Mitt högra smalben sa upp sig från löpsteget igår. Det värker och jag vet inte varför så jag får ligga lågt några dagar och se om det blir någon förbättring. Jag känner mig lite bitter. Nu när jag för en gångs skull kommit igång och tycker att det är roligt så håller inte kroppen ihop.
Alltid är det något.
Skitväder på plassn idag. Men jag har mycket att göra så det spelar ingen roll. Alldeles för mkt skall tilläggas.
Trevlig helg!
Inga är så söta som riktigt söta pensionärer. Jag höll nästan på att adoptera en idag. Vid närmare eftertanke så var det väl tur att jag inte gjorde det. Min ekonomi tillåter inte sådana former av järva utsvävningar. Men tänk om jag kunde ha en sån tant hemma som jag träffade idag. Hon skulle få koka palt, komma med goda tvättråd och berätta gamla historier – göra sådant som söta pensionärer är bra på.
Jag ställer mig frågan: Vem behöver inte en pensionär?
Trist väder idag, men det är varmt som attan. Det blev en joggingtur igår, och den tokiga delen av mig föreslår en löprunda även idag. Jag har dock lite ont i vänster knä idag – och peppar peppar så är det inte från löpningen utan bara helt enkelt en känning av det rangliga chassi jag blivit begåvad med. Kanske vore en idé att införskaffa ett knäskydd. Det skulle nog betala sin vikt i guld om jag fortsätter att vara ute och hurta på det här viset.
Lite middag på det här så kan jag ju vara nöjd med ytterligare en dag i mitt liv.
Nu har armhålorna fått sitt och håret liknar en frisyr mer än en katastrof. Jag luktar mjukmedel från nytvättade kläder och har sovit den mest bekväma natten på väldigt länge. Jag är tillbaka i verkligheten, om än en väldigt lugn sådan.
Arjeplog ligger öde sedan biltestarna åkt hem och fjällfolket ruvar enträget i sina stugor. Man kan säga mycket om biltestare men de fyller en funktion. Enutfyllnadsfunktion som gör att man på något sätt tror att det faktiskt bor människor här. Jag skulle kunna gå mitt på vägen hela vägen hem från samhället utan att bli påkörd och utan att höra den minsta tutning av en irriterad bilist. Mellanperioden är här och nu om någon gång är det dags att damma av sällskapsspelen om man inte vill förgås av tristessen.
Jag längtar som förbytt efter sommaren.
Så. Då var det dags att jobba igen.
Har just kommit ned från fjället. Jag luktar brandrök, har smutsigt hår och mina armhålor skriker efter en rakhyvel. Är det inte härligt? :)
Inte ska ni tro att en sovmorgon stoppade mig från att vakna två timmar innan jag egentligen behövde. Torsten hade kräkkalas nedanför min sida av sängen, och om ni någon gång hört en katt hulka hårbollar så vet ni att sova en halv meter ifrån är komplett omöjligt.
Etik- och moralfrågor på jobbet idag. Att skriva eller inte skriva – det är frågan. Otroligt nyttigt att få ställas inför moraliska dilemman så man får en bild av vilka problem man kan komma att ställas inför. Och det är banne mig inte lätt.
Nu ska jag hem och äta, packa ihop det sista och sedan drar vi mot fjällen!
Klockjäveln är 20:45 och äntligen sätter jag mig för första gången sedan jag åkte från jobbet. (Jag o Macke har handlat inför påsken i fjällen o lagat mat.) Ett fett kom-ihåg till mig själv till nästa år/avresa mot Sildut:
Börja fixa en hel vecka innan!
Fast egentligen så visste jag ju inte att vi mest troligt åker redan i morrn.. min gubbe är inte mannen av framförhållning.
Det blir inget ”idag har jag” idag. Jag orkar inte, har inte tid, vill inte och kan inte. Jag måste gå å packa kläder och be en stilla bön att scan-backarna som jag beställde i söndags dyker upp i morgon. Annars är packkälken som Macke fick i tidig 30-årspresent lika mycket värd som ett uttjänt tuggummi. Och vi får bekymmer med hur vi ska få upp all mat, dryck och packning.
Så, om det inte blir någon uppdatering här på några dagar så beror det på att jag pillar navel i fjällen. Jag ska bara jobba lite i morgon förmiddag, sedan har chefen gett mig ledig ändå till måndag ”för vi jobbar inte påsken i år”. :D Det första jag ska göra när jag kommer upp är att kasta mig i vår säng, kura ned mig och bara låta det sakta sjunka in att jag är i fjällen igen. Underbart.
Men va! När fick dygnet mindre än 24 timmar? När jag inte ens hinner uppdatera bloggen – då kan ni vara säkra på att jag är upptagen. En småseg måndag blev till en bra-jävla-måndag, och här sitter jag nu och känner mig smånöjd med mig själv. För att jag åstadkommer saker, och för att jag faktiskt lyckas ibland.
Jag har jobbat sedan 9 i morse and I just keep on going.. Men strax är det kväll – eller det är det redan. Men strax har min kropp och mitt huvud varvat ned, smält alla dagens intryck och gått in i kvällsläge. Egentligen skulle jag ha tvärhoppat in i duschen innan det händer, för jag är rent utav helt kass på att duscha på morgonen.
Så. Ett litet inlägg hanns ju med i allafall. Kort men än dock.
Jag har en riktig skitdag idag. Jag är inte bakis, bara trött. Och less.
Ett tröstande och uppmuntrande ordspråk, dagen till ära:
På en rullande sten växer ingen mossa.
Jag blir så superinspirerad av sminkbloggen som jag länkar till från min blogg. Jag är så inspirerad att jag till och med steg upp 10 minuter tidigare idag för att testa en ny make up! Det blev väl hyffsat, men jag har en låg väg kvar innan jag är lika duktig som hon är. Jesus vad jag önskar att jag också var så grym på att sminka.
Kavajfredag idag alltså. En tradition från Kalix som jag tänkte att jag skulle anamma i Arjeplog också. Även om jag kanske inte varit den mest nitiska kavajbäraren i Kalix så är det väl aldrig för sent att snoffsa till sig en fredag. Det känns lite roligare att jobba när man har en good hairday och sminket sitter där det ska.
Vad händer i helgen gott folk?
