Efter en powernap på en timma hade jag vilat ned maten. Kan man kalla det för powernap när den är längre än 10 min? Med maten halvsmält och med löparkläderna redan på (sjuk framförhållning!) masade jag mig ur bingen. Mina löparskor väntade förväntansfullt på mig och jag fnös. ”Förvänta dig inga stordåd!”

 Min runda började bra. Jag sprang och jag sprang för livet. Jag är osäker hur långt jag hann innan lungorna höll på att kollapsa. Två kilometer kanske? Totalt borde rundan ha blivit kring 5 km. Måste göra någon form av mätning någon dag.

Nåväl.

Som jag sa så håller vi på med berättande journalistik i veckan. Två dagars teori följs av torsdagens fältarbete. HOHO! Vi ska alltså göra typ ett porträtt på en människa som rör sig mycket i jobbet. Brandman, kock, brevbärare. Ja listan kan ni ju göra själva. Mina idéer föll en efter en annan när varken hemtjänsten eller fixarn i Kalix kunde ta emot mig. Men så kom jag på den bästa snilleblixten jag fått sedan urminnes tider! Jag minns ett jobb som Sofia och Linnea gjorde på en 4H-gård och kastade mig över telefonen.

På torsdag klockan 8.00 ska jag befinna mig i en ladugårdsmiljö och ställa så mycket dumma frågor som jag bara kan komma på! Och som jag längtar! Jag är så peppad inför den här uppgiften så jag hoppas att 4H-Anki har mycket bra att säga. Det ska bli kul att testa berättande journalistik, det är liksom ett helt annat konstgrepp än vad man använder som ren nyhetsreporter.

Och det gör ju inget att det är en 4H gård där det finns hästar. Ni som har följt med ett tag vet att jag och Sofia har haft storslagna planer på att bli ryttarinnor. Vi kom dock aldrig längre än till planeringsstadiet så jag har tänkt kanske etablera någon form av tanke hos den här Anki om ryttarkarriärer till hösten. Eller kanske bara hinta att jag är jätteintresserad av hästar och gärna hjälper till att ”tvätta” dem nu och då. Haha.

Nej men nu börjar dagen lida mot sitt slut och jag bannar mig själv för min powernap. Bra jobbat Fia, du komer aldrig att somna i natt.

En ytterst sömning eftermiddag och kväll slutade med en öl på B4 med pratglada tjejer. Skönt att inte mossa fast på Facebook precis som man tenderar att göra alla andra kvällar. Skötsamma studenter som vi är så blev det en tidig hemgång. Jag ligger i min säng med borstade tänder tidigare än vanligt och det känns otroligt nyttigt!

Jag lämnade löparskorna på hyllan idag. Jag skäms lite, men det blåste så inåt helsikke och regnade stundvis. Motivationen sjönk snabbare och mer skoningslöst än Titanic och vid någon tidpunkt på eftermiddagen insåg jag att att om jag ens ämnade till med någon löpning skulle den slutat i total missär. Jag har ändå som en föreställning om att löpning bör utövas i fint väder och på pigga ben. Måndagen bjöd på noll rätt av två möjliga.

Väckaren kommer att ringa vid samma tid i morgon, oavsett om jag känner för att nattsudda eller ej. Så jag ska härmed avsluta måndagen med att önska er alla en god natt!

Ja, och en puss till min man förståss! ;)

Håret är färgat, väskorna uppackade och första natten i Kalix har passerat. I eftermiddag har jag lovat mig själv att jag ska ut och rasta löparskorna längs Kalixälven. Håller bara tummarna för att knät ska hålla!

Nu blir det föreläsning!

Vad är det man tutar i Grön Ungdom egentligen? Ikväll på bussen mellan Luleå och Kalix satt två vilsna själar som verkade funnit varandra. Och det med råge. De förde en livlig, för att inte säga halvt om halvt våldsam, diskussion om.. ja vadå?

Skulle du döda en människa idag om du kunde rädda två liv i framtiden?

Filosofi tycker kanske endel, men jag hör varningsklockor gälla. Vad är det ens för tanke? Kan man gå så långt i sin renlevnad att man är beredd att dräpa någon för miljöns skull? Och sedan när killen inte riktigt nådde ändå fram började han prata om tidsmaskiner och om att dräpa människor i framtiden.

Need to say no more.

Självklart ska vi värna om vår miljö, men jag tror definitivt inte att det skulle vara  någon populär lösning att  dräpa en femtedel av jordens befolkning för att framtiden ska se ljusare ut. Jag menar, hur tusikken har man tänkt sålla bland alla 9 miljarder människor?  ”Nä du din jäkel har spolat alldeles för länge i kranen” PANG! ”Å du har konsumerat överdrivet mkt importerad frukt!” PANG!

