Inspirationsdipp
Ord fångade i bild Träning och sunda tankarJag orkade verkligen inte blogga igår. Trots lång sovmorgon var jag helt knäckt som människa igår kväll. Och lite sur faktiskt. Mina problem med vaderna blir bara värre och värre, och de sex kilometrarna längs landsvägen igår var inte roliga. Inte på något vis. Jag sprang till Nåtti och lämnade lite grejer till en kompis, och efter jag stannat av ett par minuter kunde jag knappt gå. Det gick långsamt på hemvägen…
Jättekonstigt. Det gör så ont att jag bara vill gråta, men så när jag haltat en bit och blivit varm igen dämpas smärtan successivt. Någon som har en idé på vad som kan vara fel?
Solen tittade i alla fall fram på eftermiddagen igår. Jag var snabb ut på balkongen och njöt av värmen medan jag gav mig själv en manikyr.
Idag ska väskan packas. Jag och gubben styr kosan mot Umeå för att hälsa på hans syster. Förhoppningsvis lyser solen där i helgen, det blir ju ingen rolig brännbollsyra om det regnar! :)
Bloggar från sängen idag med en Torsten på magen som är gravt kärlekskrank. Är det något man alltid kan lita på så är det hans villkorslösa kärlek, 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. <3
Yeee, brännbollsyran! Hörde av Gurren att ni skulle dit! Synd att inte jag kan vara där, måste ju tentaplugga, buhu! Men jag både tror och hoppas ni får en kanonhelg!!! :)
Förresten, det där med vaden… värmer du upp innan du börja löpa, typ gå snabbt en bit, och varvar ner samma bit innan du kliver in genom dörren? Sen en ordentlig stretch på det eftersom du känner av. Jag gör allt det där för att jag ska kunna köra på två dagar i rad om man vill, blir så mycke tyngre och mindre ork, stelare osv om man springer från dörr till dörr, och sen sätter sig ner. Tänkte det verkar som den ”stelnar till” och att det skulle utgöra smärtan?! Jag är dock ingen expert på området, bara en tanke.