Ständigt denna åldersnoja. Eller det vill jag inte heller kalla det, men det finns tillfällen när man känner sig äldre än vanligt. Som i morse till exempel. Min kollega tyckte att jag var så tidig på jobbet varje morgon och frågade om jag var allmänt morgonpigg. Mitt svar på den frågan blev ”Nej, men nu när man blivit lite äldre…” Und so weiter.

Vad jag ville säga med det var att jag upptäckt att jag inte sover lika länge som jag gjorde förut. Tidigare var det en ständig kamp att ta sig ur sängen före 11 på förmiddagen. Idag sover jag som längst till halv 10 och får mer eller mindre panik och halvdåligt samvete när jag vaknar så sent ”för att jag sovit bort halva dagen”.

Jag tycker inte om att erkänna att jag har fel, än mindre att erkänna att mamma har rätt. Men okej, jag får helt enkelt ge mig den här gången.