En otroligt kämpig förmiddag. På många sätt. Tog bilen och körde till min morfar i Mellanström, och det verkar inte spela någon roll att det är 3 månader sedan mormor dog, det känns fortfarande lika knasigt att kliva in innanför dörren i huset när jag vet att hon inte är där. Men samtidigt så hemma. Det finns fyra ställen som jag räknar som mina hem. Min och mackes lägenhet förstås, mamma o pappas hus i Arvidsjaur, mitt rum i Kalix och mormor och morfars hus.

Och nu förstår jag vad ”walking down memory lane” innebär. När jag sitter och minns mormor och allt vi gjort tillsammans poppar det upp bilder huller om buller. Jag tvättar hennes hår över handfatet i badrummet, vi spelar kort i köket, vi promenerar i skogen med varsin 10-litershink med hjortron, vi sitter i en bil och pratar om framtiden. Vi bakar 20 rulltårtsbottnar, jag hjälper henne att fila fötterna, hon bleker slingor i mitt hår och vi promenerar på en äng.

Och underligt nog är det helt vardagliga saker jag kommer att tänka på först. Gud vad jag saknar henne.