Snart åker den här damen utomlands och lämnar mig ensam i snöeländet några månader. Gud vad jag önskar att jag kunde följa med! Gud vad jag önskar att vintern inte skulle kännas så oändligt lång. Gud vad jag önskar att jag inte skulle börja gruva mig för den redan innan den är här…

Suck. 

Vi hade i alla fall kul på marknan! 

Den är över nu. Utvecklingsfasen. Vi sover, vi äter och vi skrattar igen. Det var det här jag längtade till, ett andrum där Sune är sitt eget härliga lilla jag igen. Kan till och med sträcka mig så långt som till att säga att han är världens bästa unge! Den ni! Den kovändningen! ;) 

Förhoppningsvis får vi en hel månad av detta innan det är dags för nästa fas. Men den tänker jag inte fundera på nu. Faktiskt inte överhuvudtaget! 

När förnuftet viskar ta det säkra före det osäkra, men hjärtat skriker HOPPA!

Så kom äntligen 5 oktober som känts så avlägset. Fick träffa en specialistläkare idag och gå igenom mina provsvar ordentligt. Allt tyder på en typ av giftstruma man kan få under året efter man fött barn. En bra och en dålig nyhet: Den bra – om det är den varianten är den självläkande och försvinner med tiden. Behöver ingen behandling. Den dåliga – man får ingen behandling och kan alltså få dras med ångest och sömnproblem i månader innan det går över. Läkaren sa att det är vanskligt att medicinera värden under förändring, och det köper jag. Hade dock hoppats på att komma hem idag med en mer konkret plan, men man kan inte få allt. 

Nåja, det kunde ha varit värre. Upp med hakan och en dag i sänder!