För någon vecka sedan knackade en gammal dam på dörren på mitt kontor och klev in. Hon drog mödosamt av sig sina vantar, torkade bort resterna av snöfallet från ansiktet och slog sig ned i fåtöljen mittemot mig. Den här damen skulle fylla jämnt och ville köpa en annons i tidningen för att berätta om det. Tyvärr hjälper vi inte till med sånt på kontoret längre, utan man hänvisas till endera ett opersonligt internetformulär, eller ett telefonsamtal med någon på annonsavdelningen i Piteå. Jag förklarade det nya för henne, hon såg besviken ut men tackade i alla fall för informationen och skulle precis resa sig upp när hon hejdade sig ett slag. Hon sjönk tillbaka i fåtöljen, mönstrade mig med nyfikna ögon och sa: ”Men snälla, berätta vems dotter du är, du är så bekant!”

Och faktiskt så verkade damen lite bekant för mig också, men det gör ju de flesta när man bott halva livet i en kommun med 2800 invånare. Jag sa att jag nog mest liknar pappa, och att han kommer från Arvidsjaur, men att min mamma är från Mellanström. Jag hann inte säga mer innan tanten avbröt mig med orden: ”Margaretha var min bästa kompis…” Damen fångade en rymmande tår från ena ögat med baksidan av en skrynklig hand och ursäktade sig. ”Jag blir så rörd. Din mormor pratade mycket om dig.”

Där satt jag alltså med kvinnan som varit mormors bästa vän ett helt liv. En dam av samma skrot och korn som antagligen vet mer om min mormor än någon annan. Fotspår i sanden från en tid som passerat för länge sedan, men som säkert känns precis som igår för henne. 

Hon började berätta om mormorminnen som kom till henne spontant, och även om vi bara hann skrapa på ytan så var det som att få en dos av mormor som jag så länge längtat efter. Abstinens. 

Vi avslutade samtalet med en lång kram. Damen gick hem till sig utan födelsedagsannons, och jag satt kvar en lång stund och bara lät tankarna vandra; Saknad känner ingen ålder, den är likadan för mig, 32 år, som för damen som är nästan 50 år äldre. Vi hade en gemensam nämnare, trots så många års åldersskillnad, och det är intressant att tänka att man kan ha så mycket gemensamt med någon man inte känner. 

Gillade min mormor henne så mycket att de hängde ihop ett helt liv, skulle jag med all säkerhet också göra det.