Tema 80-tal på Silverhatten igår. Vad kunde gå fel? Inget! Jag hade neonrosa leggings, benvärmare, reebook, färgglad midjejacka och håret i en snofsig men slarvig tofs på sidan av huvudet. Till det en turkos ögonskugga och ett topphumör. Enda problemet var att jag mer eller mindre var ensam om att ha ansträngt mig. I vimlet syntes den ena svartklädda personen efter den andra och jag hade nästan gett upp hoppet – men så hände det. Där på dansgolvet i discoröken uppenbarade sig en lika färgglad och uppiffad tjej som mig själv. Och hela min kväll var gjord.

Vi dansade i neon, visade våra bästa 80-talsmoves och njöt av att vara samma människor i grund och botten, men i en färggladare värld. Och det var inte bara roligt, det var fullständigt fantastiskt! I närmare två timmar höll vi igång på dansgolvet. :)Det behövde jag. Senaste utekvällarna har varit okej, men inte mer.

Nu börjar jag vara redo för Stockholm. Mitt självförtroende är boostat efter fin textkritik på ett reportage jag skrev förra veckan. Visserligen en skoluppgift som aldrig ska publiceras, men det gör inte så mycket. En del vardagsproblem är lösta och jag fortsätter se positivt på vardagen.

Det här kommer att bli bra.