Jag har återigen gjort succé med en hemmafärgning. Märk väl ironin… Efter jag blekte slingor förra gången kastade jag i en mörkblond toning ovanpå för att få bort lite av det gula. Det fungerade bra. Några dagar. Som vanligt är det en pina att gå från att ha varit mörkhårig till ljusare. Inga kläder passar och man ser allmänt ut som ett mongo i ansiktet när man är van en knivskarp färgkontrast mellan hud och hår.

Det börjar vara några veckor sedan mitt senaste färgprojekt och toningen har sakta mattats av. De gula tonerna hade börjat synas. ”Ja men det är väl inga problem” tänkte jag och sneglade på en färg jag fått från jobbet. Visserligen lite mörk men det borde väl inte bli så jävla mörkt? ”Nä, jag testar!”

Haha. Jaha, så var vi tillbaka på ruta ett igen. Håret är nästan svart och inte ska ni tro att det var en toning. Det var en bestående färg. Förstås.

Ja, så kan det alltså gå. Jag borde veta bättre, så många år som jag fixat med mitt eget hår.