykologi i löpning, åtminstone för min del.
De fem minuterna jag använde som uppvärmning drar ned resultatet en aning, men huvudsaken är ju att jag rört på mig i över 45 minuter. Eller hur? :)
