Subscribe

Archive | Allmänt

let poems do the talkin’

image9

Inget är vackrare än månens bleka sken
som kan få den tröttaste människas ögon
att tindra. När daggen lägger sig i gräset
som en matta av silver och när nytt hopp
föds för en ljusare dag. Inget kan vara
skönare än att betrakta skuggornas svala
dans och sakta gunga med när de svävar
som änglar på lätta fötter. Natten är min tid
för njutning. Sakta vaggas jag till sömns av
stjärnornas tysta glitterspel och det är då jag
önskar att stunden kunde vara för evigt.
När solen till sist målar upp en ny dag med
starka pasteller, flyr du likt en förrymd fånge
för att om blott ett par timmar komma tillbaka
och trollbinda mig som inget annat kan.

Fia


image12

Det finns en saga om en fågel som sjunger endast
en gång i sitt liv, men då sjunger den vackrare
än någon annan varelse på jordens yta.
När den lämnar sitt bo söker den efter en törnbuske
och ger sig inte förrän den har hittat en sådan.

Sedan sitter den och sjunger bland de taggiga grenarna,
fastnaglad på den vassaste och längsta taggen.
I sin dödskamp sjunger den vackrare än
både lärkan och näktergalen.
En enda storartad sång till priset av sitt liv.
Men hela världen stannar för att lyssna
och Gud ler i sin himmel.
Ty det bästa kan endast födas ur stora smärtor…

Så säger åtminstone sagan.

Karin Boye


O bröder o systrar, säg mig vad saknad är.
En dag stannade världen,
stod stilla i flera minuter.
Tårar brände i mina ögon och skar djupa sår i mina kinder.
O bröder o systrar, varför just du?

O bröder o systrar, du är borta.
En minut utan dig är som en hel evighet,
en evighet som är så ensam.
Hur skall jag kunna leva ett helt liv utan dig?

Bröder o systrar, Han finns nog inte.
Fanns Han så hade han skonat dig.
Du skulle fortfarande skratta ditt underbara skratt
och finnas här vid min sida.
O bröder o systrar, jag tvivlar.
Jag undrar om du ser mig,
mig och mina tårar,
Jag undrar om du kan höra när jag ber,ber för dig.

Bröder o systrar. låt tårar falla, ty sådan är saknaden av en vän.

Fia
image11

destruction of a wrecking ball

En bild säger mer än tusen ord.

image8

Efter nästan en vecka av dålig sömn så rasade allt.

Tårarna kom igen, troligtvis mest för att jag var så dödligt trött. Att bli
utkallad på jouren idag tog helt knäcken på mig. Som jag kämpat i
veckan för att hålla mig upprätt, hade verkligen hoppats och trott på
att slippa jobba fredag också.

Jag fick svälja min stolthet och allt vad arbetsmoral heter och sjukanmäla mig.
Någon kompdag var det inte tala om eftersom det verkar vara personalbrist på
Arlanda för tillfället. Skönt iaf att jag fick full förståelse över telefonen, det var nog
jobbigt att ringa och förklara hur det låg till, berätta vilken jobbig vecka jag haft och
att jag nog hade varit en fara för mig själv och andra om jag flugit idag.

Inatt har jag tagit igen efterlängtad sömn, 12 timmar skön och lugn sömn. Det 
hjälper så mkt att bara få vara hemma och att slippa sova själv. Sover man inte
fungerar ju inget annat heller. Hoppas på att kunna ställa tillbaka dygnsrytmen
i helgen och bara rå om mig själv. Göra saker som faller mig in och tillåta mig
själv att vara glad de stunder jag är det.

Ringde Jennifer och vi stack ut till Rappatjärn i de vackra vädret och pratade.  
Fortfarande så många frågetecken och existensiella frågor som rör sig i huvudet.

Datumet för begravningen är satt nu. 16 maj.

fia.

