Hej på er! Jag har, efter omständigheterna och en hel del tårar, överlevt flytten och aklimatiseringen till Kalix. Nu efter att ha fått känna på journalistlinjen och träffat en massa härliga människor så känns det 1000 gånger bättre än i söndags kan jag lova.. :)

Vi har hunnit med att skriva vår första uppgift, ett personporträtt, och det känns jättekul. Man märker dock hur osäker man är på styckesindelning, citat och allt sånt som man aldrig behöver oroa sig för när man sitter här och dövsvamlar. Hädan efter ska jag dock försöka rätta mig efter reglerna så att jag inte tappar allt jag lärt mig bara för att jag slappar när jag sitter här och skriver. 

Hur är då Kalix? Ja, jag har inte hunnit få mig en rättvis bild ännu eftersom jag knappt lämnat skolområdet. Det blir bara så att man inte riktigt orkar hänga runt samhället när allt man behöver finns inom 100 meters avstånd. Här lever vi i vår bubbla och jag trivs bra med mina korridorskamrater. En eftermiddag gav vi oss på utmaningen att åka lokalbuss nrä vi skulle ner till Coop för att förse oss med lite skolmaterial. Ditresan gick galant, men intet ont anande var vi när vi knatade tillbaka till busstationen. Där fick vi se att sista bussen tillbaka gick 18.10, och min klocka visade 18.18. SUCK. 30 minuter senare, svettiga och trötta hade vi knatat tillbaka till skolområdet. 

Man lär så länge man lever.

Nej nu får det vara bra för den här gången.

Fia