Öh.

Dessutom är framtiden bara en föreställning om hur morgondagen kommer att se ut. Inte ens den smartaste forskare kan ju med all säkerhet säga vad som kommer att hända.

Visst kan jag också vara en filosof, men riktigt så där långt skulle jag aldrig ta mitt filosoferande. Det är ju skrämmande tammefaan.

Som en urvriden trasa och ibland säger det bara stopp.

Stopp.

Fredag och den där dagen kom. Domedagen när min praktik är över. Jag sitter kvar på jobbet trots att jag har gjort mitt för idag. Låtsas se upptagen ut, men i själva verket så sitter jag bara här för att få sitta kvar. För så länge jag är kvar så gör jag fortfarande praktik på Nyheter i Norr.

Jag är inte gråtmild eller så. Bara lite deppad över att det är över.

Men det är fredag, och söndag med sex timmars busstur till Kalix närmar sig med stormsteg. Jag måste packa, packa och packa. Men kanske inte packa för mycket. Allt måste ju hem över sommaren. Hur packar man bara lite? Det kan jag inte. Det är fan en konst i sig att strukturera en resväska. Jag har alltid höga ambitioner, men det slutar oftast med att jag har en fullpackad väska med ett innehåll som för mig är lika okänt som universums storlek för vetenskapsmän. Eller kvinnor för den delen.

Jag är nog helt enkelt lite hopplös på att tänka i outfits. För jag tror att det är det som är finessen! Jag vill ha med mig så mkt som möjligt ”utifall att..”.

Nae. Nu ska jag ta klivet över tröskeln och officiellt avsluta min praktik.

Vilken tomhet. Jag har kanske gjort mitt sista jobb för den här praktiken. I morgon blir det inget skrivande när jag och Marianne ska ut på ett ”hemma hos reportage” där jag kommer att fotografera. Sju veckor går så förbannat fort.

Å jag som fortfarande har en massa idéer på roliga och intressanta jobb. Suck.

Har jag tur så blir det lite kvällsjobb ikväll. Ett intressant sådant, men då krävs bara en konfirmation via mejl och jag väntar och väntar. Och väntar. Sa jag förresten att jag väntar?

Veckans stora vill-ha-pryl. Hutlöst billig men fortfarande utanför min ytterst strama budget. Skit skit skit. Någon som vill ha bilen tvättad? :D

Finns på Stinamarkan.se

Åh. Jag är i den där veckan när magen värker och spegelbilden inte är det minsta tilltalande. Jag har crawings, känner mig rastlös men samtidigt dödstrött. Ja inte ska ni tro att livet är en dans på rosor alla dagar.

Min energi har jag lagt på matlagning och bakning. Jag hade nästan glömt hur trevligt det kan vara att fördriva tiden i köket. Det blev 20 blåbärsmuffins (minus ett smakexemplar) och 6 pizzamuffins. De sistnämnda är ett experiment och jag väntar med spänning på att de ska gräddas klart.  Nu var det bara disken kvar…

I morgon blir en lugn dag. Tänkte mig en sovmorgon och arbete efter lunch. Näst sista dagen på praktiken och jag vill nästan gråta vid den hemska tanken att lämna min kära arbetsplats. Sju veckor är precis vad man behöver för att man ska hinna bli riktigt hemmastadd och faktiskt lite varm i kläderna.. nu är det bara vänja sig vid obekväma bussäten och skola igen.

Åh, jag har idag avverkat de skönaste 5 kilometrarna hittills i min ”löpkarriär”. Jag sprang utan bekymmer de första 2,5 i ständig uppförsbacke, och ändå gick det så himla lätt! Jag känner en otrolig skillnad mellan att löpa före middag eller 1½ timma efter. Jag har så otroligt mycket mer energi efter maten. Eller så var det bara så att jag fann mitt happy place tidigare än vanligt. Vem vet.

Det går fortfarande ganska långsamt dock. 5 kilometer tog mig 35 minuter, vilket blir ett snitt på 7 minuter per kilometer. Nåväl, jag är glad den dagen jag orkar jogga hela vägen och vill inte haka upp mig på tiden. Men den dagen skall gry då jag springer milen på under en timma, om än jag så ska hinna bli 110 år innan dess.

Bra väder var det också. Solen värmde lite i ansiktet och jag kände mig enormt motiverad. Jag blev som en helt ny människa efter att migränen gett med sig. Jo för det har jag minsann också hunnit med idag. 3 timmar i framstupa sidoläge och efter det har jag aldrig mått mer fantastiskt!

Nu ska jag ned till min granne och spana in the puppys. Gissa om dom är söta! 11 dagar gamla.. ni kan ju bara gissa hur sugen man blir! ÅÅÅÅÅH!