Jag spontanåkte till min faster i Enköping i lördags. Det kändes lite roligare än att äta glas i solen själv som var min grundtanke med dagen. Ensamhet i all ära men ibland blir man så jävla less på sig själv bara.

Lika spontant kastade jag ihop ett ombyte och sminkväskan. Borsten fick stanna hemma. Jag hade knappt en timma på mig till tåget skulle gå och det blev bråttom. Jag hann – med tre minuters marginal!

I alla fall. När jag kom fram bjöd Enköping på minst lika bra väder som Stockholm. Vi tog en lång promenad efter en isig skogsväg. Rätt vad det är, när jag går och oroar mig för att min betydligt äldre faster ska ramla, drar jag själv iväg århundradets vurpa och landade på höger arm. Bra.

Jag hade så ont i morse att jag knappt kunde fixa håret. Är inte vurpor typiskt pensionärsgöra?? Jag är på tok för ung för att börja bryta några lårbenshalsar redan nu. Vad händer efter det liksom? Tandlossning? Nä nu äre fan bara skärpa sig.