Jag som alltid trott att jag egentligen inte har några speciella intressen. Ja men ni vet, jag spelar ju inte fotboll, jag lirar inte något instrument, är inte intresserad av kaninhoppning och medverkar inte i syjuntor. (Om ni någon gång ser mig i en syjunta så snälla se till att avsluta det fort för mig!)

Vad jag vill komma fram till är att jag faktiskt har ett intresse. Det har mer eller mindre växt fram ett svar för mig den här veckan när vi jobbat med personporträtten. Vad är det då?

Musik. I alla dess former. Aukustisk, klassisk, melodisk, melankolisk. Och så vidare. Det finns nog inget i hela världen (jo det gör det) som är så trevligt som musik. Som bakgrund eller som föremål för intensivt lyssnande. Mitt på natten, tidigt på morgonen eller mitt på dagen. Det spelar ingen roll.

Jag lyssnar på allt mellan himmel och jord, men på sistone så har det nog mest varit äldre musik. Och med det tror jag att jag menar 80- och 90-tal. Det är aldrig fel med nostalgitripper, och när det kommer till mig och musik så minns jag allt mycket bättre om jag kan förknippa det med en låt.

Jag är även en jävel på låttexter. Kommer kanske från mitt intresse för språk och ord. Jag tycker om att lyssna på vilket budskap det finns, inte bara vad som sägs. Det är nog också så jag väljer ut mina favoritlåtar. En låt som har bra text och samtidigt är svänging och trallvänlig är den ultimata kombinationen. Och bara för det så kommer jag inte på något bra exempel just nu.

Och så var det med den saken.

Bra jävla låt.