Att du kunde dö, det hade jag glömt

Dagarna går, nätterna desto långsammare. Försöker hålla mig sysselsatt med
diverse korsord, bilstädning, pusselbyggning o så. Men så fort jag lägger undan
mina saker och sitter stilla i min ensamhet så kommer allt igen.

Sover oroligt, och dom få sömnsnuttar jag lyckas få till så drömmer jag
konstiga drömmar. Kan inte kalla det för mardrömmar heller, för jag vaknar
ju inte kallsvettig o vettskrämd. Minns inte heller vad jag drömt, är bara vansinnigt
orolig när jag vaknar och har en hög puls.

Har valt att vara mkt ensam nu de här senaste dagarna. Har suttit för mig själv timtals
och tittat på bilder, försökt minnas och framför allt – försökt att inte glömma.

Idag gjorde jag nått som jag väntade för länge med när per gick bort. Jag provade
ringa till Mickes telefon. Inget svar förstås, och jag kommer nog att ringa fler ggr.
Jag vet liksom inte vad jag ska göra för att få mig själv att förstå att han är borta.
Alla bra är sätt utom dom dåliga, och allt som bara kan göra det här verkligt för mig
måste jag ju testa.

Nu till lite tankar runt om allt som hänt.

Jag lärde känna Micke genom Challe. En gång min bästa vän, och så har det förblivit
åtminstone i mitt minne. När jag fick beskedet var hon den första jag tänkte på. Det kändes
mer självklart än något annat att ringa och fråga om hon hade fått veta nått. Det kändes lika
självklart att vi skulle göra det här tillsammans, och jag kan inte komma på ett annat sätt jag
skulle ha klarat av det på. Ensam är inte alltid stark.

Trots att det gått så många år, och mkt har hänt så var vår kram de mest rena jag nånsin
varit med om. Vi har gått miste om mycket i varandras liv, men vi kommer alltid att ha dom
åren vi hade tillsammans med Micke o Kenneth. Betydelsefulla, värdefulla år.

Hur jag än vrider och vänder på det så kommer han ju inte tillbaka, jag önskar
bara att det fanns någon som kunde berätta för mig hur man gör för att gå vidare.

fia. tacksam

2 meter kärlek lämnar stort tomrum

Där låg han. Eller inte han, de va mickes skal som låg där. Ett tomt skal, helt avstannad, helt kall, inga hjärtslag, ingen färg. Så lite micke som de kunde bli. Men fortfarande så fin, så fylld av ro. Ingen smärta, inget blod. Bara som en vaxdocka, helt overkligt.

Det känns så kontigt att se ett skal av en människa som för ett tag sen stod upp, log, tog en cigg och drack en öl. Njöt av livet i fulla drag.

Vart tar det som jag kallar jag vägen? Det som vi känner med, det som vi tycker med. Det som får oss att skratta och gråta. Det där som som bubblar inom oss när vi är lyckliga? Det kan bara inte slockna, livet är på tok för komplicerat uppbyggt för att bara en dag stanna.

Alla dessa nätter i kåtan, eller att ej förglömma alla kortkvällar vi hade i Abborrträsk. Har alltid haft ett gott öga till micke, en ängel har han alltid varit, trodde bara inte att han skulle bli en riktig så här tidigt. Kanske är jag självisk, men jag är så förbannad och besviken på att de blev just han. Varför inte nån annan? Ja precis, vem bestämmer vilket människoliv som är mer värt än ett annat? Kunde ju lika gärna ha varit jag eller nån annan.

image7
2 meter kärlek som alltid har en bit av mitt hjärta. Tack för tiden vi fick tillsammans Micke!

fia. jag är tom på ord

19 april, sorgens dag i Arvidsjaur

Jag har just vaknat, det ringer i mobilen från ett nummer som jag inte känner igen. Det är Nicklas som jag inte pratat med på väldigt länge, blir förvånad över varför han ringer.

