Det här med att slå rekord som man helst inte vill ha på sin meritlista… Jag inledde det nya året med magsjuka. Tänkte i min enfald att ”men då är det ju fem år till nästa gång!” Ha! Nu har jag hunnit med en andra gång så här bara några veckor senare!

Jag började ju som sagt må lite halvkasst redan för några dagar sedan, men så igår kväll eskalerade det. Fick riktigt ont i magen, kallsvettades och fick nästan 39 graders feber inom en timme. Utan att gå in på detaljer kan jag bara meddela att jag kan innehållet på samtliga skönhetsprodukter som finns på toaletten efter den här dagen. (När man inte hinner få med sig telefonen och saknar annan lektyr.) 

Så då återstår bara frågan: magsjuka eller matförgiftning? I vilket fall känner jag mig extremt klen för tillfället. 

Ny dag i morgon. 

Tyckte väl det gick ovanligt tungt på mina promenader idag. Andfådd och varm trots låg fart, lite ont i musklerna. Tog nyss feber och har tydligen 37,9! Inte så underligt alltså att saker varit lite extra jobbiga idag. 

Verkligen inte rätt tid att bli sjuk nu! Jag hoppas att det bara är en snabb släng av febersleven och att jag är piggare i morgon, annars blir träningen rätt så lidande. Tog just beslutet att hålla mig i sängen ikväll, och det satt långt inne! 

Ni vet när man är så där trött och slut, precis så där trött å slut så man tror att man inte skulle kunna ta sig en meter från soffan om så huset började brinna. 

”I’d rather die than leaving this couch!”

Typ så trött var jag ikväll. Då smsade visst sadist-Fia sin kusin och sa att vi skulle köra tabata! Hon ville naturligtvis vara med, så då var det bara baxa rumpan från soffan, in i träningskläderna och göra rätt för sig. Idag var första dagen på över två veckor som jag verkligen hade tänkt skippa all träning och bara vara lat, då känns det extra najs när man ändå lyckats ta sig för att göra något. 

Jag kommer sova som en stock i natt! 

Vi gick och lade oss relativt tidigt igår, tror jag somnade vid 23.30. Var upp och matade Sune vid femtiden, och vaknade nästa gång vid 8.45! Det var inte igår man fick en sån sovmorgon! Fick sån där skön söndagsfeeling och föreslog brunch på Silverhatten. Vi åt i en och en halv timme och körde sedan hem och såg film. Inga måsten, inga tider att passa. En jätteskön dag bara! Och kanske bäst av allt denna helg – min Erica har ÄNTLIGEN kommit hem. Det blev gråtkalas när hon överraskade mig med att dyka upp tidigt på lördagmorgon. 

Till veckan är det jag som är föräldraledig med Sune. Nu har det visserligen bara hunnit gå en vecka sedan vi båda började jobba halvtid, men det känns redan som att det var det bästa som kunde ha hänt oss! Man får lite av båda delarna och uppskattar tiden hemma på ett helt annat sätt. Jag och Sune ska passa på att motionera en massa. Vecka tre av fem i träningsutmaningen, bara köra hårt!  

Kaffe, kavaj och glasögon. Jag är tillbaka på jobbet igen, därmed kan man väl säga att ordningen är någorlunda återställd. Tänk, att för 14 månader sedan kändes det som en hel evighet bort. Jag var väl ärligt talat ganska glad över att få vara hemma precis då, mitt företag stod inför ganska stora förändringar som jag bara behövde betrakta på avstånd. Nu känns det lite som om jag aldrig varit borta! 

Första dagen på kontoret tog jag till att planera jobb. I vanliga fall är det ju en ständigt malande process i huvudet, så någon planteringsdag är sällan nödvändig, men nu har det ju som sagt gått en tid och jag behövde samla mig lite. I morgon är det skarpt läge igen!