Åh ,vad glad jag blev för den lilla respons jag fick på inlägget ”Vem är du?”. Det är kul att veta vem som läser min organiserade smörja. :) Ja, för det är väl ungefär vad det är. Ibland försöker jag reflektera över vad jag borde eller inte borde skriva om. Nätet är stort och vem som helst kan ta del av mina tankar. Men i slutändan skriver jag alltid när andan faller på, och det som faller mig in. Visst, lite filter måste man ha, men vad är meningen med en personlig blogg om man inte är personlig?

Jag tycker att man måste kunna skriva om sorg lika väl som man skriver om glädje och ilska eller uppgivenhet. Det är tyvärr en del av livet och det vore konstigt och udda att inte beröra saker som är ledsamma eller rör upp känslor på annat vis. Givetvis med lite finess och en stor dos censur. Vad tycker ni? Är jag för personlig ibland?