Kommunfullmäktige – detta fenomen har säkert många av er hört talas om . Men vad är det egentligen, och är det meningen att allmänheten ska kunna lyssna? Eller är det bara som man påstår?

Jag har suttit 2½ timma idag på KF. Och vad säger man? Folk man vanligtvis förstår förvandlas så snart de kliver över tröskeln in till mötet. De börjar av någon outgrundlig anledning att snacka latin. Eller kinesiska. Inte vet jag. Men kuggarna drog igång och jag började fundera.

Är det obligatoriskt att vid varje anförande säga ”ordförande, ledamöter, åhörare och press: harkel.”? Måste man säga proposition istället för förslag? Och vad fyller det för funktion?  Är det meningen att en vanlig svensson ska behöva ha med sin en svensk ordlista för att hänga med i svängarna? Jag är inte mest insatt i politik, men så mycket vet jag att hade jag inte varit påväg mot en journalistexamen så vette det gudarna om jag hade orka sitta kvar där idag.

Jag drog en förtvivlad slutsats  mellan alla krångliga termer. Det kan inte vara meningen att locka ungdomar till dessa underliga sammankomster. Dessutom gjorde jag en överslagsräkning och kom fram till att medelåldern i fullmäktigesalen måste ha legat kring 50 år. Nä hörrni kids, nu är det dags att armbåga sig in i KF och börja jiddra så folk förstår!

Och vad är det med vuxna och att kasta kängor med fina termer? Tala ur skägget!

Jag har nått ett delmål i mitt liv. Min nyhet toppade Piteå Tidningen idag! :)

Kolla här!

För två år sedan, nästan precis på klockslaget, förlorade jag en av mina bästa vänner. Det känns precis lika overkligt idag som det gjorde då. Men med tiden har jag fått acceptera att du inte finns med oss längre. Jag har lärt mig att glädjas åt att jag fick känna dig. Om än en alldeles för kort tid.

Den dagen var det vackert väder. Idag snöar det. Mina tankar finns hos dig, din familj och Johanna.

Jag saknar dig min vän. Som jag saknar dig.

Om det är nyttigt att träna och människokroppen mår bra och nästan kräver fysisk aktivitet för att inte rasa ihop – tala då om för mig varför det ska vara så otroligt plågsamt ibland!

Jag och spinning har aldrig varit bästa vänner, och det fick jag än en gång bekräftat för mig igår. Det kan ju ha att göra med att mina benmuskler fick en chock av överaktiviteten efter att ha legat i dvala lite för länge. Inte vet jag. Jag borde kanske hålla mig till löpning ändå.

Så. Idag är det fredag med allt vad det innebär. Lunch förtärs vanligtvis ute med mackes gamla arbetskamrater, vi ska göra en god middag och förmodligen avslutas kvällen i soffan med en film.

Hoj.

Missförstå mig rätt. Jag älskar att vara upptagen och hela tiden ha något att göra, men just nu så vet jag knappt i vilken ordning jag ska ta tag i saker och ting. Tiden räcker helt enkelt inte till!

Efter lunch ska jag på intervju. Intervjuas, inte intervjua. Jag skulle egentligen behöva skriva, men måste på något vis klämma in den där intervjun i min i fullständigt smockade agenda. Jag får helt enkelt vara råeffektiv i eftermiddag. Lär bli en sen kväll bakom tangentbordet. Men det gör inget. Det jag skriver om nu är en en hjärtefråga för mig och något som jag skulle kunna engagera mig i för evigt. Typ.
Har lagt ned tre dagar den här veckan enbart i research så det är kul nu när jag får börja sammanställa allt.

Läs mer i Piteå tidningen eller Norran framåt helgen. Kan bli publicerat i morgon eller på fredag.

Så. Nu blir det rester av gårdagens utsökta smörgåstårta.

Hurra hurra, idag fyller min gube 30 år! Vi bakade smörgåstårtor till klockan nio igårkväll, och OM dom blev snygga! :D Men ack så slutkörd jag känner mig idag. Det var på ren jävulskap som jag tog mig ur sängen i morse.

Nu en kopp kaffe, idag ska jag avsluta mitt researcharbete som jag hållit på med sedan i måndags. Jag hoppas att slutresultatet blir bra. :)

Badrummet städat och köket dammtorkat. Nu tänkte jag bara renbädda innan jag stupar isäng med huvet före. Det är mkt nu. Jag vet inte vad som är mest energikrävande. Att jag dagarna i ända nöter nyheter och försöker hitta det stora i det lilla (kan vara nog så jobbigt!) eller att dygnets 24 timmar helt enkelt inte räcker till till alla göromål som råkar finnas just nu.

Iväg till renbäddningen.

Tänk att man blev så gammal..

.. att banken hör av sig och vill prata pension.
.. att ord som slempropp och foglossning numera existerar i vokabuläret.
.. att saker som hände för 10 år sedan känns som det var igår.
.. att man bytt efternamn och namnteckning.
.. att saker som sägs på nyheterna inte låter helt som kinesiska.
.. att man kan börja prata om sin första rynka.
.. att oliver helt plötsligt smakar ganska bra.
.. att man vill ha fast jobb och en stadig inkomst.

När hände allt det här? Var det ungefär samtidigt som jag skaffade medlemskort på Konsum och Ica för att samla poäng och eventuellt få en bonuscheck en gång per år? Eller var det när jag kom på den mest effektiva tekniken att hänga tvätt på, för att få den ultimata torkningstiden samt undvika så mycket strykning som möjligt? Eller var det ungefär vid den tidpunkten när min kärlek för fart övergick till en rädsla för mitt eget liv? Eller var det när jag hittade min favorit-veckotidning och blev så överjordiskt glad för att det äntligen fanns en krysstidning med ”det rätta pappret”?

Haha. När man tänker på det så här så blir det nästan otäckt. Om det fortsätter i den här takten så kommer jag att vara en fullfjädrad tant innan jag själv vet ordet av det.

Åh vad jag älskar att jag har fått lite färg i ansiktet! Jag är absolut inte ens i närheten av brun, men allt som inte går i liktoner är en bonus. Vi har varit ute vid Rappatjärn idag och jobbat på brännan. Det känns. Trots att jag smorde in fejjan med solskyddsfaktor 15! Det var visserigen olja, men jag är ju inte den som är den som brukar bränna mig. Det känns inte bra det här. Vart tog mitt naturliga skydd vägen?

I morgon börjar min sjätte veckas praktik. Det har med andra ord blivit dags för nedräkning och jag känner mig lite sorgsen när jag tänker på det. Tillbaka i skolbänken efter att man haft så här roligt, hur ska det gå? Nåväl, det är bara för 2 veckor, sedan börjar vi med våra specialarbeten så det kommer väl kännas ungefär som att jobba. Enda skillnaden är att vi får mer tid och ingen publiceringsångest.

Middag hos svärmor och svärfar ikväll. Nu lite soffa.

Lördagkväll och jag njuter i fulla drag av två glas rödvin, grillpremiären, min och Manges utklassning i Sequense och att jag har hela underbara dagen i morgon att göra vad jag vill med. Dessutom har jag hört att det ska bli bra väder, så jag ska väl ut och jobba på näsbrännan. :)

Jag har egentligen inget vettigt att komma med. En kort uppdatering om mina benkrämpor bara. Jag haltar inte lika allvarligt längre, men jag tänkte ändå ta det lugnt i morgon också.

Nej nu blir det minsann TV:n.