Tar inte den här sommaren knäcken på mig, då vet jag inte vad som kan göra det. Jag menar egentligen inte vädret, även om den biten kanske också gör sitt. Jag syftar på ljuset. Tydligen har jag kommit in i en period där dagsljuset på natten stör mig. Vi snackar midnattssolen. Jag vet, visst låter det magiskt? Inte så värst magiskt när klockan är halv två på natten, man är piggare än satan själv och väckarklockan kommer att ringa ett par timmar senare oavsett hur länge man nattsuddar.

Som igår kväll till exempel. Jag läste tidningar, jag läste en bok, jag drack te, lyssnade på tystnaden, gjorde avslappningsövningar, andades lugnt, klappade katten. Ingenting fungerade, jag blev inte trött! Klockan måste ha varit långt över två på natten innan jag väl somnade. Och idag? Zombie på jobbet – check! Känns som att jag lider av jetlag, trots att jag inte rört mig mer än inom 50-skyltarna.

Halv tolv på natten i Norrland: