En tanke slog mig när jag, 22.30 en söndagkväll, får för mig att stryka blusen jag tänker ha på mig i morgon. När hände allt det här?

Låt mig förklara. Om man bryter ned den enskilda strykhändelsen i småbitar utkristalliserar sig skrämmande vuxen människa.

1. Jag planerar i förväg vad jag ska ha på mig för att framförhållning är något jag ser som en dygd.

2. Jag vet att det heter blus och inte skjorta.

3. Det faktum att jag köpt en blus som måste strykas efter tvätt.

4. Jag bryr mig om att blusen inte ska vara skrynklig och jag äger både strykjärn och strykbräda.

Och där jag står och stryker dyker det bara upp fler och fler tecken på att jag närmar mig begreppet tant med stormsteg; Skurmoppen hänger prydligt på tork efter lördagens städning (som dessutom utfördes med såpa istället för något hippt Ajax), jag packar upp resväskan och hittar mitt nyinköpta ekonomipack Barntvål som jag fyndat förmånligt på Coop i Arvidsjaur efter jag läst om hur återfettande och skonsam den ska vara. I garderoben hänger sju välstrukna kavajer, och efter en snabb överblick kan jag konstatera att mina T-shirts med coola tryck numera är av en utrotningshotad art. Jag trodde dessutom på riktigt att min kusin delade med sig av något mycket personligt och intimt när hon sa att hon ”dygnat”. Det heter vaka, okej?!

Det är inte längre tio tecken på tant. Idag är listan snarare oändlig, och vet ni vad? Det känns riktigt jävla bra!