Inte mindre än sex liter vinbärssaft blev det av årets skörd. Det går inte ens jämföra med fjolårets blygsamma två-tre liter. Man skulle kunna anta att den varma sommaren har haft ett finger med i spelet, men jag väljer att tro att det var min brutala och ytterst amatörmässiga beskärning av buskarna i fjol höstas som gjorde susen. Det och två säckar kogödsel.

Ska aldrig glömma när svärfar kom förbi mitt under brinnande buskklippning och frågade om jag visste vad jag höll på med. Det finns tydligen bra manualer och tips över hur man gör på det rätta sättet, men jag gillar som bekant att leva mitt liv lite on the edge, så att säga. Att beskära en buske utan att veta hur man egentligen gör är väl ett typiskt bra sätt att föra in lite vardagsspänning i tillvaron? Mitt svar blev således: ”Jag har ingen jävla aning om vad jag sysslar med, men kul är det!”

På bild: fjolårets busk-massaker och årets stolta samling av färdig saft. Ett bevis i sig på att man visst kan lära gamla hundar att sitta. Eller trädgårdsanalfabeter att tämja moder natur.