Mer än 1/3 av journalistettorna är sjuka idag, jag är en av dom. Feber och ont i kroppen. :( Inga problem med lungorna ännu, så något lassarett är inte aktuellt åtminstone.

Vad sysselsätter man sig då med i Kalix i en studentkorridor när man är sjuk? Jag tänkte sova på saken, kanske spela lite Betapet för att få tiden att gå. Jag har även inhandlat ett Aftonblad samt snott en NSD från skolmatsalen – seriös och i behov av uppdatering som man är.

Jaja. Jag återkommer väl så småningom.

Tillbaka på brottsplatsen. I Kalix alltså. Det känns 1. piss, 2. helt värdelöst och 3. ganska oinspirerande. Men det kanske går över.

Läste ett uppslag i gårdagens Aftonblad om kända bloggerskor. Asså, kan vi inte bara reda ut det där en gång för alla! Varför är det tiotusentals människor inne på tex. Kissies blogg varje dag? Är det för att se henne stå framför en spegel och åma sig, självbelåtet tugga tuggummi och prata om plastikoperationer? När blev det intressant? Eller blir det intressant för att det är provocerande? Det är definitivt inte relevant, vilken subtraherar bort en av nyhetskriteriernas vikigaste punkt.

Men är det nyheter? Nej. Förvisso inte, jag kan bara inte förstå varför det lockar så många läsare? Jag skiter väl fullständigt i hur många latte hon hinner med per dag, eller vilket sminkmärke hon föredrar. Och vad blir dom kända för? Jag kanske bara är en missunsam svensk bland många andra, och jag vet inte om ni hänger med i mitt resonemang. Men håll med om att det är en smula bisarrt!

För övrigt vill jag bara gnälla på en sak till innan jag ger mig för idag. Bussvärdar är nog det mest överskattade jag kan komma på just nu. När blev det så komplicerat att åka buss att det behövs nån som gör samma grej som en flygvärdinna förutom att inte peka ut nödutgångarna? Och frågeställning nr 2. Om det nu är prompt nödvändigt, varför finns dom inte på alla bussar?

Jo, för all del kära människor, nu höll jag på att glömma det viktigaste! Jag har funderat ett tag på att skapa en ny blogg med ett roligare namn än borntobewild. Jag har vuxit ur den kostymen och funderar på ett nytt url, så har ni nån bra idé får ni gärna tipsa!

Hemma i norrland efter en veckas ”kappignorering” på tunnelbanor. // Ja för det är väl precis vad det går ut på, att ignorera så hårt att man tror att man sitter helt själv? Eller jag har missförstått ngt? //

Vad hände me Stockholm egentligen? Å när? Snacka om att vara en nobody. Finns inte en jävel som bryr sig om att man är vilsen, eller behöver hjälp att fylla på tunnelbanekortet. Än mindre bryr dom sig om att man har ont i fötterna och inte kan gå så fort. Suckande passerar dem på yttern och stirrar på en precis som om man var pestsmittad. Gud nåde dig om du skulle råka stå på fel sida i rulltrapporna, vem vet, det kanske är någon som måste stressa förbi för att inte missa nästa tåg hem.

Nått som dock fascinerar mig med vår huvudstad, och som jag tänker på var enda gång jag är där, är att alla dom där människorna man möter i kaoset på tunnelbanan har en egen historia. Alla har ett jag och ett förflutet, och alla har säkert något att berätta. Man inser hur liten ens värld egentligen är. Man kan lätt få för sig att världen kretsar kring sig själv – vilket den kanske gör också – beror på hur man ser det. Vad jag vill komma fram till är att varje gång jag är i vår huvudstad väcks en nyttig insikt. 

Jag är ingen storstadsmänniska.

På gott och ont. Men mest gott tror jag. Jag kanske är dum och naiv, litar på folk och kan sova med dörren olåst, men hur kan det nånsin bli negativt? 

Jag har för övrigt överlevt att flyga på fredagen den 13:e. Trots att datumet är sjukt överskattat så kunde jag inte undgå att tänka tanken när jag bokade biljetten. Sjukt hur skrockfulla vi är i Sverige!

Ikväll kan ni beskåda 4 av Kalix Fokhögskolas elever på kvällsöppet som sänds på TV4 kl 22.40! Vi kommer att sitta i publiken! :D

Hej kära vänner. Jag har inte gett upp bloggandet, och jag hoppas att ni inte gett upp hoppet på ett livstecken! Jag ränner omkring i Hufvudstaden på studiebesök i veckan och har inte värst tight kontakt med datorer. Jag lovar att återkomma så snart jag är hemma igen. Då med bilder och en massa att berätta!

Ha en underbar vecka!