Igår var jag på årets sjukaste föreläsning. Den var inte sjuk för att föreläsaren var konstig, det var ämnet som var så fruktansvärt vidrigt. Jag, Sofia och Lena (gamlingarna, tillika extramammorna i vår klass) satt 2½ timma och lyssnade på en man som pratade om farorna för barn och ungdomar på Internet. Bland föräldrar i alla åldrar satt vi. Lika häpna och minst lika illamående av avsmak som alla andra.

Vet ni att det inte ens tar fem minuter för en 12-årig tjej att få kontakt med en man över 30 år på internet? ”Vill du bli av med oskulden?” Jag vrider mig själv i plågor när jag tänker på min kusin som är nyss har fyllt tio år. Men alla män och gubbsjuka gubbar är inte så påstridiga. Från början.

I utbildningssyfte satte jag mig ned i gårkväll och loggade in på ett chatrum. Det tog 10 minter. TIO MINUTER! Sedan hade jag napp. En 32-årig man från stockholm. Arbetslös. Gillar fotboll. Och flickor som rider. Jag sa att jag var 12 år. ”Du kanske tycker att jag är för ung för att flirta med dig?” Det kliar under huden. Knogarna längtar efter att få möta hud och ben i en våldsam förening.

Och det här händer överallt. På varje forum där det finns unga tjejer finns det även män som är ute efter. Ja, jag vet inte. Min fantasi kan inte sträcka sig så långt. Till och med på SVT:s Bolibompasida, och på Libresse där unga tjejer diskuterar sin pubertet och första menstruation.

Hör ni någon gång talas om Mats Andersson, internetanalytiker som jobbar på ett företag som heter Netscan – kontakta honom och gå på en av hans föreläsningar.