"Hej fia, du jag måste berätta nått, det kanske inte är så kul men jag vill att du ska veta.." Samma fras som förra gången..

Jag vet ingenting och känner paniken växa inombords.


Min vän Mikael Lundberg omkom idag i en skoterolycka.

Död.
Död som i att hjärtat inte längre slår och som i att hjärnan inte fungerar.
Död som i att ännu ett par ögon har slutits för att aldrig mer öppnas.
Död som i att jag aldrig kommer att se honom igen.
Död som i minnesstund, begravning, tårar och saknad.

Tragisk olycka av ännu okänd orsak

Hans liv gick inte att rädda

Chockade kamrater såg hjälplöst på när deras vän dog

Egentligen finns inga ord som kan sätta fingret på vad jag känner, försöker bara skriva av mig den sorg och frustration jag känner över att inte ha kunnat göra något åt det. Världens snällaste människa har nu tagit sina sista andetag och lämnat jordelivet. Han var, som jag brukade säga, 2 meter ren kärlek.

Alla tårar känns förgäves, men jag vet att dom behövs. Tårar läker och får oss att kunna gå vidare. Tårarna river alla murar av vad man borde känna och vad man borde säga.  Tårarna gör oss sårbara och avväpnar oss när vi i svåra stunder behöver tröst.

Man kan aldrig säga för mkt till sina vänner hur mkt dom betyder, för ena stunden finns dom bland oss, o andra sekunden är dom borta.

fia. med sorg och saknad

Get ready for life as it should be

Tillfrisknad, nyduschad, sminkad o fräsch sitter jag nu här, luktar plommonros (eller snarare kokos) och funderar vad jag ska ge mig ut på för äventyr idag. Arvidsjaur kanske? Ja kan man tycka, men Micke som jag ska umgås me idag brukar inte vara så het på jauret.. vilket även brukar vara ett vanligt förekommande fenomen bland arjeplogsinvånarna.

Skulle behöva handla lite onödiga saker, äta palt på 21:an, handla mer onödiga saker samt en minidammsugare som macke vill ha. Tillbaka till alla problem katter medför. Kattsand ÖVERALLT! Å i vanliga fall är de väl jag som gör mesta delen av städningen i detta hushåll, men nu har jag satt ned hela foten och begärt lite avlastning. Det finns verkligen roligare saker att ägna sin lediga tid åt än att städa. Så sagt o gjort, macke vill nu ha en sån där elektrisk dammsugare som ska hänga i hallen som bara är att slita lös o dra igång när man vill använda den. Ja varför inte, alla sätt är ju bra utom dom dåliga har jag hört.

Vidare så har jag aldrig varit så här rastlös. Har ju legat insjuknad i diverse förkylningar med skumma symptom sedan tisdag natt förra veckan. Att ligga nästan en hel vecka sätter ju sina spår i kroppen, och med överskottsenergi som vilket annat dampbarn som helst så måste jag göra av med lite frustration över att ha varit ensam i tystnad allt för många dagar nu. Å hur gör man de i en lägenhet på 70 kvadrat när man inte får vara ute eller träna? Ja de vette gudarna.

fia.

Vi som är födda på 80-talet

ooo, jag läste just denna på Peakens blogg, och jag lovar de ger en del nostalgikänslor! haha. Så ta er tid att läsa igenom den, de är helt klart värt de.

