.. men hemma bäst.

Tänk att ett gammalt hederligt svenskt ordspråk kan vara så rätt ibland.

En lugn lördag i soffan med lite popcorn var precis vad jag behövde. Förkylningen gör sig fortfarande påmind och jag orkar inte så mkt. Skulle vara ytterst intressant att veta om det är svininfluensa eller inte som härjar i min arma kropp. Inte för att jag tror att det spelar nån roll. Och på tal om den, vilken jävla hysteri! Folk hamstrar handsprit som om jordens undergång var nära, det är ju faktiskt bara en förkylning.

Nått jag irriterat mig på är mediernas skrämselpropaganda kring viruset. Stackars alla dessa människor som verkligen tror att vi alla går en säker död till mötes. Jag försöker ta det hela med ro. Det kan aldrig vara nyttigt att gå omkring helt orolig och svettig med hög puls, är det nån gång man blir mottaglig för virus så är det väl då! 

Ikväll har jag syndat så inni helvette. Har beställt kläder på nätet, ätit popcorn och lakritsal å de känns så jävla bra! :) Tänk att det kan vara så underbart att vara hemma efter bara 5 dagar borta. Arjeplog är helt dött ikväll, men jag har aldrig känt mig så levande.

Fia 

Hej på er! Jag har, efter omständigheterna och en hel del tårar, överlevt flytten och aklimatiseringen till Kalix. Nu efter att ha fått känna på journalistlinjen och träffat en massa härliga människor så känns det 1000 gånger bättre än i söndags kan jag lova.. :)

Vi har hunnit med att skriva vår första uppgift, ett personporträtt, och det känns jättekul. Man märker dock hur osäker man är på styckesindelning, citat och allt sånt som man aldrig behöver oroa sig för när man sitter här och dövsvamlar. Hädan efter ska jag dock försöka rätta mig efter reglerna så att jag inte tappar allt jag lärt mig bara för att jag slappar när jag sitter här och skriver. 

Hur är då Kalix? Ja, jag har inte hunnit få mig en rättvis bild ännu eftersom jag knappt lämnat skolområdet. Det blir bara så att man inte riktigt orkar hänga runt samhället när allt man behöver finns inom 100 meters avstånd. Här lever vi i vår bubbla och jag trivs bra med mina korridorskamrater. En eftermiddag gav vi oss på utmaningen att åka lokalbuss nrä vi skulle ner till Coop för att förse oss med lite skolmaterial. Ditresan gick galant, men intet ont anande var vi när vi knatade tillbaka till busstationen. Där fick vi se att sista bussen tillbaka gick 18.10, och min klocka visade 18.18. SUCK. 30 minuter senare, svettiga och trötta hade vi knatat tillbaka till skolområdet. 

Man lär så länge man lever.

Nej nu får det vara bra för den här gången.

Fia 

Ja herregud, att det skulle vara så här mycket att packa inför Kalix o skolan hade jag inte tänkt på. Har hållit på i drygt en timma och tror fortfarande att jag glömt hälften. Men det är väl så det ska vara?

Känns sorgligt att samla ihop grejer för att bygga ett nytt hem igen. Visserligen bara för 2 år framöver, men det är tanken på att det blir ett hem utan Macke som känns ledsam. Det är ju Vi som satt prägel på Vårt hem, å nu vet jag inte riktigt, jag känner mig förvirrad och likte ängslig över en sån radikal förändring i livet. Samtidigt känns det sjukt inspirerande att jag äntligen har bestämt mig för att våga testa göra något som jag drömt om sedan tankarna kring media dök upp redan på högstadiet. Å som 24åring kan ni ju räkna ut hur länge det är!

Min sista kväll hemma ska fyllas med kräftskiva hos moster och mera soffmys. Guuuuuuuuuud vad jag kommer att sakna vår soffa. Det är min favoritplats i lägenheten! I morgon runt lunch styr vi kosan mot Kalix. Önska mig lycka till!

Fia

Jahaja, man han just och pass hem så blev man förkyld. Jag måste ha världens svagaste immunförsvar! Det skulle inte göra mig särskilt förvånad om jag drabbades av svininfluensan också (peppar peppar), om det nu inte är den jag redan har. Nån ska ju vara först som man brukar säga. höhö. Grannväder är de ute också, lite Murphy över det hela. Varför inte passa på att vara förkyld nu när sista varma solstrålarna når oss? Det finns de gott om tid till mitt i smällkallaste vintern. Typiskt.

 Men jag är inte bitter. Jag gjorde en kraftansträngning igår och städade lägenheten utifall att jag skulle bli liggande någon dag framöver. Det är så härligt att vakna upp på morgonen när golven är nystädade, disken undanplockad och toaletten skinande ren. Jag tog dock sovmorgon och lika bra var väl de, Fuglesang verkar ändå inte komma upp till rymden det här halvåret så jag missade ju inget.

Har just lagat köttfärssås och tacogratäng. Varför så duktig undrar ni, ja för att jag ska börja bo i studentkorridor och jag antar att kocken i mig lär lata sig när hjärnan måste användas till studering. Dessutom har jag fått för mig från infon vi fått att köken inte är särskilt välutrustade, men 3 mikrovågsugnar fanns det! :) Nu är jag bara på jakt efter ett litet kylskåp med frysfack som jag kan ha på mitt rum. Kan ju va kul att åtminstone få ha maten ifred nu när man ska dela dusch och privatliv med resten av skolan. Måste dock få tag på ett som inte brummar och lever om, nån sovmorgon blir det nog inte tal om framöver.

Nu är maten snart klar, och jag är lite lämpligt utsvulten. Ikväll blir det en film med limpan så dagen fortsätter i soffans tecken. Helt lagomt jobbigt när man är förkyld!

Om ni har en kyl att sälja, hör av er!

Fia

Ibland när jag loggar in här och öppnar ett nytt inlägg undrar jag vart jag ska börja. Ibland får jag fundera en stund, ibland finns det så mycket att säga att orden snubblar över varandra på vägen ut. Men sidan är alltid lika tom när jag börjar. Och vissa kvällar, precis som den här, så behöver jag lite musik för att komma i rätt form. Ikväll lyssnar jag på Keri Hilsons knock you down och tror att jag helt enkelt lämnar skrivandet till en annan kväll. En komedi och min favoritdipp vankas.. :)

I morrn hoppas jag på bättre lycka med Fuglesang. I  morse satt jag bänkad klockan 7 i vardagsrummet med frukost, fullt påklädd och pigg som få. Å va hände? Det blev uppskjutet till i morrn.. Murphys lag o jag.

Fia