Sådär ja, då var jag installerad i Stockholm och tillbaka vid mitt gamla skrivbord på amelia igen. Jag sitter fortfarande med ryggen vänd mot hela redaktionen, men på något lustigt sätt blev jag lite glad över att de inte hunnit med den där omtalade ommöbleringen medan jag var borta. Det känns lite hemma trots den obekväma placeringen.

Så vad har hänt sista dagarna då? Jag har lärt mig att man inte har fötterna på sätena i tunnelbanan och att det fan inte är okej att gå på fel sida av övergångsstället. Jo, för så här är det vet ni, att i storstan delar man upp fotgängare och cyklister på ett sådant fiffigt vis att man absolut inte ska behöva mixa trippande ballerinaskor med cykeldäck. Jag blev till och med knuffad åt sidan där jag spatserade en halvmeter in på cyklisternas territorium! Först blev jag svinrädd, jag hade Robyn och Call your girlfriend i hörlurarna och var lyckligt ovetande om att någon antagligen ringde så inni helvette i ringklockan och skrek att jag skulle flytta på mig. Sen blev jag lite ledsen. Självförtroendet fick sig kanske en liten törn till och med.

O egentligen blev jag lika rädd och förstörd i tunnelbanan. En arg gubbe suckade åt mig i förbifarten och sa med arg stämma ”Du har fötterna på sätet!”. Som om jag inte var medveten om det. Bitch please. Gubbjävel. Men nog missade han minsann att mina skor inte tog i sätet. Det var bara mina underben. Så det så.

Nä, det är nog bara till att tuffa till sig om man ska överleva de kommande veckorna i storstan. Jag ska härmed sluta be om ursäkt för att jag finns och buffla på som alla andra idioter. Amen.