Som om det inte var nog med elände att sätta sig på bussen idag får jag veta att man FÖRLÄNGT min rutt med 30 minuter. För evigt typ! Nu tar det sex och en halv timma. Detta är verkligen en prövningarnas tid.

Jaja. Nu är jag åtminstone framme. Mitt rum står kvar som jag lämnade det, om än lite dammigare än sist. En av mina krukväxter har dött. Någon har i alla fall känt av att jag varit borta. Kanske rent av saknat mig. Men ni kommer väl ihåg vad vi kom överens om gällande bortskämda blommor? Jag har åtminstone hållit min del av avtalet om än det resulterade i ond bråd död. Så går det!

Sista terminen nu. Ligger i min säng och tänker på att allt det här är borta om bara några månader. Det känns både skönt och oskönt. Mest vemodigt faktiskt, även om jag vet att jag har något roligt att se fram emot till sommaren. (resten av mitt liv!) Ja, och mitt nya jobb förstås. Jag har sagt det förr men jag säger det igen; Det här ska bli mitt bästa år på väldigt länge!