Alltså det här med separationsångest har ju verkligen gått och blivit min grej verkar det som. Mamma och pappa har varit här sedan i tisdags och i morgon åker dom igen. Det har varit en härlig vecka på alla sätt och vis, men det är väl egentligen inte förrän man får sällskap som man inser hur ensam man varit.

Jaha, dags igen alltså. Förra söndagen låg jag hemma i arjeplog i sängen på morgonen och kände mig ytterst eländig, den här söndagen verkar bli ungefär likadan. Lägenheten kommer att kännas stor och väldigt tom i morgon kväll.

Söndagsångest fick helt plötsligt en helt ny innebörd.

Så här bra tycker mina smalben om idén med epilator. Små prickar som kliar – jag fattar vinken.