Så var det sista dagen hemma på ett bra tag. Det blev en snabbvisit, endast två nätter i min egen säng. Jag längtar redan hem trots att jag inte åkt ännu, men huvudet börjar ställa in sig på tunnelbanor och att inte känna igen någon. Inte fullt så hemskt som det låter, förstås, men just nu känns det jättejobbigt.

Jag börjar minst sagt vara less på att vara ifrån min andra hälft så mycket som jag varit. Tur att han är tålmodig och trofast som en gammal tax, annars vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Ska titta igenom packningen en sista gång, sen borde väl flygtaxin vara här när som helst.

Adios amigos!