Det var vi som…

’knackade på’ hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem.
Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal pet-flaskor som behövspantas för att köpa 100 st 50-örestuggummin
Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt
Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare
Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade
Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfiskenoch baddaren
Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen
Vi som samlade på allt – främst kapsyler
Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin
Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda sammafraser som i ’Berts Dagbok
Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola ’gömställen’ som det fanns på TV
Vi som förmodligen var den sista generationen att motta hemstickade tröjor och sockar från våra far/mor-mödrar
Vi som på egen hand lärdes ossdatorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail
Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal
Vi som trodde att vi blev rika när guldtian ersatte papperstian
Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan
Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen)
Vi som trodde att pins i stil med ’Rör inte min kompis’ skulle förändra världen
Vi som använde gnuggisar dagligen
Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks
Vi som började ’hänga med våra polare’ när det blev för ocoolt att’leka med våra kompisar’
Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan
Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten
Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram
Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs
Vi som spelade in musik på kasettband genom radion
Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google
Vi som frågade chans på någon ny varje vecka
Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter
Vi som drack Cuba Cola och Jaffa
Vi som läste OÄ i skolan
Vi som insåg att dagliga duschar och deodorant är en självklarhet
Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV
Vi som fortfarande säger negerbollar och aldrig har sagt det och menatnågot förolämpande
Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrandepinnar och tesvamp
Vi som har gjort massvis med busringningar innan ’Anitan’ dök upp
Vi som smällde äkta tiger-smällare och thunder kings (inga nyamjukisvarianter) varje nyår
Vi som åkte båt till Danmark
Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen
Vi som tvingades runt för att sälja bingolotter/ Kvällsposten varje vecka
Vi som fick fler finnar av Clearasil
Vi som hade förstaklickare-kepsar
Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten
Vi som läste Lyckoslanten
Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga
Vi som var med på rökrutornas tid
Vi som drack Sunkist ur pyramidformade förpackningar
Vi som kallade 1:orna för ettakladdare
Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma
Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem
Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson
Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött,och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag
Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme
Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost
Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra
Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka
Vi som var de första i backen med snowboard
Vi som använde telefonkort och beeper innan mobilernas tid
Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna
Vi som spelade snake på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren
Vi som älskade bockastyren och max antal växlar på cyklar
Vi som hade föräldrar som inte helt förstod att varumärken betydde allt på skolgården
Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det
Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt
Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet
Vi som går igång på ’När du hör den här signalen… *pling* …när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjarvi…’
Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk
Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen
Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio
Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm
Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kassetband
Vi som hade bänkar med lock på
Vi som fick de blåaste tungorna av Vira Blåtira
Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 istället för 90 000
Vi som gick omkring med väldigt korta magtröjor med oanständiga texter på de ännu ej utvuxna brösten och kunde göra så för att våra föräldrar inte förstod texten som stod på engelska
Vi som gjorde fingerlekar med garn’ såsom vaggan, eifeltornet,fiskenätet
Vi som kunde ringa in och få chansen att spela Hugo i direktsändning(och tycka alla andra var så dåliga) för att vinna sega råttor av SofiPropp
Vi som glömde skrivstilen snabbare än vad vi lärt oss den
Vi som vet hur man gör popcorn på spisen

Good news! My brills are back!

Jag har verkligen tänkt ett tag nu att jag ska ta tag i bloggningen, men eftersom jag drabbats av den skoningslösa förkylning som går just nu så har jag helt enkelt inte orkat. Men nu, eftersom min soulmate peaken peakat mig lite så är jag här igen. Snorig, röd i ögonen med en färsk finne på hakan, fräshare än aldrig förr.

Har inte tagit mig ur sängen ens, eller jo, jag fick allt masa gammkroppen till köket och ordna lite fika. Äta bör man annars dör man, och nöden har ingen lag så de fanns inte så många alternativ. Macke knegar ju, och inte har han ju tid att ta hand om en dödssjuk fia när livet känns som värst. Jag vet, jag tycker så fruktansvärt synd om mig själv just nu.

så vad har hänt på sistone?

Bruttan ringde här för någon dag sen och kom med väldigt goda nyheter. När jag o Macke va på kreta i somras så köpte jag ett par otroligt snygga och otroligt fejkiga Dolce Gabbana solbrills. Efter hemkommandet så försvann dessa och jag har verkligen haft sorg över detta. Bönhörd som jag blev, ringer som nämnt ovan, Rut och undrar om jag saknat 2 par brillor! Lovely! Jag kan snart alltså åter pryda min lilla näsa med dessa gigantiska skönheter. (dvs när vädret tillåter och snoret försvunnit..)

