Jaha, jag tog mig iväg till sist. Gymmet har fått stå tillbaka ett par dagar, det har funnits en hel del annat att lägga energin på, så jag har helt enkelt inte haft någon ork. Men idag efter att ha blivit bjuden på världens godaste korvgryta hemma hos mamma och pappa – då hände det. Jag var egentligen för trött, ville bara sova, men jag skyndade mig att byta om och sätta mig i bilen. Och då var det ju liksom lika bra att köra iväg när jag ändå satt där, och när jag ändå körde omkring i träningskläder kunde jag ju lika gärna gå in på gymmet och känna mig för. Och när jag ändå var där.. ja, ni fattar. Jag körde skiten ur mig själv och det kändes så jävla bra att det kan ni aldrig fatta.
Lustigt ändå hur man kan lura sig själv på det viset. Jag vet ju hur roligt jag tycker att det är när jag väl är på plats, men ibland är det just de där tio minuterna det tar att byta om och ta sig till gymmet det faller på. Eller de övriga 23 timmarna och 50 minuterna, som också är otroligt viktiga.
Det blev i alla fall en härligt galen blandning av allt möjligt idag. Först intervaller på löpbandet, sedan cykel, sedan axlar, biceps, triceps, rygg och sist men inte minst utfall och squads. Sammanlagt var jag väl där i över två timmar och det är väl kanske inte helt nödvändigt.
Jag är så jävla dum när jag tränar, gör lite vad som faller mig in och så har jag dödlig träningsvärk överallt i en vecka. Kanske dags att strukturera sig lite, fröken Abrahamsson?