Så till dagens I-landsbekymmer

Jag har nu legat här hela förmiddagen och zappat fram o tillbaka på tv:n, och inte ETT vettigt tvprogram har dykt upp hittills. Det kan inte vara meningen att man ska se tv på förmiddagar, för om man inte känner för att spela bort en massa pengar på ett av dom där löjliga ring-in-å-gissa-de-självklaraste-ordet-i-världen-programmen så är de fin rumpa man ska få genom det senaste Vibratone bältet. Shit. Hur dumma tror ni att jag är egentligen?? Och snälla svara på denna fråga, VEM i helvete vill ha ett sånt jobb där man kallpratar oavbrutet i en timma om ett ord som är så enkelt att en treåring skulle klara av det?
Pinsamt.

fia. snorig och förbannad

Frontalkrock me fjällvärlden

Sådär ja, hemma igen efter en underbar helg uppe i fjällvärlden,
närmare bestämt en bit ovanför Vouggatjolme i Sildutdalen.

Ja, vi kan ju börja med frontalkrocken jag lyckades med under influens
av alkoholen. Så här i efterhand känns de lite löjligt, jag kom åkandes
i en av ravinerna på Bäno som är full av fjällbjörkar. Lite lullig av någon
öl så blir man ju hulken själv och jag missbedömde avståndet mellan
mig och den stackars björken helt fatalt och hann just och pass väja
undan brädan för att undvika de oundvikliga. Haha, framåtlutad som jag
stod så passerade brädan björken men inte mitt huvud utan där tog det
pangbom tvärstopp och där blev jag liggandes en stund.

Ingen vital del skakades alltså och allt var frid och fröjd. Jag är fullt återställd
och minns både mitt namn och min ålder. Det är väl de mest väsentliga?

Lite skoteråkande och skoterkörande har jag hunnit med också. Kände mig
som en äkta skogshuggare igår förmiddag när vi var ute o letade "torragor"
alltså, träd som dött o torkat men fortfarande står upp. Letade på en, hoppade
ikull den och drog hem den bakom skotern. haha.

Nu är jag hemma igen för att ha lite mer standby, sen återvänder jag nog upp
till skoterparadiset nästa helg igen. Gäller att passa på nu när tillfälle o grannväder ges.
 

Ah well, återkommer med lite fina bilder när min andra hälft kommit hem med kameran!

fia. when nature is calling..

Två pannkakor o en köttfärssås senare

Ja herregud, här lyser flitens lykta vill jag lova! Inför helgens
stundande fjälltripp så har jag gjort livet lite enklare för mig
och förlagat en massa mat. Som rubriken kanske avslöjar så
blev de ett storkok med köttfärssås och två pannkakor. Pannkakorna
blev ett större projekt än jag väntat när jag insåg att jag faktiskt bara
äger en långpanna. Suck, diska hör inte till mina favoritsysslor om
man säger så..

När jag väl var färdig med kockandet var det ju hög tid för middag, men jag hade tappat all aptit av all matlagning så det fick bli en sen middag idag också. Varma mackor idag också. Jag är inte kvinnan av stor variation när latheten slår till. nä de är ju tydligt..

Vidare så har jag handlat förnödenheter för helgen, bland annat lite frukost.
Kan ju alltid vara bra. Kört en tvättmaskin idag också, OCH JA jag vet, jag har
inget liv. Det är tvättmaskinen och jag numera. Av någon outgrundlig anledning
verkar tvätten hopa sig som dammråttor under sängen. Och dammråttor gott folk,
det är ett ständigt återkommande problem när man har katter, men det ämnet
har jag redan berört så jag kan bespara er en hel uppsats om det igen. tack gode gud för de!

Funderar lite på en kall öl, men de kändes samtidigt för nedrans onödigt.

fia.  Taking the fight is the life of a hero